Sjukskriven och lite lämnad därhän. Jag ser lite tröttare
ut. Mina ögon är matta och lite mätta. Lite filmiskt kantsliten. Glest
raggarskägg campar på nariga kinder. Jag skulle nu kunna gå in i rollen som
excentriker på heltid. Skaffa ett gäng katter. Läsa Tomas Dylan. Bli en
samlare. Men lägenheten är ren och ombonad. Jag har redan julat, monterat bord
och bytt däck. Och jag samordnar den barmhärtiga arbetsvården. Det får en inte
bli för sjuk för. Men inte är det en klang och jubelföreställning som någon sa.
Jag avser att komma tillbaka i arbete snart. Någon borde väl
ha en vacancy for a back scrubber där ute i arbetslinjen. Men jag tänker inte
fejsa fronten igen utan vapen, och inte ta kulor för smulor. Framför inte de
som tar i ryggen. De bandagen är svårare att lägga om.
Tänker inte skriva bittra spaltmetrar om vad som fattas mig
eller vilka som satt- och därefter puttat mig från pottkanten. Det får den poetiska rättvisan utvisa. Och om
jag ska vara lite sanningsenlig så är jag ju en del av mitt eget problem. Jag
är inte ett stort jävla leende på jobbet när skiten träffar fläkten. Men elak
har jag aldrig varit. Den karman kommer att bita någon annan i arslet. Jag är
en snäll medelålders pingiskille.
Jag är i skrivande stunden skitsugen på en svår saison IPA
och en len whisky. Men jag kör på Loka och varma mackor. Och Netflix. Gudarna
ska veta att det inte är mycket till substitut. Men Erik är frisk. Och jag
häckar inte i något flyktingläger vid juletid som så många stackars familjer
kommer att göra, i bästa fall. Vi kommer aldrig förstå. Inte ens de som tycker
efter manual.
Erik ser förhoppningsvis inte alla nyanser i mina
ögon. Det flödar fritt när hans lille dunskalle vilar i mitt knä. Då är
jag alla dagars vinnare och jag går upp i ett vi. Det har jag nog aldrig gjort
med någon annan. Han har fått en liten leksak som vi öppnar på torsdag. Det
blir även korv med makaroner. Vi kanske drar på något museum. Har ni något
förslag hur man underhåller en trekommafemåring. Tipsa en pappa. En som hoppade
i livbåten då det fanns en liten att vara frisk och glad för.
Syns och hörs
Magnus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar