Jag lever. Men jag skriver inte blogg. Jag donar. Men här, några förlupna rader till mitt sjunkande örbloggskepp (förlåt). Innan Milano derbyt. Jag behöver den flykten innan min tuffa måndag då jag lagom till frukost får kalasa på godsaker från Stockholms mesta surdegshotell, also known as mitt dokumentskåp. Det innehåller ett gäng ganska svårsmälta historier och dess bakteriekultur gör ingen mage glad.
Året har hittills handlat mycket om don och fix. Väldigt lite har handlat om skidresor, dyra restaurangbesök och hedonism.
Nytt år. Ny "kula". Jag rullar in i det nya året beredd på, bumpers, hinder och gropar. Jag ska lira försiktigt. Inte tilta eller få frispel ty jag vill vara i god vigör när jag i april tillträder mitt livs viktigaste uppdrag, min första föräldraledighet. Mer om den sen. Kanske.
Liten knatte har i skrivandde stund inmundigat den svenska vällingreserven men har vissa problem att komma till ro. Efter visst vak sover han inte nu. Han sover han räv, bidar sin tid och smider ränker inför ett gäng nattliga uppträden. Men hur kan man vara sned på ett sådant fejs. Erik, är ständig etta på sockertoppen. Ännu ej piercad.
Nu börjar matchen. Det här var ett sätt att säga hej. Hej. Skriver snart igen. Då ett manifest.
Ps: 2012 ska man/kan man ha en piercingkula på tandköttet mellan framtänderna. Jag är ännu inte nere med det. Jag och T hade 51 poäng på på spåret sist. Claes Borgström hade 12. Jag har även löst svåra korsord. Min ökade espri står i direkt motsatsförhållande till min forehand.
Syns snart på riktigt! Eller!
Söndagsnisse
