Sommarbuskis

När jag sover smyger fyra nihilistiska frisörer från Dresden upp bakom sängkarmen och gör upp med sin taskiga barndom på mitt hår. En morgonkalufs för konstbiennaler. Betvingar därvid rufs och vattenkammar mig iförd tofflor. Väljer en av Bics engångshyvlar och hoppas på att slippa ett måndagsexemplar. Av tio finns det alltid tre som vill annorlunda. Ska det vara så? Och varför alltid just tre stycken? Ska jag vaska rakeriet och odla ett finskt sommarskägg tänker jag där jag står och är lite tjock. Bli modern och beblanda mig med frifräsare och kännare. Jag menar, tänk att få känna en kille med rätt skägg. En som redan har alla banden på WWDIS på vinyl. Som har en tjej med körsbärsträd på underarmarna. Jag har mest födelseprickar och fnös där. Och en reva från en katt. Vägen till rätt skägg blir lång för mig. Jag skiter i det och vaskar truten med svår tandborste och tandkräm som lovar lite för mycket. Jag kanske unnar mig lite sommardoft på flaska av märket Eternity. Den har en fräsch sommardoft sa expediten. Jag höll med. Hon sålde mig dyr lotion också. Den sparar jag till Victoriadagen. Sen halväter jag frukost. Jag gillar inte frukost tyvärr. Det ska ju vara så bra för kroppen. Och mysigt med tidning, kuddar och katt. Jag har ingen katt så jag skiter i frukosten. Eller förresten tar en kaffe och en macka med Brie de Meaux. Det är en stolt ost. Den markerar revir i kyl och kök.

Jag känner efter och märker att min gallgångskramp är mild. Det är med andra ord en bra dag så jag är spontan och köper en plåt till Pixies konsert i höst. Gick upp i varv och bestämde en sak till. Att jag skulle köpa en skänk i vilken jag ska mata in böcker och dvder. Den ska ersätta Billyhelvetet. En skänk från ovan att bli av med dessa aphyllor. Men jag handlar väl skänken på IKEA och tänker samma tanke om fem år. Så. En produktiv dag so far. Jag gör till och med pesto. Den var så god att jag nästan tappade dubbelhakan. Gick till Brommaplan och köpte en växt som har växt på mig. Den kallas "plättar" och står nu här och ger skugga till en stengodstiger. Jag lyssnar på The Bats "Free All The Monsters". Oväntat bra. Nu sitter jag här och skriver om just ingenting. Nästan glad. Nästan frisk. Snart ska jag till doktorn och ta prover. Bring it on! Vem vet. Kanske jag unnar mig en god bok och bubbelvatten ikväll. Livet på en fd whiskeypinne.

Magnus

Make it work!

Det där är inget liv som man säger. Det där med att må dåligt. Jag tycker snarare att livet blir mer påtagligt. Inte bättre, men i någon mån mer närvarande. När den organiserade tillvaron inte längre utgör stommen i ditt liv. När värk och utmattning lämnar dig kvar på perrongen. När de filter utifrån vilka vi silar våra erfarenheter blir utnötta eller måste bytas ut slinker skit och oslipade diamanter igenom. Då känner du av livet, om än som vore det en grillbricket i ändalykten. Tillstånd av outhärdlig sorg och himmelsk kärlek betvingar dig lättare. Tankar, förnuft och självbehärskning kan inte längre parera kroppsliga signaler. Tårar rinner inte uppför. Du blir kysst eller agad av det som samlats ihop till du. När Erik söker min hud och min ögonkontakt för att bekräfta sin kärlek känner jag mer. Döden har blivit mer. Mellan insikterna, mellan andetagen, lever jag ett absolut liv, i någon mening mer så än en systematisk avprickning av givna aktiviteter och göromål. Det handlar om fan och hans moster. Om allt. Jag är inte döende. Jag har varit sjukskriven ett tag och är under utredning. Kroppen och själen måste dock ombesiktigas innan jag åter kan ratta arbete och annat.

Det här var inte putslustigt alls. Men var inte oroliga. Jag är jag. På gott och ont. Återkommer inom ett par dagar med drapor och jeremiader i sk humortappning.

Magnus

En modern svensk klassiker

Lars Norén ringde och ville köpa rättigheterna till melodramen om mitt liv. En treaktare som inbegriper den moderna svenska klassikern, skilsmässa med spädis, dess konsekvenser samt sjukdomschocken intagen och medtagen från premiäråret på dagis. Det blir sju svåra år inklämt på sju månader. Jag tänker inte se skiten. Det är bättre att sträcka örat efter tänkta humlor i bersåer, höra pingisbollens knack knack, få komma till och kanske tillaga en gårdskyckling. Men, det går tyvärr inte ty jag missar viktig sjukdomstid. Min nya superkraft är att utan åthävor bli sjuk - så bara- som en torped. Namnge nya åkommor. Kräkas runt hörn. "Magnus vaknade upp utan armar". Ingen vet hur det gick till. Magiskt sjuk Magnus.Vill ni höra alla detaljer om mitt elände och mina krämpor och om stackars Eriks öron? Nej? Nä hä.

Går igenom min presumtiva bland-cd märkt Mr Zaine dec 2013, januari 2013, februari 2013. En annan pappa som ägnat sig åt host- och flunsbonanza. Det är måndag idag och jag är som vanligt borta från jobbet. Snart kanske jag får foten mitt i röven. Kanske.

Så, nu ska jag tänka positivt igen. Så här. Jag blir frisk ikväll. Erik blir frisk ikväll. Erik går på dagis och lär sig ett nytt ord, typ atombrallis, äter bra och skrattar. Jag hämtar honom efter en effektiv dag på arbetet. Vi sjunger lilla snigel på ICA och handlar det vi behöver och lite till. Vi är fortsatt friska, lydiga och typ spralliga. Mina föräldrar kommer upp och leker med Erik. Jag är fortsatt frisk. Börjar träna. Blir snyggare. Blir kär. Hittar kul projekt. Skriver boken. Reser. Sjunger i kör med Erik. Erik blir svensk mästare i pingis och jag sitter hos en åldrad Skavlan och berättar om det tunga året i mitt liv.

Det var ett tag sedan jag skrev. Nu skrev jag. Lite tramsigt. Lite allvar. Lite lite naket. Och ganska mediokert. Men jag skrev. Och handen är kvar på armen.


Magnus