Det gör ont när kroppar brister
En månad av nykterhet och träning borde onekligen gett den här lungsiktiga hötorgslyrikern lite färg på kinderna. Men skiten rullar inte så. Två förkylningar och nu en helt ny, av medicinsk expertis och av homeopatin, upptäckt magåkomma. Det som gör den här så intressant är just det att den är så ointressant. Jag har sedan i söndags natt en korpen-variant av maginfluensa. Den bjuder inte någon show alls. Den kom, den sågs knappt och självdog. Ungefär som Estrellas ostbågar. Den här magåkomman börjar med plötsligt hög feber och frossa. Går över i ett uns värk i magen. Det stannar där (implosion inte explosion) Din matlust är begränsad men inte obefintlig. Du är sedan feberfri dagen därpå för att få feberkänning på kvällen. Dag två handlar om begränsad matlust, matthet och begrundandet av en karensdags inverkan på rekreationskassan. Dag tre (imorgon), väl tillbaka i saltgruvan, kan man varken vältra sig i självömkan eller återge detaljer kring maginfluensans inneboende dråplighet vid fikabordet. ”Det vart något åt magen, typ”.
Jag har börjat samla på mig en diger arsenal av onödiga sjukdomstillstånd. På den tiden då hypokondrin kidnappade min existens var de flesta imaginära. Idag är en del dokumenterade och fysiskt påtagliga. Jag trodde inte att jag kunde toppa diagnosen ”Gilberts syndrom” (fick för några månader sedan). Ett ofarligt tillstånd utan symptom som till och med kan förebygga hjärtattacker. En sjukdom med en positiv twist. Ungefär som sociopatinbland den politiska och ekonomiska eliten. Jag har ett gäng sköna tillstånd på lager men jag ska inte nöta ut Er med att jag hostar när jag äter smör eller att jag kan få kramp på ett mörkt ställe efter en nysattack.
Jag har en egen teori om varför jag blivit sjuk. Överansträngning. Lite mat, mycket pingis, lite sömn, för lite vatten, mycket arbete. Har inte vågar plocka fram den hemma då jag är rädd för att Téres skulle kunna dö av skratt.
De vita månaderna är slut så även den vita månaden
Våren är här. Härligheten och vemodet hand i hand. Det blir en obligatorisk och ofrånkomlig vårstädning av de innersta skrymslena efter vilken nya och gamla väsentligheter skymtas. Mycket som ska plockas fram, synas och rustas. Kärleken, lusten, olusten och existensen. Förhoppningsvis blir det en sådan vår där livslusten tar livtag på vemodet, där jag och göken dansar jenka. Hoar ikapp. Vinner barmark. Men man vet aldrig och jag vet att ni är ett gäng som kommer att gå minus ett par månader. Håll ut. Eller ring. Man ringer för sällan. Man ser till sitt.
Och så min vita månad. Vad som gjort den vita månaden viktig är att jag idag knappt reflekterat över det faktum att den är slut. Den här gamla bilen rullar även på livet tycks det. Det är stort nog för mig.
När jag skriver de här raderna lyssnar jag på D.A.F. ”Werschwende Deine Jungen”. Svårt.
Hej journalistik
Ni journalister därute. Ni som gräver. Ni med socialt patos. Ni orädda. Ni som går våra ärenden. Ni som riskerar era namn för oss. Varför det här?
Suzanne Saperstein om bajshålet i "Svenska Hollywoodfruar"
Suzanne Sapersteins familjelunch blir snabbt en kärlekstävling.
Då berättar äldsta dottern Alexis:
- Jag har den bästa pojkvännen för han ger mig ett stort bajshål.
Artikeln avhandlar inte sodomi medelst pedofili utan en ung mans umbäranden för att säkerställa en fältmässig toalett. Idiotexpressen svischar mellan öronen. Allt är som vanligt.
Läs musikbiografier på balkongen
De funkar på många sätt. De säger mer än man tror. De är tidsdokument.
Gör så här. Avsätt tid utan maka/make/barn. Boka balkong eller uteplats. Köp några kalla Sierra Nevada Torpedo. En Foccaciasmörgås med lufttorkad skinka och ruccola. Vatten på flaska. Kudde och filt. MP3 spelare. Läs. Ät. Drick. När ögonlocken dalar, bryt. Gå hem/in. Duscha. Lägg dig en halvtimme. Ring och säg att du älskar någon.
Nästa uppdateringar blir litteratur och musiktips. Eller blir det som vanligt -något som faller på. Ett gnäll. Ett tips. Ett påpekande i all välmening.
Läsartävling
Den som hittar ett bra weekend-resepaket avseende familjeresa för 4 personer. Skriv in. Vinst -ettgäng valfria pilsner på valfri pub.
Byrådirektör Skarbo
En blogg för oss som intalar oss själva att vi fortfarande har lite koll när vi rullar in, för tidigt på kvällen, på Debaser eller Strand, två gånger i kvartalet, iklädda en Fall eller Dinosaur JR tröja för att sedan åka Taxi hem med god marginal till stängningsdags...för att det känns lagom då. Jag håller dig i handen, samt med snask från skafferiet. Låt oss hoppa från trean tillsammans. Låt oss ta oss igenom medelåldern utan att åka till Thailand. Det blir alltså sånt...och en hel del gnäll.
Vad fan hände? Vad händer nu?
Magnus. De där journalisterna du tycks tro finns där ute. Som riskerar sina namn för oss osv. De finns inte. I alla fall nästan inte. Däremot finns det en djävla massa brutala nervknippen som styrda av en agenda som vi inte vet något om offrar en hel massa annat än just sitt eget namn.
SvaraRaderaOk. Möjligt. Väljer dock att tro att det finns några kvar... men...det låter som om det kommer från en initierad källa.
SvaraRadera