Jag har en daglig ”rullerutt” som för mig tre varv runt
Lillsjön. Jag har blivit ett med dammens ekosystem och är hej och tjenis med
änder och fän. Mitt öga spottar minsta ändring i faunan och tankar väcks kring
den biologiska mångfaldens gåtor .....samt pingis, pop och öl. Häng med runt.
På rakan ut mot den första böjen hänger ett svårt andpar vid
vassen. Alltid för sig själva, ståendes längs vägen vid sitt eget kärr, alltid
glanande och kvackande längs grusvägen. De är tilltufsade. De kommenterar
folks kläder, hänger aldrig med de andra änderna utan burrar skymning, röker vass
och har sex med andra fåglar vid det västra inloppet. De går ofta sick-slack
mellan träsken. Luriga men fria.
Inte långt därifrån bor en mycket prydlig Åda vilken har en
osedvanlig pli på ungarna. Dunungarna simmar i Esther Williams formationer och
sover i rad med näbben böjd i vinkel, dikt an och i raka led. Jag tror att
dessa knattar växer upp till lagspelare. Inte som vissa andra änder.
Här går japanen med sin röda träningsoverall. Han går alltid
samma håll varvid vi alltid möts. Han springer aldrig. Vi har efter ett par
veckors passerande utbytt ett artigt men kort småleende. Jag bockade lite
vilket var ganska fånigt när man tänker på det. Att han går samma runda varje
dag torde ju tyda på att han är en man som räknar och planerar (hm). Vart skulle han
gå ifall tyskarna en dag åkte dit och köpte Lillsjön. Vart skulle vanka då?
Samma håll går även en förunderligt småväxt thailändska.
Stegen är raska och armföringen uppseendeväckande likt en tamburmajors. Hennes
ögon är beslutsamma och allvarliga. Flängandet har ett syfte. Denna kvinna har
ett mål. Hon siktar mot solen.
Vid odlingslotterna längs "avenyn" siktas ibland en kämpestuss
vilken står likt ett päronformat granitstoder mitt i myllan. Kvinnan vilken
gräva efter läckra primörer vill onekligen även ta med sig en jämn solbränna
till middagsbordet. Bikinin är minimal och hon knixar sällan knä utan böjer sig
raklång för att nå godsakerna. Plötsligt är den där, mitt i nyllet. Vare sig
man är på humör eller inte. Hon är idag mycket brun.
Här är cykelmannen. Sitter på samma ställe och läser Metro.
Han har en cykelväska bredvid sig och jag tror alltid på öl där. Han är lite
för rödbrun för en fräsch solbränna. Häromdagen fick jag se inmundigandet. Han
har ett vänt uttryck. Jag och T har undrat lite över mannen.
Här springer en supermodellkvinna som är en direkt korsning
av Bo Derek och Darryl Hannah. Det blir nästan komiskt då hon småskrattar när
hon slänger med hela håret. Från sida till sida. Som på film. Måste vara
jobbigt att alltid ha en dold kamera i skann.
Här går de så kallade lattemorsorna/brommamammorna och
balanserar tillvaron/mobiltelefonen, medhavd mugg och barnvagnen som vore det
en mentholcigg på munstycke. Deras vagn är dyrare, deras blick möter aldrig min
och de tjänar mer. Vi snackar multitasking, kvalitetsmedvetenhet och
effektivitet. Den dagliga rutten trycks in mellan olika pass tror jag. Men det
går över.
Till sist undrar jag vem det är som envisas med att
böja/vandalisera bänkarna runtikring. Någon retar sig på bänkarna. Ger sig på
bänkarna kvällstid. Tänker på bänkarna under dagen, blir arg, går tillbaka och
böjer den stackars bänken. Komik på metanivå.
Sitter här och skriver. Det är lite tomt här. Jag väntar på
känslan. Väntar på regnet och att få krama Erik. Jag burrar skymning och hoppas
på goda saker. Att allt kommer att bli så bra.
m
