Nyhår. Ett helvete i klass med tutor.

Vilken gudom, överhet eller fejävel bestämde att jag vid fyllda 40, först och främst är betjänt av "nyhår" på axlarna. Det hade varit så mycket bättre för mig med förkortad arbetstid, semesterresa till Skottland eller en gudagiven backhand. Jag har precis förlikat mig med nyhår i öra och nos, trots att jag ännu inte förstår vad jag ska göra med dessa nya superkrafter. Men vad i evolutionen motiverar att män och rumänska kvinnor, mitt i livet, ska välsignas med axelhår. Kommer mina medelåldersferomoner locka till sig rovfåglar vilka mellanlanda på farbrors axel. Vad är dealen? Jag blir nedstämd. Kommer jag att bli först i Åkeslund med hår i axeln.

Jag är dåndönad, bedövad och oskadliggjord. Av ljud. Från tutor. Jag ska berätta hur det fungerar. Så här fungerar det. När man går på fotboll måste man köpa ett blåsinstrument alternativt leta näver och böja eller kanske låna en lur från en fotbollsälskare eller ett specialbiblioteket för bleckblås. Om man inte har någon lur eller trumpet kan man skrika, rakt ut, så länge det är osorterat och hela tiden. Du kan även slå med rostiga saxar på korrugerad plåt. Om du inte gör detta så älskar du inte fotboll. Det är så. Har blivit så. Och du måste älska det....ty det är ju FESTLIGT. Och bra.

Jag har en gipsand i badrummet. Det slog mig att den är kroppsfärgad. Den är inte beige eller orange. Den är hud. Så ser ju inte änder ut. Jag undrar då. Vad tänkte man när man gjorde den? Vem gjorde den? Vem köpte den? Varför äger jag den? Har jag köpt den? Köpte Teres den till mig? Varför valde hon en and med den nyansen? Ankor är vita. Änder ser olika ut beroende på kön. Andrakar har tex en väldigt metrosexuell cape. Just nu...tänker jag på...varför jag överhuvudtaget reflekterar över färgen på en gipsand. Håller jag på att tappa greppet fullständigt.

Snart VM på TV. Tyskland mot Australien. Det är söndag. Det är solregn.

Imorgon är en annan dag. En måndag.

Vän av ordning.