Genom fönstren - Fåglar!

Skatbo ger Skarbo frågor
Ett skatpar har börjat att anlägga ett boende i trädet nedanför vårt arbetsrumsfönster. Jag känner inte skatorna vid namn men har ändå tagit mig friheten att beskåda deras vedermödor "von oben". Frågor uppstår.

Skatan är som bekant ett monogamt djur. Hur knyter fjäderfän hymens band? Hur träffades just dessa två "nybyggare". Gick de ut ett par gånger först? Gick hon i sta efter deras amorösa möte utanför Bromma Fitness eller var det något i luften den kvällen, något de kände att de kunde bygga vidare på? De vägrar svara.

Hur tar de sedan upp frågan och bestämmer gemensam bostad? Älskling, jag är trött på att ha bostadsfrågan hängande i luften och har härmed ett förslag. Jag vet ett segt plommonträd vid Stopvägen 93 nära buskage och träddungar, mellan bostadshusen. Vi har allt vi behöver av mask, grovsop och till det bra kommunikationer samt ATG ombud på Brommaplan. Älskling ett bo mitt bland husen! Vi kommer att störa varenda jävel när barna kommer i vår. Vi kommer att jävlas riktigt duktigt älskling! Ska vi slå till?

Till byggarbetsplatsen levereras alltid kvistar som är exakt lika långa. Hur hittar de kvistar som är exakt lika långa i snöbeklädd terräng, utan tillgång till, samt vetskap om, handhavande av små cirkelsågar och detaljister för ändamålet. Vid en första anblick rör det sig om tusentals små kvistar samlade i ett intrikat system. Insamlingen och byggandet går därtill fort. Kan skatan dela kvisten med näbben? Finns det ett förråd? Eller är det bara med sisu och kärvhet som den letar tills den hittar rätt virke, flyger hem det, bygger på och vilar någon timme innan gryningen. Unnar sig på sin höjd en mask. Skatan är en doer. Bara en gång har jag sett skatan varit tvungen att returnera sin kvist. Då en vattenskadad pinne avsedd för köket.

Det som slår mig är att när skatan är i färd med att placera kvisten i det för hemmet adekvata platsen så börjas ett fasligt finlir. Skatan placerar kvisten, tar bort den, ändrar, begrundar, ändrar på nytt. Hur tänker den då? I termer av konstruktion, funktion, estetik och/eller miljö. Hur intelligent kan en skata vara? Chansar den bara? När vet de att boet är klart.. "åsså kvist 3227 där, då ska det vara klart". Eller?

Snart kommer nog s(k)atbarna. Skatbarn låter svårt högt mellan 03,00 och 06,20. Det kommer dock att bli näpna klipp från matning i motljus. Kanske förevigar dem vid något fredagsmys medelst sällskapsspel. Förhoppningsvis inte plockepinn.

Den lika charmiga som störda hackspetten Frank
Vi har fler fönster. Från sovrumsfönster och altan kan vi sikta och lystra till kvarterets driftkucku. Vi kan kalla honom Frank. Frank har alla förutsättningar att leva ett bra och värdigt liv. Han är vid full vigör. Me har uppenbara problem med synen, den kognitiva perceptionsförmågan samt förståndet. Det är en speciell kille. Frank gillar inte att hacka i träd eller trä. Frank hackar i grejer som låter kul. Plåt, plast, cyklar, marken ibland tror jag. Jag drog min slutgiltiga slutsats om Frank efter att ha spottat honom i ett träd, för en gångs skull hackandes i trä, dock i en fågelholk med ett redan befintligt hål i. Ibland lät det "hack" (tråkigt trä-ljud enligt Frank) ibland ingenting alls då Franks huvud liksom gick rakt in i holken. Frank är ändå en av de härligaste djuren vi har i träddungen utanför....följt av ett rådjurspar som går samma väg (till jobbet?) dagligen. För mycket holk Frank?

Other kind of birds
Väntade på tåg. Passade på att äta frukost på centralen. Satt i ett café med ett panoramafönster mot verkligheten, Stockholm, lördag morgon, med utsik över entré och delar av bakgård på Royal Viking Hotel. I blickfånget kom helt plötsligt två stycken ganska uppseendeveckande och någonstans vackra kvinnor. Långa, mörkhyade och med attribut och manér som påminde mer om privatfest än glamour. Nätstrumpor, högklackat, skinnkjol, den lilla väskan, skinnjacka, bling-bling och med sminkningar som tagna ur en Matisse-målning. En kreation som i mångt och mycket mycket matchade de rökdon och de folkpilsner nattfjärilarna höll i sina handskbeklädda labbar. De stod ett tag samlat och ondgjorde sig över några Svenssons på väg in i verkligheten (yes, melodifestival och kyckling idag). Jag började så smått reflektera över deras längd. Långa var dom. Under tiden den ena "tjejen" "hustlade" en klient stod den andre kvar med något nödbett i blicken. Då halade denne ner trosan varvid hotellets väggar, sekunden senare, fick erfara en stråle som inte under några omständigheter var behäftad med prostataproblem. Det var en snabbt övergående och lite spännande, närmast Lou Reed aktig, matiné-föreställning, en trans-eritrean-express upplevelse tillika rivstart på en trevlig dag i idrottens tecken.