Vardagsjämmer

Synar displayen på perrongen som var tredje minut låter meddela att ”SL kör med båda långa och korta tåg”.  Den informationen löper som ett rött metall-sken genom rektangulären. Det enda jag vill veta är varför tåget inte kommer trots tre minutiösa nedräkningar. Därtill aviserades ologiska destinationsbyten. Farsta Strand kan inte flyttas per tåg till Hässelby. Men jag tänker väl fyrkantigt. Jag måste tänka längd, bredd, tyngd, densitet och på den lille julgrisen innan jag börjar fnula på petitesser som tågtider och den eventuella ankomsten. SL kör med både långa och korta tåg minsann.

Det är svartkonst och förvirring när metallproppen i diskhon försvinner. Ty sådana försvinner inte. Kommer jag finna den i frysen med sista tändstickan utbrunnen sugandes på en liten liten fiskpinne? Eller har den flytt åstad den lille jäveln? Har jag kastat den i soppåsen på fyllan? Nej, sa handen som rafsat bland äggskal och bös. Nåväl, en spännade gåta och dråplig histora att dra för egna eller andras barnbarn.

Det är lite segt att vara spiknykter, men man får mycket syltat, stoppat, stuvat och gjort i största allmänhet. Spolar kröken, stånkar korv, typ. Jag riskerar i förlängningen även ofrivillig viktnedgång och att bli draftad som etta till lokalt äppelkindad kristlig församling.

Jag hade skägg. Det tog jag bort. Jag har inga tatueringar. Nu är jag renrakad, nyklippt och har varken hål i bröstvårta, läpp eller öra. Jag känner mig speciell och het. Allt är möjligt utom medverkan i Paradise Hotel eller Idol eller fotboll eller nästan all populärkultur och idrott och publikt deltagande i största allmänhet.

Jag vill komma tillbaka till arbete snart. Det verkar dock var svårt eftersom arbetet är sjukskrivet. 

Jag funderar på att skicka julkort. Men jag tror det är borgerligt. Och att man kan få stryk då.

Tycker Ernst verkar trevlig. Och det tycker ni också innerst inne.

Magnus, Er vän i den lilla juldöden