Elektra - Goes Goth on Your Opera Ass

Död och nakenchock är daglig spis. Lite våld till morgonkaffet är numera kosher. Världen ska ju trots allt skildras som den är. Barnen leker Paradise Hotel och klär sig som Lady GaGa. På femman har man sex med träd. Tant brun, grön och greddelin handlar idag snarare om sodomi, avundsjuka och misshandel än sexuell ambivalens. Men vi har väl någonstans det utbud vi förtjänar. Så, hur var det förr?

Som nu fast med färre kanaler. Man fick helt enkelt ta i mer! Och jävlar vad man röt. Norén och Pasolini framstår i jämförelse med de grekiska dramerna, och det gamla testamentet, som talibaner på ett sexkonvent i Frisco.

Elektra. Rickard Strauss (glöm Wienervals) opera. Bygger på Sofokles solskenshistoria Elektra. En tidigare ökänd, numera upphöjd opera som spelats på Kungliga i Stockholm. Bevittnade sista föreställningen den 23/1/10.

Operan är en salongsfähig örfil. En akt! 100 minuter! Ingen paus, utan ett ständigt flöde av skiftande musikaliska tematan över vilka den mycket duktiga Katarina Dalayman, med hela sitt register, spyr ut ett sådant sjuhelvetes frosseri av hämndbegär, morbiditet och all samlad djävulskap ur sin praktfulla lekamen. Hon ser ut som en finsk gothpunkare i syndig svart sammet. Hon bör enligt min (ointressanta) mening ha utrustats med till kreationen passande kängor. I övrigt var scenografin effektfullt sparsmakad. Massivt rött trä med en in- utgång i mitten. Träblocken ändrade nyanser i rött, allt efter nidingsdådens intensitet och hetta.

Trailern!

Elektra, uppfylld av hämndbegär efter moderns och dennes älskares mord på fadern. Hur ska hon få grannskapet att lysa upp av purpurfärgade blodfontäner? Ta hjälp av den fysiskt starkare systern? Brodern? Den av modern bortlämnade och förvirrade saten. Ska HAN vinna heder genom att döda sin mamma... och det med yxan som mamma dödade pappan med. Snart på en nationalscen nära dig.

SvDs Bo Löfvendahs sätter väl fingret på det hela med meningen

"Extatiska jubelrop utbryter i slutminuterna när brodern Orestes återvänder och mördar mor och styvfar varpå Elektra dör av glädje"

Det var en mäktig upplevelse. Musiken är stor och nyanserad, snårig och oerhört varierad. För ett otränat öra, kanske lite väl varierad. Det var som helhet svårt att få ett samlat grepp över musikens tema. Det var en akt. Ett stycke. En historia. Det var dock i helhetsupplevelsen, i de spännande musikaliska passagerna och i suggessionen, som Elektra vann. Emma Vetter var fantastisk i rollen som systern Chrysotemis. Emma Vetter kan få en lekman som mig att gå på vad som, bara hon är med. Jag vet inte hur namnkunnig hon är bland "förstå sig på arna".

Elektra förvånade mig. Librettot var oerhört hårt och blodigt. Inlevelsen, utagerandet och känslan av hat och ondska nuddade bitvis patetikens/pekoralens gränser men nådde definitivt ut till tredje raden. Elektra var som ett sprintlopp. Snabbt avklarat men svettigt. Jag gillade det. Publiken gillade det. Jag såg en rockkonsert. Även ministrar drogs med.

MVH

Herr Ober

Istället för träning! (förvirring)

Sorbon. Min typ av universitet. En något avsides men lättbesökt oas hemmavid som räddat mig från gymmet mången afton. Sorbon har de sista åren kommit att bli en välbesökt restaurang och bar inhyst i samma byggnad som det K-märkta flygplatshotellet vid Brommaplan. En kvarterskrog som frekventeras av oss som inte orkar ta tricken till stan för att läppja kvalitetspilsner (sällsynt på på Jack-Vegas och Schäfertäta förortssyltor). Namnet Sorbon klingar onekligen cassolette och murriga franska viner. Det är inte ens nära. De serverar italiensk/amerikansk inspirerad mat och är i mångt och mycket en utpräglad ölbar (lite whisky) med ett par hundra ölsorter på fat och flaska. Förutom ett hyggligt sortiment från de nordiska micro-bryggerierna (tyvärr inga från Nynäshamn), kända och okända från Belgien och Storbritanninen har man så som man säger ett "fett" sortiment av nordamerikanskt öl. Det som är kul med Sorbon är att man bygger och brygger där man står. Jag kan ha fel, men jag får känslan av att de unga krögarna George och Afram Haffo (sedan 2002) lärt sig i stort sett allt under resans gång. De har sakteliga gått från entusiaster till fackmän och har med tiden fått vind i gomseglen, de älskar det här och stoltheten (och kaxigheten) speglar sortimentet. Tråkig och oinspirerad öl är bortplockad (i många fall storsäljarna). Har man fått höga hatten av något bryggeri eller inte fått rätt känsla för produkten - bort. Har man hittat något kul på någon mässa eller druckit något spännande på semestern - in med det. Helt plötsligt har man ett ganska unikt sortiment och i Sorbons fall en ganska punkig samling outcasts. Sorbon brygger sedan 2009 också sitt eget öl, Sorbon-X, en välbalanserad ESB, med rockig logga. Its all about beer-core. Ölvänner och initierade sammanslutningar har börjat hitta till Sorbon. Googla, eller bläddra i en öl-guide så får ni se. Sorbon har fått sin scen och fansen börjat strömma till. Lokala pubar kan vara något annat än basstationer för utfodring av stammisdricka. Är du öl-nörd. Orka hit.

Afram Haffo fick den "jobbiga" frågan om de i hans smak fyra bästa ölen just nu. Den gick inte att svara på. Vilket jag förstår. Jag omformulerade därvid frågan och bad om tips om fyra goda öl man borde prova om man inte har något bättre för sig. Dessa var:
















Olvisholts Brugghus, "Skjalfti", 5.0%

En hybrid mellan klassisk ljus lager och ale. Ljust bärnstensfärgad. Bra balans mellan beska och sötma. Smakrik, frisk och torr. En god allroundöl där man anar såväl honung som knäck men endast i bakgrunden av en torrare och torvigare smak av malt och humle. En riktigt bra öl. 7.5/10

Anderson Valley, Boont ESB, 6,8 %
Extra ljus för att vara en bitter/ESB. Ganska likt ljus lager med viss sötma och bra beska. Det är framförallt beskan som skiljer den från en alkoholstark lager vilken som helst. Blev inte helt förtrollad av den här. 6/10

Anderson Valley, Hop Ottin IPA, 7,0%
Wow! En sådan särdeles läcker knäckton inbakad i en närmast perfekt balanserad IPA. Den här har i stort sett allt jag vill ha av en god IPA. Varm, välkomnande och komplex (inga liknelser i övrigt). Nuff said. Prova. 9/10

Souther Tier IPA, 6,9%
Ganska blek i färgen för att vara en IPA. Fruktig doft. Men i smak...faddlik med karaktär av lera och torv. Känsla av mull. Som Bushmills sextonåriga Maltwhisky. Ölen smakar oerhört mycket av humle. Som om humlen hade legat i jord ett gäng år. Stor karaktär. God? Jo. Men börja med den här. Och sluta med den här. Den är speciell. 7/10

Summarum. Prova AV/IPA. Återkommer i ämnet.

Idrottskillen Ober

Nyfiken brun

Medmännsikor.

Imorgon är det måndag precis hela dagen. En synnerligen brun dag. Och sedan har vi den ack så oinspirerade tisdagen, vilken torde vara veckans mest onödiga dag. Veckans Belgien. Veckans caféprogram. Onsdagen har av någon underlig anledning alltid varit blå, inte deppig, utan blå, ty jag tänker på veckodagarna som färger. Det finns ett ord för det, synestesi. Torsdagen är också blå, i stort sett samma blå som onsdagen. Fredagen är svart. Lördagen är röd. Söndagen gul. Om dagens timmar börjar anta toner och orden blir till olika typer av djur tar jag det till terapeuten. Stora vita varuhus har alltid fått mig att tänka på tisdagar. Det har suttit i sedan jag hasade mor i kjoltyget på EPA i Halmstad. Men när jag ser på bältor tänker jag endast bälta.

Musiken, min baby, äger inte den associationskraften. Bra musik gör dock allt lite bättre, kryddar, förstärker, förbättrar. Musik som musk och mysk. Den i min smak undermåliga musiken verkar motsatt. Stereophonics goes Gun Hellsvik on my kevorka. En gammal bortglömd Bats-låt kan däremot få en Spendrups på fat att smaka bra. Dålig musik är hemgång. En kass DJ borde därvid, istället för undertecknad, skickas hem med taxipengar utan att passera Malmen.

