De klassiska nyårslöftena går bort. Det blir ju ett sådant synbart misslyckande om man mot all förmodan, några månader senare, skulle siktas fet, onykter och med sorgkanter under naglarna.
Vikten är där för att stanna. Jag har under många år försökt att bli av med min vikt men det är omöjligt att hitta en bra köpare. Jag har även försökt att banta. Lyckades inte ens när
jag var med i den rumänska varianten av "Dance Your Ass Off" då jag som enda deltagare blev bortklippt från programmet efter att ha gått upp i vikt. Min "Slow Fox" var så långsam att jag äventyrade hela produktionen. Att dricka mindre är också knepigt eftersom det förekommer trug, vilket är jobbigt för mig då jag är en känslig kille. Snuset. Jag lyckades under 2009 att hålla uppe i tre månader. Sedan var det något som hände. Vet inte vad. Det är så konstigt.
Jag ska istället rensa i fördomsskafferiet och fila på associationskedjorna. Fördomar är dock inte alltid fel, de är i mångt och mycket all humors moder samt kan få dig att undvika farliga situationer. Måste dock akut undvika att spontant kategorisera människor i Bordieusiska habitus. En av de grövsta varianterna är när man tror sig förstå en individs hela persongalleri enkom grundat på vederbörandes skivsamling, eller brist på sådan. Eller när bokhyllan istället för litteratur är fylld av gipssvanar. Att inneha en"Absolut Trance" skiva med grällt konvolut behöver ju inte innebära att den inhandlats i ett grumligt tillstånd av temporär framtidstro av en Wigan-supporter på Ibiza. Den kanske finns där för att han eller hon är en musikalisk sökare.
Jag har också svårt att tro att dopnamnen Liam och Destiny kommer att erövra Saltsjö-Duvnäs, i år heller.
Under 2010 ska jag försöka lägga pusslet bit för bit. Få varje pusselbit på plats innan jag gör mig en föreställning om, eller uppfattning av, motivet.
Jag ska också ge saker/företeelser/ställen en ny chans. Bredda mitt perspektiv och inte fara ut mot dem innan jag utsatt mig för dem. Dessa är bland annat.
Kaféliv. Det är ibland bökigt att få en kaffe på ett Kafé. Det är ingen bra lösning. Dagens etablissemang känns därtill som en konstruerad hybrid av USA, Italien och Amelianskt folkhem. Man möts ofta på en eftermiddag för att gagga en stund, och sedan bryta upp med kaffemage, fortsatt hungrig och med en känsla av att allt tog slut innan det började. Ingen fortsättning på umgänget och det är fortfarande ljust ute. När kan jag äta igen? Vad är det på TV ikväll? Men jag ska tänka bort "cafékänslan" och börja spetsa öronen. Om någon föreslår en kaffe på stan tänker jag tacka ja och inte instinktivt omstyra till puben. Jag ska lyssna på vad min kamrat har att säga och tänka på tiden som en investering i relationen istället för gödandet av någon beige sifonkrögare.
2010 ska jag (vid några tillfällen) föreslå kaffe istället för pubhäng och med detta en möjlighet till nykter konversation för att finna nya djup hos mina kamrater och mig själv (ej ironi).
Strandliv. Tycker mycket illa om det. Tänker dock inte låta det beröva mig från stärkande och svalkande dopp. Det får bli en kompromiss. Jag badar och åker därifrån.
Under 2010 ska jag bada på strand/badplats vid minst tre tillfällen.
Ciruks/Trolleri. Inte hata cirkus och trolleri. Det är inte bra att hata. Det blir lätt nazism av alltihop.
Slutligen ska jag under 2010 träna upp min impulskontroll och tänka mig för när
....jag som hypokondriker alltid tenderar övertrumfa mina bekantas allmäntillstånd till det sämre. Jag skröt till och med om att jag i är diagnosticerats med "Gilberts Syndrom" (fullständigt ofarligt och symptomfritt)
eller...
yppa otillbörlig terminologi när jag torskar i skilje. Framförallt inte när det finns barn och föräldrar i hallen. I synnerhet inte om jag möter ett barn vars föräldrar är i hallen. År 2010 ska jag vara en gentleman i "hagen". I vinst och förlust. Detta gäller även golfbanan. Och jobbet, ty faxen kan varken höra mig eller förstå.
Inte på nattkrökens krök överdriva vikten av mitt forna musicerande eller min poetiska ådra. Om någon hör mig göra detta...slå mig lite lätt i sidan med en minibuss.
ps...och så har jag förstås vissa informella löften som rör vikten, träningen och okynnesölandet.
MVH
Herr Ober
En blogg för oss som intalar oss själva att vi fortfarande har lite koll när vi rullar in, för tidigt på kvällen, på Debaser eller Strand, två gånger i kvartalet, iklädda en Fall eller Dinosaur JR tröja för att sedan åka Taxi hem med god marginal till stängningsdags...för att det känns lagom då. Jag håller dig i handen, samt med snask från skafferiet. Låt oss hoppa från trean tillsammans. Låt oss ta oss igenom medelåldern utan att åka till Thailand. Det blir alltså sånt...och en hel del gnäll.
Vad fan hände? Vad händer nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
mycket underhållande herr Ober. Jenny Z
SvaraRaderaIch hålle med..
SvaraRaderahar nu tagit del av dina nyårslöften, genomtänkt och fint tycker jag. det där med att inte hata cirkus och trolleri var kul, hahaha.... ja, alla inlägg jag hunnit läsa har varit mycket spetsfundiga, lekfulla, skarpa, och "gnälliga" på ett högst underhållande sätt, och hela tiden mycket välformulerade. och så ironin som hela tiden ligger och bubblar. bra blogg!
SvaraRaderamen, då tar vi en kaffe snart då? ;) eller hur?(och gången efter kan vi ju för all del ta en öl, haha...) kram, vi hörs!
"Inte på nattkrökens krök överdriva vikten av mitt forna musicerande eller min poetiska ådra. Om någon hör mig göra detta...slå mig lite lätt i sidan med en minibuss."
SvaraRaderaoch det här ska jag komma ihåg, hahaha
Tack Ulrika. Vi hörs ju snart!!/magnus
SvaraRaderaja, det gör vi, ska bli kul spela skivor ihop!
SvaraRadera