Istället för träning! (förvirring)

Sorbon. Min typ av universitet. En något avsides men lättbesökt oas hemmavid som räddat mig från gymmet mången afton. Sorbon har de sista åren kommit att bli en välbesökt restaurang och bar inhyst i samma byggnad som det K-märkta flygplatshotellet vid Brommaplan. En kvarterskrog som frekventeras av oss som inte orkar ta tricken till stan för att läppja kvalitetspilsner (sällsynt på på Jack-Vegas och Schäfertäta förortssyltor). Namnet Sorbon klingar onekligen cassolette och murriga franska viner. Det är inte ens nära. De serverar italiensk/amerikansk inspirerad mat och är i mångt och mycket en utpräglad ölbar (lite whisky) med ett par hundra ölsorter på fat och flaska. Förutom ett hyggligt sortiment från de nordiska micro-bryggerierna (tyvärr inga från Nynäshamn), kända och okända från Belgien och Storbritanninen har man så som man säger ett "fett" sortiment av nordamerikanskt öl. Det som är kul med Sorbon är att man bygger och brygger där man står. Jag kan ha fel, men jag får känslan av att de unga krögarna George och Afram Haffo (sedan 2002) lärt sig i stort sett allt under resans gång. De har sakteliga gått från entusiaster till fackmän och har med tiden fått vind i gomseglen, de älskar det här och stoltheten (och kaxigheten) speglar sortimentet. Tråkig och oinspirerad öl är bortplockad (i många fall storsäljarna). Har man fått höga hatten av något bryggeri eller inte fått rätt känsla för produkten - bort. Har man hittat något kul på någon mässa eller druckit något spännande på semestern - in med det. Helt plötsligt har man ett ganska unikt sortiment och i Sorbons fall en ganska punkig samling outcasts. Sorbon brygger sedan 2009 också sitt eget öl, Sorbon-X, en välbalanserad ESB, med rockig logga. Its all about beer-core. Ölvänner och initierade sammanslutningar har börjat hitta till Sorbon. Googla, eller bläddra i en öl-guide så får ni se. Sorbon har fått sin scen och fansen börjat strömma till. Lokala pubar kan vara något annat än basstationer för utfodring av stammisdricka. Är du öl-nörd. Orka hit.

Afram Haffo fick den "jobbiga" frågan om de i hans smak fyra bästa ölen just nu. Den gick inte att svara på. Vilket jag förstår. Jag omformulerade därvid frågan och bad om tips om fyra goda öl man borde prova om man inte har något bättre för sig. Dessa var:
















Olvisholts Brugghus, "Skjalfti", 5.0%

En hybrid mellan klassisk ljus lager och ale. Ljust bärnstensfärgad. Bra balans mellan beska och sötma. Smakrik, frisk och torr. En god allroundöl där man anar såväl honung som knäck men endast i bakgrunden av en torrare och torvigare smak av malt och humle. En riktigt bra öl. 7.5/10

Anderson Valley, Boont ESB, 6,8 %
Extra ljus för att vara en bitter/ESB. Ganska likt ljus lager med viss sötma och bra beska. Det är framförallt beskan som skiljer den från en alkoholstark lager vilken som helst. Blev inte helt förtrollad av den här. 6/10

Anderson Valley, Hop Ottin IPA, 7,0%
Wow! En sådan särdeles läcker knäckton inbakad i en närmast perfekt balanserad IPA. Den här har i stort sett allt jag vill ha av en god IPA. Varm, välkomnande och komplex (inga liknelser i övrigt). Nuff said. Prova. 9/10

Souther Tier IPA, 6,9%
Ganska blek i färgen för att vara en IPA. Fruktig doft. Men i smak...faddlik med karaktär av lera och torv. Känsla av mull. Som Bushmills sextonåriga Maltwhisky. Ölen smakar oerhört mycket av humle. Som om humlen hade legat i jord ett gäng år. Stor karaktär. God? Jo. Men börja med den här. Och sluta med den här. Den är speciell. 7/10

Summarum. Prova AV/IPA. Återkommer i ämnet.

Idrottskillen Ober