Det känns som om jag lägger mitt livspussel med bindel för ögonen och två vänsterhänder insmorda i tran. Inför den största gåtan av alla står jag rådvill. Min samlade livserfarenheter utgör inte ens en parentes i den förberedande litteraturen (beroende på litteratur förstås). Men jag är behärskad och ödmjuk när jag fintas upp på läktaren av Försäkringskassan, när jag under profylaxen söker känna in urkvinnan i mig och när jag skriver mina listor och samlar mina poäng. Jag är koncentrerad. Jag är djupt okoncentrerad. Vill ändå, innan nedsläpp, få nära mitt kreativa alibi (vilken förvisso är en oläst parentes) för att på "nio" framstå som lite vitter innan jag tappar den sista känslan för svår skäggrock och bra bistros.
Men vardagen fortskrider på något sätt. Samma pastasallad men olika typer av keso. Eric Markis de Saade piskar mina öron like I owe it some crack money. Löpsedlarna kastar bandmask i öga och hjärna. Däremellan Lotta Engberg, körslag och trav-information på blå skärmar. Man snitslar sig efter surt förvärv snabbt hemåt och zappar till Axess eller Snooker. Blir i bubblan tills man har ork att krypa ner i bingen och somna på lite sparad Coccillana - Etyfin. Sådan är den - tillvaron mitt i frånvaron.
Rondellen vid Brommaplan inte är byggd för trafik. Den är ett körslag.
Jag läste i dagens Metro att spåreländet i Stockholm beror på tågen. Tågen förstör spåren? Där har vi felet. Det är tåg på spåren (de smiter tydligen från spårhallarna vid vargtimmen och ollar spåren å det grövsta. an Juholt göra något tro?)
När jag var ung och stilig hade jag en Fender på magen. Nu har jag istället fendrar på sidorna av magen. Det kanske blir modernt någon gång när växthuseffekten ger människan simhud mellan tårna.
Promenerade med en trevlig prick häromdagen. Det var bra. Promenader, fik och telefonsamtal kommer väl bli en ny del av livet. Vilket ju är bra (svett).
Det är pingis VM. Det är bra. Jag tror som fan att en asiat tar hem det.
Jag bara svamlar. Okoncentrerad. Koncentrerad. Trött.
Sängen utan att passera gå (och kylskåpet).
Vi hörs.
Herr Skarbo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar