Det knäpper i höften. Och frisören ansade häromdagen på eget initiativ mina ögonbryn. Vid 40 pinnar muck skaffar man barn. Med löparskor jagar jag den energi som flytt. Håller ålderdomen stången några kilometer åt gången. Jag kan idag stoppa ner skjortan i byxan utan att se ut som en bowlare. Gott så. Men jag springer främst för att orka. Jag springer för tre. Endera dagen ska jag även begagna mig av bostadsrättsföreningens gym. Överkroppen ska med och i bästa fall även de trötta armbågspadsen som utgör mitt arsle. Kanske jag i all hast och iver bleker mina tänder, går över gränsen, får seglarstil.
Föräldraskap
Slita-sig-i-hår-skap. Denna problemlösningsfest. Detta biologiska Sudoku. Detta underbara och småjävliga som sliter och smeker. Där vinsten är den större kärleken. Den extra dimensionen som alla tröttsamma föräldrar talade om inför mina döva öron. Efter att ha förlorat mig i Eriks första leende förstår jag den. Jag förstår samtidigt att jag aldrig kommer att förstå att någon annans Erik dog den där ödesdigra dagen i Norge. Av en man som rättfärdigade sitt eget liv genom att ta andras. Jag kommer inte kunna skydda honom, eller mig själv, mot allt. Man får köpa det.
Djävulen bär Prada?
Innan tragedin. Några fjuniga nationalsocialister stod vid Brommaplan och delade ut flygblad som var med nationalistiska än socialistiska. Förbipasserande tog omvägar. Efter en halvtimme så bytte dessa ädelsvenskar strategi genom att vända flygbladen upp och ner. De kommer dock inte ta oss med list ty armen som delade ut flygbladen var dekorerade med hakkors, solhjul och vetekärvar. Men å andra sidan kan de ju inte heller gömma sig bakom Lacostetröjor numera.
Stockholm – Dakar - Grönköping.
Knappt har liggsåren på de privata vårdinrättningarna lagt sig förrän våra folkvalda, av pensionärer uppfödda och gödda, kommit på ett nytt sätt att spara in på sina grånande medmänniskor. Från och med nästa år ska de som ringer färdtjänst beställa sina bilar genom ett teleserviceföretag som upphandlat tjänsten i Senegal. Senegalesiska studenter ska Hermods utbildas i fonetisk svenska, och därmed, genom att förstå standardfraser och röksignaler ge hörselskadade pensionärer rätt antal bilar till rätt platser, i typ Midsommarkransen. Jag tror att satsningen kommer att lida av vissa barnsjukdomar. Måtte dessa politiska ”äss” lagföras för alla brott i hjärnbalken och för evigt dömas till att beställa sina semester- och affärsresor genom samma bolag.
Naturen – ok – inte mer.
En av mina vänner spenderade en del av sin dyrköpta semester per fot, genom Abiskos vackra natur, på Kungsleden. Den svenska naturromantikens Eriksgata. Scoopet i kråksången är att vederbörande är patologiskt ointresserad av natur och djur. Han har tidigare yppat sådant som ”Fåglar, berg och träd ger mig inget”. Efter semestern sammanstrålade vi i storstadsdjungeln. Jag var ganska säker på att perspektiven skulle ha förskjutits efter att denne insupit nästan löjlig natur under en veckas kontemplation á pied. Svaret blev.
” Jag har inget emot djur och natur i sig. Jag ser till exempel ett djur och tänker att där sitter ett djur. Jag gjorde resan för den påtvingade medietystnadens skull. Efter ett par dagar så förstod jag dock inte varför jag gick där? Efter ytterligare ett par dagar undrade jag vad som var meningen med att göra saker överhuvudtaget. Det är liksom gardening–gardening-death. Killen är i övrigt sjukt sympatisk och vettig.
Och så...mitt i natta...
åkte en sån där MC med tordönande chockvolym över Stopvägen och väckte allas barn. Inklusive Erik, som har varit en handfull hela kvällen. På tal om syfte med livet. Mitt syfte med livet blev i skrivande stund att leta reda på denna...skäggapa... och göra honom till min personliga Kasperdocka. I detta och i mitt nästa liv. Amen.
Magnus "av anonym kallad elitist" Skarbo
