Rätt in i elvan - utan stödhjul!

2010 och jag skiljs som vänner. Har under året infriat uppsatta mål och löften, förutom ett, av "mindre vikt". 2011 kräver dock ett annat typ av fokus. Valde därför att avsluta mitt "sejourarbete" på Arlanda. En tid som länge kommer att prägla min syn på arbete. Det var lärorikt, kul och småjävligt. Valde därför, efter åtta månaders ålning medels hasning, i samråd med verkmästaren i magen och John Blund, att försöka återerövra en omeoprazol-fri tillvaro bland de trygga båsen på gråkulla. Man har ju inte vett att sakna vardagslunk och rutiner när de inte står på agendan. Tro mig. Åkte efter mitt sista pass på Arlanda, med det sista expresståget för året, en poetisk och passande sorti. När jag på väg hem vilade ögonen på det vita genom vagnens frostade glas erfor jag dock bara melankoli. Nu, några dagar senare, känner jag mig dock nymuckad och lättare. Det blev precis lagom så här (kommer dock sakna många sköna kollegor).

Står nu med fötterna precis innanför tröskeln till 2011. P jävla uh. Det är nu dags att hämta ny krafter, trampa mil i spår, börja äta frukost och pressa morotsjuicer och skit ty året framför mig blir minst tre år långt(och förhoppningsvis motsvarande bra). Men var inte oroliga, jag har inte lossat på gnällbältet över julen eller vaskat bort min grumpyness med nyårsbubblet. Här följer årets första fnys.

Till synes dyra och fina cyklar står till sadeln i snö utanför min port. Vårt cykelrum ligger tjugofyra meter därifrån. Det verkar inte finnas en tanke på att ställa in cyklarna där. Om det nu skulle vara för jobbigt eller "vanligt" att ställa in sin cykel i garaget så undrar jag hur dessa element ser på tandborstning och toabestyr. Om det mest ansträngande de gjort i år är att ta ett sms-lån för att bekosta nya Canada Goose jackor så undrar man ju hur dessa lat-talibaner tänker när de vaknar bakfulla efter ett oskyddat fylleknull på Ålstens Marina....gå ner till Apoteket och köpa dagen-efter-piller......nah, det får bli Pizza Express och repris på Paradise Hotel istället!

Med tanke på att jag snart skulle avsluta min tjänst på Arlanda (endast 11 resor kvar) tänkte jag se över min möjlighet att slippa köpa månadskort för 1050 kronor. Efter att ha delgett mitt ärende för personalen utspelar sig följande fars..

- Ja, vad säger du? Vad finns det för alternativ?
- Tja, du kan ju köpa ett 20-kort.
- Ok, vad blir det?
- 1000 kronor.
- Hm, det är ju lika mycket!
- jo
- Men å andra sidan kan jag ju använda det privat över året sen, det gäller väl för ett år?
- Ja
- Ja, men då kan jag ju dra nytta av det bättre än ett månadskort
- Nej
- Inte?
- Nej, du får inte använda de överkjutande resorna om du inte arbetar på Arlanda?
- Nähä. Finns det inget motsvarande 10-kort jag kan köpa då?
- Ehh, nej. Men du kan köpa ett 15-kort!
- Sweet, vad bra, vad blir det.....
- 2 500 kronor....
- Men det är ju dubbelt så dyrt....
- Ja, vill du ha det eller?


Idag stod undertecknad, och kanske ytterligare 1,2 miljoner nödbedda, i kö för att, med tanke på vinterföret och helgernas matfrosseri, köpa ful-lagg för motionsbruk. Stod 35 minuter i kö för att invänta fackmans inrådan. Fick på nåder träffa en så där skönt fri och postironisk 80-talist, med porrfilmsmustach och snowboardrufs. Killen hade onekligen åkt en del bräda och kanske även lyssnat på storebrorsans Bad Religion plattor. Han hade mig vid, "Läget". Jag sade att jag ville ha ett par ful lagg för horisontell alternativräning, inget dyrt, inget svårt, skidor att ta med i handen och spänna på sig utanför affärn. Fick veta att det för tillfället inte finns en enda skida i Europa under 4 500 kronor. Alla ful-lagg är slut. Jag undrade, du menar Stockholm? Nej för helvete, i Europa! sa han. Han visste det. Det slog mig att han hela tiden drog upp sin skatepunk t-shirt under vilka uppenbarade sig ett par röda Calvin Klein kalsonger i Kriss/Kross höjd. Han nöjer sig inte där utan fingrar under samtalet på raggarsträngen. Så fritt och så slackerskönt att vi på ful-laggs-stråt inte kan förståt. Sedan kom det. Som från ingenstans stoppade geezern in labben innanför kalsongen. Det var definitint fingertopp mot rot. Hade jag mot all förmodan köpt ett par skidor av denne, och då avslutat affärn med ett handslag hade han ju lika gärna kunnat olla skidan direkt. Gick sedan över gatan till Roslings (23,7 meter därifrån) och köpte mig ett par ordinära skidor.

Herrn