Jag var på ett tapas hak i fredags. Trevligt sällskap. Oinspirerade och platta tapas och en sån urjävlig salsa-kryss skit som skallrade i katakomberna. Så inkontinentalt. Salsa är livet Magnus, livet för helvete. Många gillar att säga att jag borde gilla salsa. Så man sitter kvar, och försöker uppfyllas av något annat än Cruzcampo. Det blir bara Jack-Vegas av alltihopa. Jag gick till Kvarnen för att träffa T. Det etablissemanget har snart vevat sitt sista varv. Jag tror Scan hade kick-off den kvällen.

I lördags gjorde jag ingenting alls. Det var fantastiskt. Hedonistiskt.

Har spelat pingis idag, hoppade in som fjärde gubbe i div 3 sammandraget i Tyresö. Ni vet det sammandraget. Jag tog ett par segrar, förlorade några fler, men vi vann matcherna och det verkar som om vi får kvala till div 2. Spelet tog sig under dagen vilket gav mig iver och stuns. Ett tag kändes kroppen som en 36 årings. Lite mer träning på det här varvid jag åtminstone inte blir dödens lammunge på Veteran-SM vid månadsskiftet. Jag kommer i alla fall spela i elitklassen när det gäller munhuggeri i baren. Men vad är dealen med Tyresö Centrum? Det är någonting där som inte är bra.

Om jag orkar så ska jag ta itu med mina söndagsrutiner. Rutiner som får måndagen att bli lite mindre kärv. Städar i ordning hyggligt. Lägger fram kläderna för dagen och fixar en bland skiva/MP3 mix som ska lägga en air av mys i min lilla byråkrat-box. En box man helst inte ska lämna förrän tisdag lunch. Tricket är också att ha något trevligt planerat för måndagen och tisdagen. Återerövra de brunvita, beiga dagarna.

Det har blivit lite för lite mat och musik på den här bloggen. Mest gnäll. Men det kommer snart. Och då med emfas och schwung. Innan helgen ska jag köra ett dryckes-special. Kommer till helgen även avhandla lite Opera samt köra en krogrecension.

Vi syns V3.

Mer kommentarer.

Herr Über

Beige chock

Beige är det nya svart. Det är bara så.

Jag har inte bestämt mig ännu. Ska jag köpa idol Erik Grönvalls skiva eller Calle Kristiansson dito eller ska jag barfota sparka en gatsten runt kvareteret? Jag är rädd för att "Idolformatet" är här för att ta över det som en gång var det vackra i människors liv.

Kom över en Nöjesguiden gratis (red född 85). Läste den och dog en smula. Gick in på nätupplagan för att se om jag hade läst rätt. Det skulle vara så. Det var det som var tidningen. Det här är saxat direkt från nätupplagan. Jag vill göra en musikal av Nöjesguiden. En nörd på rätt sätt träffar en nörd på fel sätt. Den rätta nörden lär den dåliga nörden att vara "pördig" och nätmobba. I slutet går dom på efterfest för att "ligga" och lyssna på old school.

Jag bråkade med T häromdagen. Blev dramatisk och staterade i min egen melodram. Hukade under naret, lät vädret dra i ansiktet, drack, hytte näven mot stjärnorna och bannade uppfattade och påhittade oförätter. Talade ut med vän. Beställde in en för mycket. Rumlade hem. Tog soffan. När stormen lagt sig frågade jag T hur hon hade tacklat turbulensen. Hon hade broderat.

Expressen har idag på ett mycket initierat och sakligt sätt informerat Sverige om att årets kändis, enligt Hänt-Extra, blev Anna Anka med Ullareds Morgan som god tvåa. Det var glada nyheter det. Jag har tryckt upp egna klistermärken. Var det en redaktion av utbildade och hungriga journalister från Hänt Extra som kom fram till detta? Jag hoppas detta, annars kan jag inte ta artikeln på allvar.....för det måste man ju.

Lets Dance. Vilken blir årets naken chock? Kommer Sauken plocka fram sauken eller kommer Gudrun visa upp den nyfeministika och ekologiska brassevaxningen. Oaktat vad man tycker om deltagarnas kulturella gärning så anser i alla fall jag att man sodomerar all forna kredibilitet i en tre-minuters grisfestrumba.

Såg ni Ranelids utfall. Nej, inte den mot Linda Skugge och GW, utan den mot Megs hals. Fick mig att tänka på begreppet MILF. Nu är man ju i den ålderna att en MILF enkom är en person i ens egen ålder, som till skillnad från en själv, varit smarta nog att skaffa barn i tid. Man får göra som Ranelid, börja GRILFA istället. En kvinnaaaa är som en sträckt vrist från Zlatan...rätt upp i proffset bara. Och en mansgris är alltid en mansgris.


