Synar displayen på perrongen som var tredje minut låter
meddela att ”SL kör med båda långa och korta tåg”. Den informationen löper som ett rött metall-sken
genom rektangulären. Det enda jag vill veta är varför tåget inte kommer
trots tre minutiösa nedräkningar. Därtill aviserades ologiska
destinationsbyten. Farsta Strand kan inte flyttas per tåg till Hässelby. Men
jag tänker väl fyrkantigt. Jag måste tänka längd, bredd, tyngd, densitet och på
den lille julgrisen innan jag börjar fnula på petitesser som tågtider och den
eventuella ankomsten. SL kör med både långa och korta tåg minsann.
Det är svartkonst och förvirring när metallproppen i diskhon
försvinner. Ty sådana försvinner inte. Kommer jag finna den i frysen med sista
tändstickan utbrunnen sugandes på en liten liten fiskpinne? Eller har den flytt
åstad den lille jäveln? Har jag kastat den i soppåsen på fyllan? Nej, sa handen
som rafsat bland äggskal och bös. Nåväl, en spännade gåta och dråplig histora
att dra för egna eller andras barnbarn.
Det är lite segt att vara spiknykter, men man får mycket
syltat, stoppat, stuvat och gjort i största allmänhet. Spolar kröken, stånkar
korv, typ. Jag riskerar i förlängningen även ofrivillig viktnedgång och att bli
draftad som etta till lokalt äppelkindad kristlig församling.
Jag hade skägg. Det tog jag bort. Jag har inga tatueringar.
Nu är jag renrakad, nyklippt och har varken hål i bröstvårta, läpp eller öra.
Jag känner mig speciell och het. Allt är möjligt utom medverkan i Paradise
Hotel eller Idol eller fotboll eller nästan all populärkultur och idrott och
publikt deltagande i största allmänhet.
Jag vill komma tillbaka till arbete snart. Det verkar dock
var svårt eftersom arbetet är sjukskrivet.
Jag funderar på att skicka julkort. Men jag tror det är
borgerligt. Och att man kan få stryk då.
Tycker Ernst verkar trevlig. Och det tycker ni också innerst inne.
Magnus, Er vän i den lilla juldöden
