Jag såg mig själv i spegeln i morse. Knappast något hett villebråd för erotiker. Snarare någon man ingår professionella och kamratliga förbund med. Det fanns en tid där man kunde påstå det omvända. Men den tiden är lyckligtvis all. Jag ska nu använda mina sju återstående liv till att starta familj. Och jag gillar känslan av att köra i mittfilen. Och jag vet att ratta. Jag har en långsam Toyota Corolla combi, en fru (som rattar in högmässan på P1) och om en dryg vecka så kommer själva glittret runt granen. Jag blir då med gudars hjälp förälder. Sedan har jag bara julstjärnan kvar, att bli en hemmansägare med ett set av sekatörer. En som behåller pappret runt glasspinnen. Därefter får man dra i handbromsen. Annars går man in i The Band och insändarfasen. Man vill inte vara där.
Jag är med andra ord på väg att köra in bilen i garaget. I Stockholm begår man därvid familjekarriär, ty här ska allt mätas och bedömas. Kommer jag ställa mig över omgivningens och samtidens krav på modern familjevård? Kanske. Kanske inte.
Här i Brommaland lägger man livspusslet på liv och död. Det är en alternativ likriktning av alternativa riktningar. Genom vilket pedagogikdagis får jag ungen att bli både läkare och batterist som sin salig far? Vilken är rätt Sulky till skogspromenaden i år? Ska jag köpa nya träleksaker eller låta bygga nya? Är de biodynamiska grönsakerna på ”källan” mer näriga än de ekologiska på Ekerö? Vilken är den perfekta balansen mellan aktiv fritid och ”fredagsmys” (guidade exkursioner med sojakorvsgrillning samt grannmiddagar med grillad tonfisk, rosé och kubb. Och äventyrssemestrar.) Kruxet är att en aktiv fritid med cykelsemestrar och kajaksafari ofta kräver frekventa besök av Fröken Rut (vilka ”köps” efter rekommendation i grannskapet). Men här, i Åkeslund (Brommas Bronx) kan vi ännu, utan höjda ögonbryn, i all vår tafflighet, toffla ner till Pizzeria Tunnan utan att habitus rubbas. Här kan vi, och kommer vi, sätta våra unge i det kommunalas omsorger. Bara sådär. Tror vi. Och vi har sällan råd eller samvete att låta folk röja våra små tvåor.
I magasinet ”Family Living” kan man (i all välmening) läsa och lära för ett bättre familjeliv. Här kan man få råd om designstolar till barnens uterum samt hur du i all enkelhet kan leva ett klimatsmart designliv. I ”Family Living”, rustar familjen en övergiven kvarn utanför Stallarholmarna, samtidigt som de jobbar på en fotobok om Berlin och är självförsörjande på grönsaker och fisk. Tvillingarna bara ler och får inte nog av att leka på naturtomten vilken inte behöver klippas, ty den betas. Det är förövrigt så ”beyond Sofo” att hitta okända söderförorter att sätta sina Marimekko-pålar i. I nästa nummer avhandlas, kan tänkas, safarituren till Tyresö Centrum.
Förlåt. Jag snackar, gnäller och bufflar. Söker poänger. Om sanningen ska fram så har jag förbannat mycket att lära mig av Er därute. När jag väl sitter där rådvill och gråtfärdig med en miniversion bredvid. Utan verktyg. Kommer jag, mina vänner, be Er om råd. Var snälla då.
Ps: Bättre än svår IPA i handen än 10 fulöl på Nytorget. From nu and forever.
Dr Näbb