Det var lite gnäll. Nu öltips. Drick den där. Den är skitgod. Jag tänker återkomma med en drykes-special från förorts haket Sorbon. En liten oas på Brommaplan med långt skridna öl-ambitioner. De brygger till och med eget med viss framgång. Snart ska jag även delge Er egna recept. Till festen och till vickningen och till vardags. Och så mer mer klag! Samt helt normala och positiva tankegångar värdiga en mogen man.

ny uppdatering i morgon

Det blir en uppdatering fylld med gnäll och öltips imorgon kväll.

Vinterkonserter!

Jag har sonderat terrängen för januari och februari och har följande att rapportera.

Kommer definitivt att gå på.

Midlake, 7 februari, Debaser Slussen
Har en av 2000-talets bästa låtar i "Roscoe". Tidstypisk skäggrock, americana alt country som inte låter så märkvärdig till en början men som planterar frön...och blir till blommor i hjärtat. Vi är ett gäng som verkar tycka samma sak varvid biljetterna nog kommer att sina i slutet av januari.

Är mycket intresserad av att gå på

Fontän, 16 januari, Kägelbanan
Ytterligare ett svenskt band som låter tyskt 70-tal. Det är lite Kraut, lite Kraftwerk och lite huvudwerk i ett. Och sånt är bra. Har endast lyssnat över nätet. Kul att prova nytt.

Joan As Police Woman, 28 januari, Debaser Slussen
Känsla, grace och en märkvärdig närvaro. Intressant. Kan nästan lova någonting utöver det vanliga. Inget för de inbitna rock- indefreaksen.

Beach House, 27 februari, Debaser Slussen
Skört, vackert och minimalistiskt.

Definitivt värt att chansa på

ASS+Fire, Strand 16 januari, Strand
Akustiskt, atmosfäriskt, suggestivt, vackert.

The XX, 19 januari 2010, Debaser Medis(flyttat från Slussen)
Årets mest hypade band jämte Girls. Habil new-wawe i intressant förpackning. Ta fram de obskyra b-sidorna på era gamla Cure skivor och jämför. Har redan bytt ställe från Slussen till Medis. Biljetterna förmodat snart slut.

We Were Promised Jet Packs, 30 januari, Debaser Slussen
Hygglig neo-indie.

Local Natives, 31 januari, Debaser Slussen
Amerikansk skäggrock. Ett tvärsnitt av genren med mycket stämsång.

DD/MM/YYY, 3 februari, Debaser Slussen
Roligt, rytmiskt, skruvat. Funk/Matterock som antingen går åt helvete live eller som blir ett bra gympa-pass.

Adam Green, 13 februari, Strand
Traditionell pop i nya kläder.

Grand Archives, 14 februari, Kägelbanan
Kommer att bli stora. Konventionell indie-arena rock med vacker stämsång. Ett tips för Kent och Snow Patrol fans.

Fu Manchu, 22 februari, Debaser Slussen
En tvagning för unkna rocksjälar. Stoner-ös av stoner-vets på stoner-vis.

Uppdateras efter hand.....

Eder Ciceron

Nyårslöften - nu på en dataskärm nära dig

De klassiska nyårslöftena går bort. Det blir ju ett sådant synbart misslyckande om man mot all förmodan, några månader senare, skulle siktas fet, onykter och med sorgkanter under naglarna.

Vikten är där för att stanna. Jag har under många år försökt att bli av med min vikt men det är omöjligt att hitta en bra köpare. Jag har även försökt att banta. Lyckades inte ens när
jag var med i den rumänska varianten av "Dance Your Ass Off" då jag som enda deltagare blev bortklippt från programmet efter att ha gått upp i vikt. Min "Slow Fox" var så långsam att jag äventyrade hela produktionen. Att dricka mindre är också knepigt eftersom det förekommer trug, vilket är jobbigt för mig då jag är en känslig kille. Snuset. Jag lyckades under 2009 att hålla uppe i tre månader. Sedan var det något som hände. Vet inte vad. Det är så konstigt.

Jag ska istället rensa i fördomsskafferiet och fila på associationskedjorna. Fördomar är dock inte alltid fel, de är i mångt och mycket all humors moder samt kan få dig att undvika farliga situationer. Måste dock akut undvika att spontant kategorisera människor i Bordieusiska habitus. En av de grövsta varianterna är när man tror sig förstå en individs hela persongalleri enkom grundat på vederbörandes skivsamling, eller brist på sådan. Eller när bokhyllan istället för litteratur är fylld av gipssvanar. Att inneha en"Absolut Trance" skiva med grällt konvolut behöver ju inte innebära att den inhandlats i ett grumligt tillstånd av temporär framtidstro av en Wigan-supporter på Ibiza. Den kanske finns där för att han eller hon är en musikalisk sökare.

