The Fall

Jo, det här med Way Out West del 2 tror jag vi tar och skiter i. Det var bra. Basta.

Hösten. Välkommen! Magar andas äntligen ut under för stora tröjor. Tankar orkar tänkas. Festen flyttar inomhus. Roligheter sprängs in mellan måsten. Torkad sandsopp. Viltstek. Det murriga vinet som tänder stjärnor i ditt hår. Filmkvällar med starka ostar, fylliga dryck och lätta komedier. Hösten och jag. Sant.

Demokratiska Sverige har valt sina svenska demokrater. Dessa demokrater ska nu akterseglas av andra demokrater i demokratins namn. Ty demokrater är inte demokrater. Demokrati är inte demokrati. Politik är dock politik och media är media. Sjung vackert om demokrati ändå.

Jag tycker att det är tråkigt att vi inte längre kan upprätthålla vår särart som Europas naiva jämnställdhetsivrare. Världen behöver folk som hoppas. Nu är vi bara en av andra nationalstater som har en relativt liten, men allt för stor del av befolkningen som gör skillnad på människors värde. Inte för att tendensen inte har funnits där men SD har ju skiten svart på vitt. Det stod i partprogrammet, suckers. Vi behöver inga bortförklaringsmodeller, ty över 300 000 svenskar, miljontals mjuka och hårda argument till trots, har uttryckt att man inte gillar tokendäringa muslimer eller presumtiva nysvenskar. Att dessa sedan tar god hand om deras föräldrar på hemmet må så vara. Det kommer nog tyvärr vara så. Ett gäng procent kommer aldrig att uppskatta den solidariska tanken. Men, spela dem inte i händerna. Martyrskap genererar röster. Låt idioterna tala fritt. Det blir lättare att ta ställning sen.

Vi nu går nu in i en nyvaken verklighet där fördomar och misstänksamhet bokstavligen skrivits in i den politiska agendan, från riksdagens plenisal till kommunkontorets kafferum i Bengtsfors . Med detta sagt så tänkte jag härmed utmana SD i sin egen sport. Jag drar på en halvsanning om en för mig okänd folktyp, Sverigedemokrater. SD väljare är rödnackade fantomenläsande tribaltatuerade Jack Vegasspelande glesbygdssvennar med tintin frilla. Dessutom verkar många vara av icke svensk härkomst.

T somnar lätt. Sambon till trots. Ritualen att törna in medelst korsord eller dagbok tar sig ibland dråpliga uttryck. I landet mellan sista raden och John Blund skapas ibland stor konst. Hon skrattade gott när hon läste upp sista raden i sin dagbok. Vad som förmodat behandlat något helt världstillvänt och stringent slutade till sist i.........Men, så stanna i det då! Skit i halvunga, drogade personer som egentligen bara vill leva "vanligt". Hon förstod aldrig den sen.

Jag funderar på att köpa ett par CD-skivor. Det var länge sedan. Tame Impala verkar bra. Dungens nya lär ju. Samt en DVD box med "Lead Balloon" eller Fritt Fall som någon fräsig konsult döpt om den till.

Spelade pingis ikväll. Med trå iranier. Som också är svenska medborgare. En kirurg och en lektor. Skulle vara tacksam för om de stannade kvar i vårt land så att mina eventuella barn vid behov skulle kunna begagna sig av deras tjänster. För tro mig. Vi är inte så många i det här landet att vi, isolerade, kommer att kunna lösa pusslet. Om trettio år så kommer nationalstaterna i Europa ha en liknande demografsk sammansättning. Då kommer vi vara jävligt nöjda över att vi tänkte långsiktigt, och inte lungsiktigt som vår grannar i öst. De höga kindbenen kommer därvidlag ha flyttats upp farligt nära tinningen.

Imorgon teamdag och någon typ av femkamp. Jag vill inte göra den där sumogrejen.

God Afton.