I skrivande stund kom jag på en lustifikation som jag måste
flika in vad beträffar hederligt tomglas. Hur många av Er har inte varit med om
att avböja äldre släktingars erbjudande om medhavd färdkost på grund av
meckigheten (svara nedan). Förplägnad vilken består av två glasflaskor Loka
(alt vatten med patentkork), kapsylöppnare för flaskorna, två bananer, äpple,
servetter och till detta smörgåsar i plastfilm i en separat plastlåda
alternativt ny påse. Man tackar vänligt nej, rädd för att man efter ett tag
har prylar och påsar värdiga en bakluckeloppis, för att efter fem minuter
senare svänga in på macken och tjacka en petflaska och en påse bilar. Kommer
jag packa Eriks matlåda med medisterkorv, hyvlade morötter och glasflaskor med
vatten och plastkapsyl?
Jag är på jakt efter en mansbody. En sådan där man såg i
gamla pilsnerfilmer. Ett tåkken däringa helplagg som håller ihop och enar
underredet med buk och bröst. Ty när arslet försvinner ut på sidorna för att år
senare bygga en svålkrans vars ändar möts på framsidan av kroppen står man
inför det faktum att stjärten gjort en rockad. Detta får till följd att byxorna
sitter dåligt. Man drar därför ideligen i byxorna varvid underkläder och
t-shirts bildar glipor och knorv. Detta går man och förbannar i åratal utan att
göra något åt (pingisträning bygga ej stjärt). Nu när jag ändå raljerar över
min tilltagande gubbighet och på så sätt redan reat ut min värdighet kan jag härvid
ta hjälp av Er med tips i jakten på en ”mansbody”, om nu sådan finns. Kan man
köpa sådana på Ströms? Tipsa och vinn gamla pingisrack. Jag vill bli glip-fri.
Vi är på jakt efter en mörk rullgardin till Eriks rum. Där
finns en vit. Vita mörkläggningsgardiner är inte bra. Vad är dealen med att ha
vita rullgardiner? Att det ska bli lite ljust? Hjälp mig här.
Jag skulle spontandansa med Erik häromdagen. Det var så
länge sedan jag dansade att jag kom på mig själv att räkna takten i mitt huvud.
Ett, två, tre, fyra. Hopp. Kommer man känna sig lös och ledig med det där igen?
Kanske när man tappat omdömet helt och med ölstinn iver återerövrar ungdomen
vid något framtida femtioårskalas.
Mina fördomar har kommit på skam. Attans. Jag trodde att det
var travgubbar med Expressen som skulle vara de värsta näsblåstyperna vad
beträffar barnvagnstolerans. Men det är tyvärr äldre kvinnor. Här finns några
goa örhängen att förtälja. Tantor som slagit rekord i intolerans och nedrighet.
Sparar dessa till en annan uppdatering…eller mognar, förlåter och går vidare.
Jag har tid att skriva idag. T och E är i Gävle hos svärmor.
Han har precis tagit sina första steg. Jag hoppas svärmor får se det nu. Dom är
fina de mina. Jag har tur jag. Kanske borde gnälla mindre. Klippa mig och
skaffa nytt jobb. Men först lite retrobus med Anders och Magnus imorgon.
På återseende.
aka Magsk