Jag har också svårt att tro att dopnamnen Liam och Destiny kommer att erövra Saltsjö-Duvnäs, i år heller.

Under 2010 ska jag försöka lägga pusslet bit för bit. Få varje pusselbit på plats innan jag gör mig en föreställning om, eller uppfattning av, motivet.

Jag ska också ge saker/företeelser/ställen en ny chans. Bredda mitt perspektiv och inte fara ut mot dem innan jag utsatt mig för dem. Dessa är bland annat.

Kaféliv. Det är ibland bökigt att få en kaffe på ett Kafé. Det är ingen bra lösning. Dagens etablissemang känns därtill som en konstruerad hybrid av USA, Italien och Amelianskt folkhem. Man möts ofta på en eftermiddag för att gagga en stund, och sedan bryta upp med kaffemage, fortsatt hungrig och med en känsla av att allt tog slut innan det började. Ingen fortsättning på umgänget och det är fortfarande ljust ute. När kan jag äta igen? Vad är det på TV ikväll? Men jag ska tänka bort "cafékänslan" och börja spetsa öronen. Om någon föreslår en kaffe på stan tänker jag tacka ja och inte instinktivt omstyra till puben. Jag ska lyssna på vad min kamrat har att säga och tänka på tiden som en investering i relationen istället för gödandet av någon beige sifonkrögare.

2010 ska jag (vid några tillfällen) föreslå kaffe istället för pubhäng och med detta en möjlighet till nykter konversation för att finna nya djup hos mina kamrater och mig själv (ej ironi).

Strandliv. Tycker mycket illa om det. Tänker dock inte låta det beröva mig från stärkande och svalkande dopp. Det får bli en kompromiss. Jag badar och åker därifrån.

Under 2010 ska jag bada på strand/badplats vid minst tre tillfällen.

Ciruks/Trolleri. Inte hata cirkus och trolleri. Det är inte bra att hata. Det blir lätt nazism av alltihop.

Slutligen ska jag under 2010 träna upp min impulskontroll och tänka mig för när

....jag som hypokondriker alltid tenderar övertrumfa mina bekantas allmäntillstånd till det sämre. Jag skröt till och med om att jag i är diagnosticerats med "Gilberts Syndrom" (fullständigt ofarligt och symptomfritt)

eller...

yppa otillbörlig terminologi när jag torskar i skilje. Framförallt inte när det finns barn och föräldrar i hallen. I synnerhet inte om jag möter ett barn vars föräldrar är i hallen. År 2010 ska jag vara en gentleman i "hagen". I vinst och förlust. Detta gäller även golfbanan. Och jobbet, ty faxen kan varken höra mig eller förstå.

Inte på nattkrökens krök överdriva vikten av mitt forna musicerande eller min poetiska ådra. Om någon hör mig göra detta...slå mig lite lätt i sidan med en minibuss.

ps...och så har jag förstås vissa informella löften som rör vikten, träningen och okynnesölandet.

MVH

Herr Ober

Gott folk!

På kvällen den 4/1 kommer årets första riktiga uppdatering på bloggen. Det blir lite naket...förlåt det blir ett ogenerat och oinitierat inlägg om nyårslöften, armenisk cognac och lite flams. Kanske ett musiktips. Kanske två.

Jag åt en fantastiskt persisk gryta med sås på valnötter och granatäppleextrakt på nyåret. Tack Homans mamma för smakupplevelsen, tack fröken Lindström för ett synnerligen gediget värdinneskap. Jag ska försöka få tag på receptet med upphovsmakarnas välsignelse. Och då får ni det med.

Ska man köpa längdskidor? Åkte senast runt Värsnäs 1986. Hela "tänket" med rosor på kinderna, korvgrillning och apelsinklyftor börjar växa på mig. Eller så är det bara Bromma som lagt ett "Sörgårdsfilter" över jacken. Jag har blivit en Brommamamma. Jag tar snart min SUV inte bara ner till Brommaplan..... utan in på ICA supermarket för att där köpa ekologiska grönsaker och träleksaker på "källan".

Nä nu blir det glögg och tokfrossa i engelska deckarmiljöer. Ska zappa mig trött genom natten med Lynley, Lewis och Morse som sällskap. Till det råbiff samt en klar. Kanske är Terés kvar om det inte blir en spontan runda ner till Rocket Room Ballunsen på Debaser Medis. Hennes vänner gillar swing, rock och dans. Jag, jag....hade stålkam i backfickan redan 1995. Sug på den Sivletto.

I morgon pingis med Norrtullarna i Sötelje. Måtte den forehanden så ryta.

På återseende!