Vad fan hände? Vad händer nu?

torsdag 13 oktober 2011

Att bära kaffe. Bland annat.

Jag har någonstans, vid någon tidpunkt, förmodligen en tisdag, blivit en Caféprogramskille. Signalen blinkar svårt beige när jag jag kommer på mig själv att lugnad vila i denna chimär av vardagslyx. Min hårda vardagstrall tarvar väl akut trivselfluff. Jag vill omedelbart bli bjuden på snittar, rufsad i håret och få råd om en lagom höstensemble. Hör ni hur jag börjat kokettera med min vanlighet. Jag drar upp byxorna i navelhöjd, rätar på ryggen och rättar mig i ledet. Det är så skönt. Vilken resa den är, medelåldern.

Valde bort EM-finalen i pingis genom att i egenskap av suppleant och prospect i Bostadsrättsföreningen bevista ett för föreningen avsett möte. En säljare av äkta Eau De Vie snitt höll ett två och en halv timmas initierat framförande om avloppsteknik. Jag fick förstå farorna med bakfall på luftuttaget och hur man genom ett skönt totalkoncept kan få fason på allt från vertikala spillvattenstammar till lodräta diton. Skeenden exemplifierades genom bildförevisning och allvar betonades med "oroliga" clipartgubbar som vid varje sekvens uppgivet synade de igenslammade stammarna. Jag gillade honom. Han var från en tid då man blandade canadensisk whiskey med clubsoda. När salta pinnar var festligt och blandbanden kunde heta Absolut Lektyr. Jag är så trött. Jag vill dit igen. Bli buren av mamma in i den väntande bilen och nattluften gifte sig vidunderligt med doften av alkohol, parfym och cigaretter. När Taxin hade en sådan där kupa över förarsätet. När nästa dag innehöll straffsparksläggning och "Larmet Går".

Det har blivit än mer modernt att bära sitt kaffe. Den tidigare om-sig-kring-sig katten brukade på ett urbant New York manér synligt bära sin frigolitmugg mellan viktiga möten. Numer har jag spanat in att man håller sig med kombinerade termosar/muggkoncept så att den som alltid måste vara på tårna har möjlighet, att i steget, kunna ha tillgång till det svarta guldet. Tacksamt.

Köpte en fräsig svart anteckningsblock för fickan. Den var avsedd för de i stunden gudagivna uppslagen. Av detta blev inget. Min arbetssituation har varit av sådan art och beskaffenhet att den dränerat mig på all (skriv)lust. Jag har inte orkat förärat Vasa Real med min luriga servereturer. Eller trampat spår och asfalt. Jag har istället löpt någon form av dagligt gatlopp för att därefter åka hem och efter bästa förmåga spendera kvalitetstid med guldknatten och bäste Térese. Levt i de stunderna, försökt vara närvarande i mitt eget liv. Min spegelbild visar i skrivande stund en blek figur med rött och blått, i och under, ögat. En smalplufsig krake med någon slags skinnstrand över ansiktets en gång så friska lyster. Jag är blästrad och urgröpt. Och jag när en önskan om mer tid för de som betyder och som har betytt mest i mitt liv. Tills dess får jag trösta mig med Go'kväll, Axess och livsstilsportalen TV 8.

PS: Jag sitter på en älgstek, svart trumpetsvamp och hemgjord lingonröra. Det finns förutsättningar för en riktigt god afton. Om ni tar med det dyra skitgoda vinet lagar jag en kärleksfull middag. T och knatte förgyller.

God natt.

Dr Svår



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar