Kom vi undan med blotta förskräckelsen? Vi kan väl tacka högre makter för att denne hötorgsbombare led av för tidig självutlösning och att det personliga korståget ändade i ett veritabelt magplask. Småbarnspappans till synes farsartade sorti har dock påtaglig sprängverkan, inte minst medialt. Kanske hade den avsedd effekt. Han tog onekligen ett mentalt livtag på en hel nation, utan att ha ihjäl någon annan än sig själv. Ett terrordåd är dock ett terrordåd om än tagen ur en tummad hobbexkatalog. Sveriges moderna historia rymmer idag såväl ministermord som terrorordåd. Vi är därmed ett land bland andra och inget isolerat utopia. Gott så. Vi kan inte, några idioters önskan till trots, heller isolera oss från världen. Ty vi är en del av den. Detta innebär att vårt land kommer att berikas/anrikas med en salig blandning av människor, religioner, dogmer och sedvänjor. Vi befinner oss i en folkvandringstid där migrationen är en juggernaut som ingen enskild nationalstat rår på. Detta är nog till det bästa då jag tror att fred och respekt kommer ur genomlevd friktion, inte genom isolation. Med detta sagt, när en ung man önskar ta livet av sig själv och andra bör vi ställa oss frågan varför just denna unge religösa man man väljer att agera som han gör. Det svaret finner vi nog inte i koranen. Snarare det morderna samhällets tendens att rangordna människor socialt och mantrat att synas och tillhöra till varje pris. Man kan även ställa sig frågan om man själv har en del i det som sker. Vi är ju inte alltid så hyggliga i våra vardagliga omdömen. I alla fall inte jag. Civilförsvaret går nu ut med en pråpå om vaksamhet mot människor med avvikande beteende. Jag hoppas att denna uppmärksamhet kommer att riktas mot alla medborgare, inte minst de som väljer att fördöma dem som håller sig nyktra i jul.
Men i alla gudars namn, glöm inte att driva med varandra, folk som religioner. Ha kul åt varandra, men med varandra.
Nu är det kortbane-VM i simning. Man simmar i en kortare bassäng. Och det vill man ju se.
Idag är det pingis-chock, meta-derby extraordinär mellan Norrtulls SK-Ängby SK. Vasa Real 19.30. Kom. Jag är där. Vi kan heja tillsammans. Det kommer att bli skönaste grejen idag. Jag har gjort egna klistermärken.
Ps, den ängel som ledsagar mig genom helvetet att köpa en ny dator och installerar den åt mig kommer jag att bjuda på fin middag medelst drink på Gondolen. Sajna nedan.
Fred och kärlek!
Kraken
tisdag 14 december 2010
onsdag 1 december 2010
Falling Down
Idag var en av de där dagarna då jag medelst himmelska reserver lyckades hålla ut till flextid utan att falla död ner i "Afrikarummet"(vi pimpar kontorsrumen vi). Efter en sista timmes irrjobb slank jag utan stora gester och hejdån genom ståldörren. Svår, trött och utskiten sökte jag mig ner i lufthamnens katakomber för att så skyndsamt som möjligt nå flärpläge i Åkeslund. Jag ska dessförinnan trotsa rusningstrafikens infernon. Genomlida detta urbana thriatlon medelst tåg, trick och tramp.
Är sen och sprintar för att hinna med Arlanda Express. Tåget står och morrar men är synbart tämjt och uppnåeligt. Jag synes hinna. Under överinseende av en "tågvärd" trycker jag med iver och emfas på dörrknappen likt en drucken. Tågvärden var dock mer värd än mig och lät tåget springa som vinden. Den tågvärden visste att fucka upp en stamkunds redan sargade allmäntillstånd. Vad är väl 12 000 kronor i reskostnader per år värt mot ett par sug på en Glenn utan filter. Tog det hela med sans dock. Satte mig ner och trängtade.
12 minuter senare. Sitter knas på tåget. Når stan. Ilar och slalomar mig genom perrongens masssor för att upptäcka att båda trapporna ner till T-banan är avstängda. Svårt att resa vidare då, tänkte jag. Märker att det verkar vankas invigning för en ny rulltrappa. U better beleive it. Det är så vi rullar i förseningstider. Jag har med andra ord sprungit rakt in i ett sådant där otäckt publikt jippo. En medioker "ingen kan sjunga kör", eller musikklass, står i den nya trappan och gör våld på den redan erkända praktpekoralen "Du är min man", Helen Sjöholms intimsmycke. Det är så jävla packat med människor, utrökta från storstockholms alla kranskommuner, vilka står där och hoppas bli filmade. Jag letar förtretad och milt kolerisk efter en trappa ner i anallerna som vore jag snärjd i en eldhärd. Då tar de tondövas riksförbund i från vristerna och leverera "örhänget" "Life is Life", Opus opus. Jag skulle kunna ha skjutit då eller regrerat till apstadiet och på plats hukat och krystat ut min allra beigaste protest. Därtill är det chockförseningar på SJs alla avgångar och inte ett tåg går österöver. Den ENDA utgången ner till tunelbanan är korvstoppad av ilskna pendlare vilka önskade livet ur sig själva och andra. Stod 10 minuter i armbågsinferno för att till slut nå ner till den nedre sk b-ringen. Vill hem nu!
På tunnelbanan sitter jag bredvid två lirare som medelst bärbara telefoner spelar språkpingis. Armenska vs Urdu. Högst vinner. Vill hem nu. På Rådmansgatan kliver en "brommasnygg med rätt att påpeka" kvinna ner. Markerar tydligt att jag bör resa mig, knö mig och krumbukta mig så att denne tågvärdsprospect ska få plats med sina NK-kassar. Tricken når Bromma. Det är kallt men vackert. Jag är hemma nu. Skriver ner den här jönsiga jeremiaden. Ska gå ner i varv. Det är ju en dag imorgon också. En dag till, och från, mitt kära kontor. En ny dag i afrikarummet.
Kwack.
Är sen och sprintar för att hinna med Arlanda Express. Tåget står och morrar men är synbart tämjt och uppnåeligt. Jag synes hinna. Under överinseende av en "tågvärd" trycker jag med iver och emfas på dörrknappen likt en drucken. Tågvärden var dock mer värd än mig och lät tåget springa som vinden. Den tågvärden visste att fucka upp en stamkunds redan sargade allmäntillstånd. Vad är väl 12 000 kronor i reskostnader per år värt mot ett par sug på en Glenn utan filter. Tog det hela med sans dock. Satte mig ner och trängtade.
12 minuter senare. Sitter knas på tåget. Når stan. Ilar och slalomar mig genom perrongens masssor för att upptäcka att båda trapporna ner till T-banan är avstängda. Svårt att resa vidare då, tänkte jag. Märker att det verkar vankas invigning för en ny rulltrappa. U better beleive it. Det är så vi rullar i förseningstider. Jag har med andra ord sprungit rakt in i ett sådant där otäckt publikt jippo. En medioker "ingen kan sjunga kör", eller musikklass, står i den nya trappan och gör våld på den redan erkända praktpekoralen "Du är min man", Helen Sjöholms intimsmycke. Det är så jävla packat med människor, utrökta från storstockholms alla kranskommuner, vilka står där och hoppas bli filmade. Jag letar förtretad och milt kolerisk efter en trappa ner i anallerna som vore jag snärjd i en eldhärd. Då tar de tondövas riksförbund i från vristerna och leverera "örhänget" "Life is Life", Opus opus. Jag skulle kunna ha skjutit då eller regrerat till apstadiet och på plats hukat och krystat ut min allra beigaste protest. Därtill är det chockförseningar på SJs alla avgångar och inte ett tåg går österöver. Den ENDA utgången ner till tunelbanan är korvstoppad av ilskna pendlare vilka önskade livet ur sig själva och andra. Stod 10 minuter i armbågsinferno för att till slut nå ner till den nedre sk b-ringen. Vill hem nu!
På tunnelbanan sitter jag bredvid två lirare som medelst bärbara telefoner spelar språkpingis. Armenska vs Urdu. Högst vinner. Vill hem nu. På Rådmansgatan kliver en "brommasnygg med rätt att påpeka" kvinna ner. Markerar tydligt att jag bör resa mig, knö mig och krumbukta mig så att denne tågvärdsprospect ska få plats med sina NK-kassar. Tricken når Bromma. Det är kallt men vackert. Jag är hemma nu. Skriver ner den här jönsiga jeremiaden. Ska gå ner i varv. Det är ju en dag imorgon också. En dag till, och från, mitt kära kontor. En ny dag i afrikarummet.
Kwack.
söndag 21 november 2010
Som barn jag inte lekte dessa
Host Harkel Höst
Flunsor har kongress i min kropp. De är oense vem som ska lämna först. En asiatisk variant trädkramar luftrören. Jag kan inte hosta upp an. Han har broddar och är allmänt lurig. Ligger därvid på soffan och ser Hellner svepa förbi Legkov. Hellners benföring står i direkt motsatt till min. Tänker att jag, allmäntillståndet till trots, borde ta mig till ett närstående verk för att jobba undan. Men Luther får fingret även denna söndag.
Igår hade T meckat lammstek. Pellewin gästade. Han hade sett Teenage Fanclub på Medis. Jag visste inte ens att de hade spelat. Blir väl så. Det som genererade mest skratt under gårdagen var Ts beskrivningar av lekar från barndomen. En tid då leken inte organiserades av vuxna eller Wii. Resultaten blir därefter. Säreget. Prova inte dessa utan läkarens inrådan.
Katten och brevet
En person är katt. Den ligger under filtar och kuddar. De som inte är katt skriver ner önskningar om gåvor på en lapp vilka de flikar in under kuddarna och filtarna. Katten besvarar sedan dessa önskningar. De flesta önskningar får bifall. En uppskattad lek för de lite yngre.
Gammal Gammal Polis
En lek för två personer. Den ene deltagaren är gammal polis. Den andra är ung polis. Den gamle polisen börjar med att spela en gammal polis. Rolltolkningen är fri förutom att denne måste uttala "jag är en gammal gammal polis" och därefter även medelst fysisk gestaltning göra detta trovärdigt. Efter ett tag springer den unga polisen förbi och säger " men jag är en ung polis" och visar detta genom att till skillnad från den äldre polisen vara så vital och pigg som möjligt. Den här leken var stor ett tag.
Lilla My
En person är lilla My. De andra är åskådare/statister. Lilla My knackar på dörren. En person öppnar. När Lilla My får tillträdde till rummet går det undan. Hon springer hejdlöst över och under saker och är vettvillig och snabb. Därefter byter man, så att någon annan får spela Lilla My. Det framgår inte om det förekommer något poängsystem. Leken lekes med fördel inomhus.
Ja, se ungar.
Just för satan. Skulle skriva om hipsters och uppväxt. Väntar med det. Kan till detta addera en dröm jag genomled igår. Det var jag och Göran Stangertz som gick på en variant av improvisationstetarkurs hos Leif Andrée. Allt blev fel. Jag ljög om min vänskap till Göran,, det förekom öl vilket inte föll väl ut och jag kunde sedan inte förklara migför en Irländare bosatt i Halmstad.
Ligger här och ruvar ett tag och återkommer om någon dag med en mer genomtänkt uppdatering..
Host
Flunsor har kongress i min kropp. De är oense vem som ska lämna först. En asiatisk variant trädkramar luftrören. Jag kan inte hosta upp an. Han har broddar och är allmänt lurig. Ligger därvid på soffan och ser Hellner svepa förbi Legkov. Hellners benföring står i direkt motsatt till min. Tänker att jag, allmäntillståndet till trots, borde ta mig till ett närstående verk för att jobba undan. Men Luther får fingret även denna söndag.
Igår hade T meckat lammstek. Pellewin gästade. Han hade sett Teenage Fanclub på Medis. Jag visste inte ens att de hade spelat. Blir väl så. Det som genererade mest skratt under gårdagen var Ts beskrivningar av lekar från barndomen. En tid då leken inte organiserades av vuxna eller Wii. Resultaten blir därefter. Säreget. Prova inte dessa utan läkarens inrådan.
Katten och brevet
En person är katt. Den ligger under filtar och kuddar. De som inte är katt skriver ner önskningar om gåvor på en lapp vilka de flikar in under kuddarna och filtarna. Katten besvarar sedan dessa önskningar. De flesta önskningar får bifall. En uppskattad lek för de lite yngre.
Gammal Gammal Polis
En lek för två personer. Den ene deltagaren är gammal polis. Den andra är ung polis. Den gamle polisen börjar med att spela en gammal polis. Rolltolkningen är fri förutom att denne måste uttala "jag är en gammal gammal polis" och därefter även medelst fysisk gestaltning göra detta trovärdigt. Efter ett tag springer den unga polisen förbi och säger " men jag är en ung polis" och visar detta genom att till skillnad från den äldre polisen vara så vital och pigg som möjligt. Den här leken var stor ett tag.
Lilla My
En person är lilla My. De andra är åskådare/statister. Lilla My knackar på dörren. En person öppnar. När Lilla My får tillträdde till rummet går det undan. Hon springer hejdlöst över och under saker och är vettvillig och snabb. Därefter byter man, så att någon annan får spela Lilla My. Det framgår inte om det förekommer något poängsystem. Leken lekes med fördel inomhus.
Ja, se ungar.
Just för satan. Skulle skriva om hipsters och uppväxt. Väntar med det. Kan till detta addera en dröm jag genomled igår. Det var jag och Göran Stangertz som gick på en variant av improvisationstetarkurs hos Leif Andrée. Allt blev fel. Jag ljög om min vänskap till Göran,, det förekom öl vilket inte föll väl ut och jag kunde sedan inte förklara migför en Irländare bosatt i Halmstad.
Ligger här och ruvar ett tag och återkommer om någon dag med en mer genomtänkt uppdatering..
Host
onsdag 10 november 2010
Jag har rest
Gjorde Amsterdam. Irrade på väg från zentraaalen, mot hotellet, och mot bättre vetande, in på en "bakgata" där variationen av svårsexklubbar var direkt svindlande. Inte ens en bakfyllekåt och därvid i trångmål nödgad McGyver skulle, ens medelst gem och fingerborg, finna så många och fiffiga och bizarra lösningar på erotikens gåtor... och med den insikt, parat med doften av våffla, urin och vollmat hö, växte lusten att snabbt checka in på trygga hotellet och där, under ordnade former, smälta mina första intryck av hondjävulen, Amsterdamen.
I väntan på resesällskaparna letade jag efter närbelägna etablissemang för en schysst "väntpilsner". Amsterdam är dock ingen öl-stad. Heineken och Amstel hissar inga gomsegel. Däremot finns en mängd ställen som höll med "kaffe med dop" och "brownies", varvat med en och annan "dröm". För dom som gillar sånt. Vilket jag inte gör. Det är även en bra stad för avancerad fönstershopping (with a twist) för dom som gillar sånt. Vilket jag inte heller gör....samt en eon av Argentinska kötthak vilka drivs av icke-argentinare. Provade därför ett uruguyanskt alternativ. En habil köttupplevelse (avser givetvis restaurangbesöket).
Såå. Amsterdam är under hennatatueringarna, bortom nycirkustyperna och kvasiliberalismen en trevlig stad. Fantastiska kanalgator. En homogen och/men charmig arkitektur. Lagom stor. Murriga bruntonade krypin med våfflor/crepes/omeletter. Relativt vänlig. Den påklistrade, smått ansträngda hedonismen, lurar bara jänkare. Stan känns i själva verket som en varmare och i många avseende snällare variant av Stockholms innerstad. Kvarteren runt museerna är direkt läckra. Haarlem är också trevligt på något nödigt indiemanér. Kaffeshopparnas taskiga och genmanipulerade hötorgsganja glädjer nog egentligen få konnässörer på området. Detta vet givetvis Amsterdambon, som avnjuter skiten framför teven eller med vänner efter middagen(pommes frittarna med sås). Vardagsmys. Vad går tonåriga Amsterdamkids igång på då de redan bor i godisaffärn. Hedgefonder? Näverslöjd? Filatelism?
Väl hemma upptäcker jag att hotellet dubbeldebiterat mig. Järnspikar. Ringer Hotels.com och föklarar att detta är en dålig grej. De ber mig att ringa hotellet eftersom "det var ju mina pengar". Jag sa då inte direkt att kundtjänstoraklet skulle bruna på sig utan ombad denne att istället mecka skiten rätt med hotellet. Han ringde således dem.Bra så. Jag fick info att han/oraklet skulle cleara grejen dagen därpå då hotellets administration hade checkat ut för dagen. Vederbörande skulle därvid återuppta tråden med undertecknad mellan 14-17 dagen därpå. Humorn ligger i den relativt precisa tidsangivelsen eftersom han inte ringde tillbaka. Samtal två ledde till att person två skulle ringa person ett för att sedan ringa mig på "kvällskvisten". Icke da. Vid samtal tre/dag tre initierades person tre (i folkmun solstrålen). Denne tyckte att det var ett dåligt bemötande från hotels.com sida. Jag höll med till en viss del. Person tre visade sig dock lovande då denne ringde hotellet igen. Han ringde faktiskt tillbaka och sa att jag skull fixa utdrag från konto, kopia på kort, kopia på medresenärs konto och dennes kort. Scanna in. Skicka det till honom. Så skulle det förmodligen lösa sig genom dennes handlag. Jag var svensk nog att göra detta. Person tre hörde dock inte av sig något mer. Jag ringde då person fyra dag fyra. Denne kopplar bort mig..med emfas. Jag ringer person fem (lät som om han hade lirat en och annan innebandyturnering. Rmman tyckte att det hela lät typ "skumt" och lovade att leta tag på den lömske person tre. Jag säger vid detta laget att deras strategi för att öka sitt NKI (Nöjd Kund Index) är lite knasigt och säger att jag, efter det att jag slutat skära mig själv, kommer att skicka Sverker Olofsson, Marit Paulsson och Pluto på dom och att det kommer osa medeltid de lux innan envigen är all. Detta argument tar dock inte skruv. Jag ringer dag sex och pratar med kundtjänstpucko sex och vill då tala med dennes chef/platschef/kuntjänst chef eller vem som nu handplockat dessa ess till tjänsten. Little Miss Sunshine förklarar då följande....nej vi har ingen platschef, vi har ingen kundansvarig, alla eventuella klagomål behandlas via mejl. Av vilka då frågade jag då (börjar likna en Slasberättelse det här...sa Gubben..på Stenen)? Av kundtjänst sa hon då. Vilka är kundtjänst då, frågade jag. Det är bland annat jag sa hon. När jag på den sjunde dagen(vilodagen) är på väg att ta sats, att skriva manifest...kollar jag...för säkerhets skull kontot. Pengarna är tillbaka. Hade aldrig dragits. Den tidigare utgiftsposten som borta. Lägga ner och fortsätta mitt liv....eller fullfölja rätt in i kaklet!? Har inte bestämt.
Jag har några måste-gnäll att delge nästa gång. Brottstycken från tunnelbanan. En handlar om en hipster beyond words, beyond borders...det andra om ett samtal mellan två mediestrateger slash förlagstyper. En cliffhanger. Jag lovar. Ska även berätta när jag inte fick lov att vara punkare för mina föräldrar.
God natt.
Er Magnus
I väntan på resesällskaparna letade jag efter närbelägna etablissemang för en schysst "väntpilsner". Amsterdam är dock ingen öl-stad. Heineken och Amstel hissar inga gomsegel. Däremot finns en mängd ställen som höll med "kaffe med dop" och "brownies", varvat med en och annan "dröm". För dom som gillar sånt. Vilket jag inte gör. Det är även en bra stad för avancerad fönstershopping (with a twist) för dom som gillar sånt. Vilket jag inte heller gör....samt en eon av Argentinska kötthak vilka drivs av icke-argentinare. Provade därför ett uruguyanskt alternativ. En habil köttupplevelse (avser givetvis restaurangbesöket).
Såå. Amsterdam är under hennatatueringarna, bortom nycirkustyperna och kvasiliberalismen en trevlig stad. Fantastiska kanalgator. En homogen och/men charmig arkitektur. Lagom stor. Murriga bruntonade krypin med våfflor/crepes/omeletter. Relativt vänlig. Den påklistrade, smått ansträngda hedonismen, lurar bara jänkare. Stan känns i själva verket som en varmare och i många avseende snällare variant av Stockholms innerstad. Kvarteren runt museerna är direkt läckra. Haarlem är också trevligt på något nödigt indiemanér. Kaffeshopparnas taskiga och genmanipulerade hötorgsganja glädjer nog egentligen få konnässörer på området. Detta vet givetvis Amsterdambon, som avnjuter skiten framför teven eller med vänner efter middagen(pommes frittarna med sås). Vardagsmys. Vad går tonåriga Amsterdamkids igång på då de redan bor i godisaffärn. Hedgefonder? Näverslöjd? Filatelism?
Väl hemma upptäcker jag att hotellet dubbeldebiterat mig. Järnspikar. Ringer Hotels.com och föklarar att detta är en dålig grej. De ber mig att ringa hotellet eftersom "det var ju mina pengar". Jag sa då inte direkt att kundtjänstoraklet skulle bruna på sig utan ombad denne att istället mecka skiten rätt med hotellet. Han ringde således dem.Bra så. Jag fick info att han/oraklet skulle cleara grejen dagen därpå då hotellets administration hade checkat ut för dagen. Vederbörande skulle därvid återuppta tråden med undertecknad mellan 14-17 dagen därpå. Humorn ligger i den relativt precisa tidsangivelsen eftersom han inte ringde tillbaka. Samtal två ledde till att person två skulle ringa person ett för att sedan ringa mig på "kvällskvisten". Icke da. Vid samtal tre/dag tre initierades person tre (i folkmun solstrålen). Denne tyckte att det var ett dåligt bemötande från hotels.com sida. Jag höll med till en viss del. Person tre visade sig dock lovande då denne ringde hotellet igen. Han ringde faktiskt tillbaka och sa att jag skull fixa utdrag från konto, kopia på kort, kopia på medresenärs konto och dennes kort. Scanna in. Skicka det till honom. Så skulle det förmodligen lösa sig genom dennes handlag. Jag var svensk nog att göra detta. Person tre hörde dock inte av sig något mer. Jag ringde då person fyra dag fyra. Denne kopplar bort mig..med emfas. Jag ringer person fem (lät som om han hade lirat en och annan innebandyturnering. Rmman tyckte att det hela lät typ "skumt" och lovade att leta tag på den lömske person tre. Jag säger vid detta laget att deras strategi för att öka sitt NKI (Nöjd Kund Index) är lite knasigt och säger att jag, efter det att jag slutat skära mig själv, kommer att skicka Sverker Olofsson, Marit Paulsson och Pluto på dom och att det kommer osa medeltid de lux innan envigen är all. Detta argument tar dock inte skruv. Jag ringer dag sex och pratar med kundtjänstpucko sex och vill då tala med dennes chef/platschef/kuntjänst chef eller vem som nu handplockat dessa ess till tjänsten. Little Miss Sunshine förklarar då följande....nej vi har ingen platschef, vi har ingen kundansvarig, alla eventuella klagomål behandlas via mejl. Av vilka då frågade jag då (börjar likna en Slasberättelse det här...sa Gubben..på Stenen)? Av kundtjänst sa hon då. Vilka är kundtjänst då, frågade jag. Det är bland annat jag sa hon. När jag på den sjunde dagen(vilodagen) är på väg att ta sats, att skriva manifest...kollar jag...för säkerhets skull kontot. Pengarna är tillbaka. Hade aldrig dragits. Den tidigare utgiftsposten som borta. Lägga ner och fortsätta mitt liv....eller fullfölja rätt in i kaklet!? Har inte bestämt.
Jag har några måste-gnäll att delge nästa gång. Brottstycken från tunnelbanan. En handlar om en hipster beyond words, beyond borders...det andra om ett samtal mellan två mediestrateger slash förlagstyper. En cliffhanger. Jag lovar. Ska även berätta när jag inte fick lov att vara punkare för mina föräldrar.
God natt.
Er Magnus
tisdag 19 oktober 2010
Kwack!
Anyone för lite osorterat gnäll från en i grunden välmående geezer? Ok!
Jag provade att borsta i kapp med "Television Personalities" Dan Treacy för ett par lördagar sedan. Ingen vann. Den flaskan med fulbubbel som inhandlades i mitten av konserten gladde varken gom, lever eller omgivning. Den förde mig direkt till Åkeslund utan att passera gå. Det fysiska kunde jag reda ut medelst Berocca och Treo, men dagen-efter-tankens bleka krankhet och självförebråelse tog sig i det närmaste kretinska former. Har därvid funderat. I takt med att näshåren blivit fler har den av spiritus psykokemiska obalansen ökat. Köpa trimmer? Eller trimma inköpen? Kanske inte så svårt ändå.
....hm lyssnar på Deerhunters "Helicopter" och förlorar mig i vackra och positiva tankar. Dör två smulor. Blir varm och tänker gott. Passar på att skänka en tanke till alla de föräldrar, härliga ungar medspelare och ledare som med så stort hjärta bildat en så fin pingisfasmilj som idag utgör NSK. Blir ödmjuk och tacksam för att vara en del i detta sammanhang. Det är äkta.
...och där kom Killing Jokes "Ghost of Ladbrokes Grove" och jag går åter in i karaktären. Ehh, manlig pms de luxe.
Nu andras fylla, givetvis snäppet mindre harmlöst. När man nykter och redig försöka tråckla sig igenom de kluster av ligister som intagit Brommaplan på kvällstid har man fan att raska på med jacken mot asfalten. I lördags kväll, efter rekorderligt arbete hemkommen, såg jag dessa element slänga barncyklar mot väggar, fontänkräkas, knulla lite, slå varandra i ansiktet, banga doror och trakassera personalen på Mc Donalds. Inga poliser. Inga vakter. Bara rädda pendlare vilka obemärkt försöker hasta till lyans säkerhet. Är det fel att tycka att det här är fel? Är det fel att inte vilja bli lemlästad och "cuttad" av dessa vesprar. Jag som inte ens röstat borgerligt får något "hellsvikt" över mig och tänker i banor av madrasserad fritidsgård i gamla Beckis, fysisk fostran och slänga nycklar i sjön. Blir man lite blåbrun med åldern. Jag som siktar rött. Men sviktar.
Att morgonpendla kan även detta, med den ständiga medresenärskan ""Missan Tropika" på axeln, vara en ständig golgatavandring utan synbart slut. Om man bortser från breddgradens bizarra klimat, så finns därtill en godipåse av sura karameller att digestera innan ankomsten till saltgruvan. Tänkte reda i det här lite kronologiskt.
Vad är dealen med att vuxna, med pälsar och cologner och skit, synbart välsituerade, fulåker, på tunnelbanan varje morgon. Det är demoraliserande att människor som uppenbarligen har råd väljer att förnedra sig själva på detta sätt. De sänker sin karma och höjer taxorna. Varför bryr de sig inte? De är inte som vi. De är så mycket mer. När prusseluskan with ease glider igenom spärren, var är min lilla lilla pisotol då?
Vid rusningstrafik står man på tricken. Så även gamla och lytta. Ungdomar på väg till triathlonträning sitter utan andra tankar än att medelst mobiltelefon obesvärat och högröstat avhandla allt från foglossningar till fylleeskapader. Så även kostymerade fina typer. Kwack!
På perrongen på T-centralen står träningoverallerna och röker. I pendlargången får man planera filbyten i tid. Det är som att spela frogger om man ska väja in till trapporna till höger upp mot centralplan.
På Arlanda Express ber samma personal se samma Arlanda-badge varje dag. Året runt. Kanske, en dag, har man glömt den. Då blir det kölhalning.
Jobbade ett helgpass som med lätthet kunde ingå i en modern svensk klassiker.
Har nu en vecka ledigt och drar på torsdag till Amsterdam med delegaten och kriss-kross. Det blir varken red-light eller coffeshops. Kanske en öl eller två. Max. Jag hoppas att etablissemangen för mitt nya favoritöl "Odells IPA". Odells IPA ställer saker och ting till rätta. Den är så välbalanserad så att jag är tveksam att den ens genererar post-depressioner.
T kommer hem ikväll. Pingismatch mot Djurgårn innan dess. Gjorde mig en delikat pasta med torkad Karl-Johan, tryffel, valnötter och parmesan nyss. Holland med polare. Ledig till måndag. Vad har jag att gnälla över. Egentligen. Får fråga min blivande terapeut. Och Odell. Inte Mats dock.
Vän av ordning!
MAGSK/APSTJ
Jag provade att borsta i kapp med "Television Personalities" Dan Treacy för ett par lördagar sedan. Ingen vann. Den flaskan med fulbubbel som inhandlades i mitten av konserten gladde varken gom, lever eller omgivning. Den förde mig direkt till Åkeslund utan att passera gå. Det fysiska kunde jag reda ut medelst Berocca och Treo, men dagen-efter-tankens bleka krankhet och självförebråelse tog sig i det närmaste kretinska former. Har därvid funderat. I takt med att näshåren blivit fler har den av spiritus psykokemiska obalansen ökat. Köpa trimmer? Eller trimma inköpen? Kanske inte så svårt ändå.
....hm lyssnar på Deerhunters "Helicopter" och förlorar mig i vackra och positiva tankar. Dör två smulor. Blir varm och tänker gott. Passar på att skänka en tanke till alla de föräldrar, härliga ungar medspelare och ledare som med så stort hjärta bildat en så fin pingisfasmilj som idag utgör NSK. Blir ödmjuk och tacksam för att vara en del i detta sammanhang. Det är äkta.
...och där kom Killing Jokes "Ghost of Ladbrokes Grove" och jag går åter in i karaktären. Ehh, manlig pms de luxe.
Nu andras fylla, givetvis snäppet mindre harmlöst. När man nykter och redig försöka tråckla sig igenom de kluster av ligister som intagit Brommaplan på kvällstid har man fan att raska på med jacken mot asfalten. I lördags kväll, efter rekorderligt arbete hemkommen, såg jag dessa element slänga barncyklar mot väggar, fontänkräkas, knulla lite, slå varandra i ansiktet, banga doror och trakassera personalen på Mc Donalds. Inga poliser. Inga vakter. Bara rädda pendlare vilka obemärkt försöker hasta till lyans säkerhet. Är det fel att tycka att det här är fel? Är det fel att inte vilja bli lemlästad och "cuttad" av dessa vesprar. Jag som inte ens röstat borgerligt får något "hellsvikt" över mig och tänker i banor av madrasserad fritidsgård i gamla Beckis, fysisk fostran och slänga nycklar i sjön. Blir man lite blåbrun med åldern. Jag som siktar rött. Men sviktar.
Att morgonpendla kan även detta, med den ständiga medresenärskan ""Missan Tropika" på axeln, vara en ständig golgatavandring utan synbart slut. Om man bortser från breddgradens bizarra klimat, så finns därtill en godipåse av sura karameller att digestera innan ankomsten till saltgruvan. Tänkte reda i det här lite kronologiskt.
Vad är dealen med att vuxna, med pälsar och cologner och skit, synbart välsituerade, fulåker, på tunnelbanan varje morgon. Det är demoraliserande att människor som uppenbarligen har råd väljer att förnedra sig själva på detta sätt. De sänker sin karma och höjer taxorna. Varför bryr de sig inte? De är inte som vi. De är så mycket mer. När prusseluskan with ease glider igenom spärren, var är min lilla lilla pisotol då?
Vid rusningstrafik står man på tricken. Så även gamla och lytta. Ungdomar på väg till triathlonträning sitter utan andra tankar än att medelst mobiltelefon obesvärat och högröstat avhandla allt från foglossningar till fylleeskapader. Så även kostymerade fina typer. Kwack!
På perrongen på T-centralen står träningoverallerna och röker. I pendlargången får man planera filbyten i tid. Det är som att spela frogger om man ska väja in till trapporna till höger upp mot centralplan.
På Arlanda Express ber samma personal se samma Arlanda-badge varje dag. Året runt. Kanske, en dag, har man glömt den. Då blir det kölhalning.
Jobbade ett helgpass som med lätthet kunde ingå i en modern svensk klassiker.
Har nu en vecka ledigt och drar på torsdag till Amsterdam med delegaten och kriss-kross. Det blir varken red-light eller coffeshops. Kanske en öl eller två. Max. Jag hoppas att etablissemangen för mitt nya favoritöl "Odells IPA". Odells IPA ställer saker och ting till rätta. Den är så välbalanserad så att jag är tveksam att den ens genererar post-depressioner.
T kommer hem ikväll. Pingismatch mot Djurgårn innan dess. Gjorde mig en delikat pasta med torkad Karl-Johan, tryffel, valnötter och parmesan nyss. Holland med polare. Ledig till måndag. Vad har jag att gnälla över. Egentligen. Får fråga min blivande terapeut. Och Odell. Inte Mats dock.
Vän av ordning!
MAGSK/APSTJ
torsdag 30 september 2010
The Fall
Jo, det här med Way Out West del 2 tror jag vi tar och skiter i. Det var bra. Basta.
Hösten. Välkommen! Magar andas äntligen ut under för stora tröjor. Tankar orkar tänkas. Festen flyttar inomhus. Roligheter sprängs in mellan måsten. Torkad sandsopp. Viltstek. Det murriga vinet som tänder stjärnor i ditt hår. Filmkvällar med starka ostar, fylliga dryck och lätta komedier. Hösten och jag. Sant.
Demokratiska Sverige har valt sina svenska demokrater. Dessa demokrater ska nu akterseglas av andra demokrater i demokratins namn. Ty demokrater är inte demokrater. Demokrati är inte demokrati. Politik är dock politik och media är media. Sjung vackert om demokrati ändå.
Jag tycker att det är tråkigt att vi inte längre kan upprätthålla vår särart som Europas naiva jämnställdhetsivrare. Världen behöver folk som hoppas. Nu är vi bara en av andra nationalstater som har en relativt liten, men allt för stor del av befolkningen som gör skillnad på människors värde. Inte för att tendensen inte har funnits där men SD har ju skiten svart på vitt. Det stod i partprogrammet, suckers. Vi behöver inga bortförklaringsmodeller, ty över 300 000 svenskar, miljontals mjuka och hårda argument till trots, har uttryckt att man inte gillar tokendäringa muslimer eller presumtiva nysvenskar. Att dessa sedan tar god hand om deras föräldrar på hemmet må så vara. Det kommer nog tyvärr vara så. Ett gäng procent kommer aldrig att uppskatta den solidariska tanken. Men, spela dem inte i händerna. Martyrskap genererar röster. Låt idioterna tala fritt. Det blir lättare att ta ställning sen.
Vi nu går nu in i en nyvaken verklighet där fördomar och misstänksamhet bokstavligen skrivits in i den politiska agendan, från riksdagens plenisal till kommunkontorets kafferum i Bengtsfors . Med detta sagt så tänkte jag härmed utmana SD i sin egen sport. Jag drar på en halvsanning om en för mig okänd folktyp, Sverigedemokrater. SD väljare är rödnackade fantomenläsande tribaltatuerade Jack Vegasspelande glesbygdssvennar med tintin frilla. Dessutom verkar många vara av icke svensk härkomst.
T somnar lätt. Sambon till trots. Ritualen att törna in medelst korsord eller dagbok tar sig ibland dråpliga uttryck. I landet mellan sista raden och John Blund skapas ibland stor konst. Hon skrattade gott när hon läste upp sista raden i sin dagbok. Vad som förmodat behandlat något helt världstillvänt och stringent slutade till sist i.........Men, så stanna i det då! Skit i halvunga, drogade personer som egentligen bara vill leva "vanligt". Hon förstod aldrig den sen.
Jag funderar på att köpa ett par CD-skivor. Det var länge sedan. Tame Impala verkar bra. Dungens nya lär ju. Samt en DVD box med "Lead Balloon" eller Fritt Fall som någon fräsig konsult döpt om den till.
Spelade pingis ikväll. Med trå iranier. Som också är svenska medborgare. En kirurg och en lektor. Skulle vara tacksam för om de stannade kvar i vårt land så att mina eventuella barn vid behov skulle kunna begagna sig av deras tjänster. För tro mig. Vi är inte så många i det här landet att vi, isolerade, kommer att kunna lösa pusslet. Om trettio år så kommer nationalstaterna i Europa ha en liknande demografsk sammansättning. Då kommer vi vara jävligt nöjda över att vi tänkte långsiktigt, och inte lungsiktigt som vår grannar i öst. De höga kindbenen kommer därvidlag ha flyttats upp farligt nära tinningen.
Imorgon teamdag och någon typ av femkamp. Jag vill inte göra den där sumogrejen.
God Afton.
Hösten. Välkommen! Magar andas äntligen ut under för stora tröjor. Tankar orkar tänkas. Festen flyttar inomhus. Roligheter sprängs in mellan måsten. Torkad sandsopp. Viltstek. Det murriga vinet som tänder stjärnor i ditt hår. Filmkvällar med starka ostar, fylliga dryck och lätta komedier. Hösten och jag. Sant.
Demokratiska Sverige har valt sina svenska demokrater. Dessa demokrater ska nu akterseglas av andra demokrater i demokratins namn. Ty demokrater är inte demokrater. Demokrati är inte demokrati. Politik är dock politik och media är media. Sjung vackert om demokrati ändå.
Jag tycker att det är tråkigt att vi inte längre kan upprätthålla vår särart som Europas naiva jämnställdhetsivrare. Världen behöver folk som hoppas. Nu är vi bara en av andra nationalstater som har en relativt liten, men allt för stor del av befolkningen som gör skillnad på människors värde. Inte för att tendensen inte har funnits där men SD har ju skiten svart på vitt. Det stod i partprogrammet, suckers. Vi behöver inga bortförklaringsmodeller, ty över 300 000 svenskar, miljontals mjuka och hårda argument till trots, har uttryckt att man inte gillar tokendäringa muslimer eller presumtiva nysvenskar. Att dessa sedan tar god hand om deras föräldrar på hemmet må så vara. Det kommer nog tyvärr vara så. Ett gäng procent kommer aldrig att uppskatta den solidariska tanken. Men, spela dem inte i händerna. Martyrskap genererar röster. Låt idioterna tala fritt. Det blir lättare att ta ställning sen.
Vi nu går nu in i en nyvaken verklighet där fördomar och misstänksamhet bokstavligen skrivits in i den politiska agendan, från riksdagens plenisal till kommunkontorets kafferum i Bengtsfors . Med detta sagt så tänkte jag härmed utmana SD i sin egen sport. Jag drar på en halvsanning om en för mig okänd folktyp, Sverigedemokrater. SD väljare är rödnackade fantomenläsande tribaltatuerade Jack Vegasspelande glesbygdssvennar med tintin frilla. Dessutom verkar många vara av icke svensk härkomst.
T somnar lätt. Sambon till trots. Ritualen att törna in medelst korsord eller dagbok tar sig ibland dråpliga uttryck. I landet mellan sista raden och John Blund skapas ibland stor konst. Hon skrattade gott när hon läste upp sista raden i sin dagbok. Vad som förmodat behandlat något helt världstillvänt och stringent slutade till sist i.........Men, så stanna i det då! Skit i halvunga, drogade personer som egentligen bara vill leva "vanligt". Hon förstod aldrig den sen.
Jag funderar på att köpa ett par CD-skivor. Det var länge sedan. Tame Impala verkar bra. Dungens nya lär ju. Samt en DVD box med "Lead Balloon" eller Fritt Fall som någon fräsig konsult döpt om den till.
Spelade pingis ikväll. Med trå iranier. Som också är svenska medborgare. En kirurg och en lektor. Skulle vara tacksam för om de stannade kvar i vårt land så att mina eventuella barn vid behov skulle kunna begagna sig av deras tjänster. För tro mig. Vi är inte så många i det här landet att vi, isolerade, kommer att kunna lösa pusslet. Om trettio år så kommer nationalstaterna i Europa ha en liknande demografsk sammansättning. Då kommer vi vara jävligt nöjda över att vi tänkte långsiktigt, och inte lungsiktigt som vår grannar i öst. De höga kindbenen kommer därvidlag ha flyttats upp farligt nära tinningen.
Imorgon teamdag och någon typ av femkamp. Jag vill inte göra den där sumogrejen.
God Afton.
söndag 29 augusti 2010
"Far Out West" del 1
För fem minuter sedan hände något som jag i skrivande stund inte riktigt kan få fason på. Jag slog armbågen hårt i garderobsdörren. Det gjorde givetvis jävligt ont varvid jag utan rim och reson svor mot garderobsdörren, kallade den saker, för att tio sekunder senare sätta tänderna i fanskapet. Ett bett i kolerisk ilska. Nu undrar jag varför jag överhuvudtaget ska sätta mig ner och skriva något som normalt folk läser. Men visst är det så att vi alla någon gång kallat en tröskel för t ex kuken. Till och med kungen.
Nåväl. Sommarens sista begivenhet bestod i en tripp till Sveriges fram-stuss Göteborg och den smått nödiga, men i brist på bra festivaler, nödvändiga "Way Out West". Som den skitiga rocker jag är så bokades en förstaklassbiljett med snälltåget. Resan gick som på räls då jag erhöll ett benutrymme värdig en fetlagd skandinav. Till Ts stora glädje hölls även med allehanda lektyr. När tidningarna bars in var det som om det vankades sockervadd och ögonen blevo tefat. Denna kvinna läser allt - överallt. Jag har sett henne läsa gamla kvitton i brist på annat. Med på resan var Pelle svåger. Han var klädd i sina sedvanligt mjuka kläder. Pelle gillar tweed, bomull och mocka. Vi var alla tre svårt rockiga. Svenskan, kaffe och korsord...kick out the jam motherfuckers.
Nåväl. Sommarens sista begivenhet bestod i en tripp till Sveriges fram-stuss Göteborg och den smått nödiga, men i brist på bra festivaler, nödvändiga "Way Out West". Som den skitiga rocker jag är så bokades en förstaklassbiljett med snälltåget. Resan gick som på räls då jag erhöll ett benutrymme värdig en fetlagd skandinav. Till Ts stora glädje hölls även med allehanda lektyr. När tidningarna bars in var det som om det vankades sockervadd och ögonen blevo tefat. Denna kvinna läser allt - överallt. Jag har sett henne läsa gamla kvitton i brist på annat. Med på resan var Pelle svåger. Han var klädd i sina sedvanligt mjuka kläder. Pelle gillar tweed, bomull och mocka. Vi var alla tre svårt rockiga. Svenskan, kaffe och korsord...kick out the jam motherfuckers.
Vi hade bokat ett vandrarhem toknära slottsskogen. Vid telefonbokningen fick vi veta vilket gediget etablisemang detta skulle vara....och att vi därvid inte skulle leva fan. Herr Fawlty frågade hur gamla vi var ty han hade dålig erfarenhet av stockholmskids. Vi försäkrade goingen om att vi var medelålders och rätt tråkiga varvid ett "de-luxe" rum bokades medelst 2 + 1 säng, dusch och TV för 500kr/per person och natt (Håkans rum på Grand Hotel kostade 12oo/natten). Väl på plats blev vi hänvisade till ett runkbås beläget i en tortyrkällare full med bråte och skit med lösa ledningar i taket (inspelningsplats för snuffmovies sponsrat av Kristdemokraterna i Linnéstaden). Lampan hängde trasig mitt i rummet, duschen var ett hål i väggen utan dörr och TVn var tjuvkopplad från grannfastigheten. Den extra sängen var en brits man fällde ut ovanför en av sängarna. Den var sex decimeter bred och T var den enda som fick plats på hatthyllan varvid utbildning och träning var nödvändig för att möjliggöra bestigandet av detta fort. Men frukosten var bra. Sällskapet var gott och ingenting fick lägga sardiner på stämningen. T tillåter mig inte heller att leva ut min värsta koleriskhet. Pelle var lugn. Stoisk. Han är en soft lirare...som man säger. En natt runt ett-snåret (ja, vi gick och la oss då) vaknade jag av att en hand, instoppad genom fönstret, från gatan, famlade efter knark i mörkret. Vi sa att vi inte hade knark på oss och att han då fick knarka imorgon eller någon annanstans.
På torsdagskvällen intogs hygglig spis på medelklassens motsvarighet till "Harrys", dvs Bishops Arms. Konserterna den kvällen bestod enkom av klubbspelningar. Jag var lite sugen på att se ett psykedeliskt skäggrockband på andra sidan stan men förstod att detta skulle röstas ner. Jag bestämde oss för "Juniper" med José Gonzales. Men! Att komma in på en av dessa klubbar, inte minst för att se Juniper vid Götaplatsen, var ungefär som att uppfinna en ny vits i Göteborg. På Götaplatsen löpte parallelt en stadsfestival. Teddybears spelade. Doh. Sen började skyfallet från gomorra. Jag blev som vanligt kolerisk och bitter då mina nya Clarks fick sig en "känga". Vi drack några öl på några hak och stapplade sedan dyngblöta men inte dyngraka in i den lyxiga foajen. Somnade. Jag var sur i dubbel bemärkelse.....varför ståta med en jävla massa artister som är omöjliga att se....jag morrade...drömde att jag var Sverker Olofsson och lade hela klubbkonceptet i tunnan......sedan var jag i mitt gamla klassrum....sedan...vaknade jag.
Festivalen. En vänlig historia. Securityvakterna bestod av näpna konststudentskor (skulle inte ens kunna vinna en MMA match mot ett nyfött lodjur). Om man råkade stöta till någon så propsades på ursäkter och ha en bra dag. Förmodad folköl i kranarna ledde inte till någon fylla i allmänhet....i alla fall inte min. Medelåldern var något högre än på de klassiska grisfestivalerna. Väldigt få pårökta gamänger, endast ett fåtal fria karnivalstyper/nycirkusfolk, inga australienska blåsinstrument. Gubevars inga festivalhattar eller Status Quo fans från Säffle. Dock var vissa festivalmanér intakta. Smålandsrullen kunde inhandlas och toalettkön var lång. Att festivalen var så där skönt medelklassig och snäll var ganska kul när Wu Tang Clan frågade hur många "weedsmokers det var i fucking Sweden". Ingen svarade. Hur många "alcoholdrinkers in da mofo crowd." Halvjärtad respons....förutom någon som sa...."Eh jag smakar varken starkt eller röker...mitt intresse är dart på Chalmers och er svängiga hip-hop musik samt alt country".
Nej....jag ska sova nu.....jag återkommer med mer om själva musiken. Mindre om mig.
tisdag 3 augusti 2010
Sensommarcomeback!!!
Vänner. Min blogg och jag har särats av skiftarbete, umbäranden och lila moln. Jag är åter. Nästan samlad. Nästan återställd. Jag har två veckor kvar på min älskade semester. En hägring som blev en sanndröm. Min andningspaus och svalka. Gav mig själv lite asyl. Känslan av att bitarna kommer att falla på plats börjar te sig sannolik. Stadsparken i Kalmar höll om mig en ljummen kväll, jag blev tämjd av Grönhögens obevekliga natur (se golfbana), bjudits himmelsk förplägnad och badade otippat på Ängöbadet med T. Vi cyklade ner och hem och genom staden. Allt näpet.
Mellanlandade i Stockholm. Väl hemma märkte jag att min svåger in spe, betrodd bevattningsboss med hemnyckel hade stekt upp några av mina kryddstarka korvar. Blev ställd. Humorn ligger i att jag reflekterade över tilltaget och då såg en perfekt inledning på ett Seinfeldavsnitt. - He did what? Get out of here! Jag bjöd honom sedermera på smaklig spis värdigt en hel karl.
T och jag drog norröver. Körde japansk gammal trotjänare över Norrlands kuststäder. Upptäckte att Sundsvall var en vacker stad. Att kullarna med skog aldrig tog slut. Att Ångermanland när en sjö per älg. Stannade upp ett tag och vädrade alveolerna, alldeles gratis. Knappt fem mil nordväst från Övik, in i lilla Långviksmon, finns en del av Sverige som gubevars fortfarande finns kvar, men som inte funnits på mina kartor. På Mon, ägde myggen skogen och vänligheten byggda. Över samhället rådde ett lugn, en anda av oförställd självklarhet och några rejäla kryddmått frikyrklig stadga. Aborrfiske över spegelblankt vatten. Aburök. Tunnbröd. Elddopet surströmmingsgille. Män med gröna militärbyxor och stora röda hjärtan. Handslag lika fasta som närvarande. Vänlighet utan baktankar Vann äppelmuffins på lotteri. Missionstanter vet att baka en god kaka. Mindfullness in practise.
Ånyo i Stockholm. Älskade halvfåniga stad. Kollrigare nu på sommaren. Varenda original utrökta ur lyorna. Man kan inte heller undgå att stan stått brud för det största spektaklet sedan Almstriden. Rekapitulerar bröllopet, knappast har världen siktat så mycket ”bling bling”, på så vit hud, sen Liberace. Jag gillar att så här utan agenda, på semestern, ha möjligheten att kolla av stockholms öar och dess stammar. Att halvt roat, halvt nyfiket ta in ängsligheten på söder. Se den urbana medelklassen hoppa mellan isflaken och från parkett studera när ”Sofo-indianerna” tassar nätt genom minfälten. Vad är rätt i för sensommaren 2010? Har surdegsvågen peakat? Här dricker jag mitt kaffe med vitaminberikat mineralvatten spetsat med alger och med smak av Guava och Falkvinge och tänker, stackars den Sofoindian som 1995, med hopp om att vara snäppet unikare, dunkade på med en ”tidlös” tribaltatuering på skuldran. Den lyser idag som en finne på bakgatorna runt Nytorget.
Ser just nu Linda Sundblad på ”Allsång på Skansen” och jag undrar om det händer på riktigt.
Just i detta nu, i skrivande stund, exakt exakt exakt två veckor kvar. Mycket vill ha mer. Har dock Way Out West att se fram emot. Betalllt och klarrrt. Med mina mockaskor på behörigt avstånd från scenen ska jag stå och försöka öppna upp mig. Jag ska göra allt för att ge min semester en sista konstgjorda andning.
Vafalls...Mange Schmidt med en vittling på Allsångshelvetet. Skämskudden out of reach. T kopplade över snabbt. Snart Morden i Midsumer. Så lagom. Så rätt.
Kwack!
Mellanlandade i Stockholm. Väl hemma märkte jag att min svåger in spe, betrodd bevattningsboss med hemnyckel hade stekt upp några av mina kryddstarka korvar. Blev ställd. Humorn ligger i att jag reflekterade över tilltaget och då såg en perfekt inledning på ett Seinfeldavsnitt. - He did what? Get out of here! Jag bjöd honom sedermera på smaklig spis värdigt en hel karl.
T och jag drog norröver. Körde japansk gammal trotjänare över Norrlands kuststäder. Upptäckte att Sundsvall var en vacker stad. Att kullarna med skog aldrig tog slut. Att Ångermanland när en sjö per älg. Stannade upp ett tag och vädrade alveolerna, alldeles gratis. Knappt fem mil nordväst från Övik, in i lilla Långviksmon, finns en del av Sverige som gubevars fortfarande finns kvar, men som inte funnits på mina kartor. På Mon, ägde myggen skogen och vänligheten byggda. Över samhället rådde ett lugn, en anda av oförställd självklarhet och några rejäla kryddmått frikyrklig stadga. Aborrfiske över spegelblankt vatten. Aburök. Tunnbröd. Elddopet surströmmingsgille. Män med gröna militärbyxor och stora röda hjärtan. Handslag lika fasta som närvarande. Vänlighet utan baktankar Vann äppelmuffins på lotteri. Missionstanter vet att baka en god kaka. Mindfullness in practise.
Ånyo i Stockholm. Älskade halvfåniga stad. Kollrigare nu på sommaren. Varenda original utrökta ur lyorna. Man kan inte heller undgå att stan stått brud för det största spektaklet sedan Almstriden. Rekapitulerar bröllopet, knappast har världen siktat så mycket ”bling bling”, på så vit hud, sen Liberace. Jag gillar att så här utan agenda, på semestern, ha möjligheten att kolla av stockholms öar och dess stammar. Att halvt roat, halvt nyfiket ta in ängsligheten på söder. Se den urbana medelklassen hoppa mellan isflaken och från parkett studera när ”Sofo-indianerna” tassar nätt genom minfälten. Vad är rätt i för sensommaren 2010? Har surdegsvågen peakat? Här dricker jag mitt kaffe med vitaminberikat mineralvatten spetsat med alger och med smak av Guava och Falkvinge och tänker, stackars den Sofoindian som 1995, med hopp om att vara snäppet unikare, dunkade på med en ”tidlös” tribaltatuering på skuldran. Den lyser idag som en finne på bakgatorna runt Nytorget.
Ser just nu Linda Sundblad på ”Allsång på Skansen” och jag undrar om det händer på riktigt.
Just i detta nu, i skrivande stund, exakt exakt exakt två veckor kvar. Mycket vill ha mer. Har dock Way Out West att se fram emot. Betalllt och klarrrt. Med mina mockaskor på behörigt avstånd från scenen ska jag stå och försöka öppna upp mig. Jag ska göra allt för att ge min semester en sista konstgjorda andning.
Vafalls...Mange Schmidt med en vittling på Allsångshelvetet. Skämskudden out of reach. T kopplade över snabbt. Snart Morden i Midsumer. Så lagom. Så rätt.
Kwack!
söndag 27 juni 2010
Hej då Stig!
Hej då Stig. Jag gillade dig verkligen. Nu slipper du smärtorna, oron och allt bök. Hälsa evigheten. Vi kommer snart.
söndag 13 juni 2010
Nyhår. Ett helvete i klass med tutor.
Vilken gudom, överhet eller fejävel bestämde att jag vid fyllda 40, först och främst är betjänt av "nyhår" på axlarna. Det hade varit så mycket bättre för mig med förkortad arbetstid, semesterresa till Skottland eller en gudagiven backhand. Jag har precis förlikat mig med nyhår i öra och nos, trots att jag ännu inte förstår vad jag ska göra med dessa nya superkrafter. Men vad i evolutionen motiverar att män och rumänska kvinnor, mitt i livet, ska välsignas med axelhår. Kommer mina medelåldersferomoner locka till sig rovfåglar vilka mellanlanda på farbrors axel. Vad är dealen? Jag blir nedstämd. Kommer jag att bli först i Åkeslund med hår i axeln.
Jag är dåndönad, bedövad och oskadliggjord. Av ljud. Från tutor. Jag ska berätta hur det fungerar. Så här fungerar det. När man går på fotboll måste man köpa ett blåsinstrument alternativt leta näver och böja eller kanske låna en lur från en fotbollsälskare eller ett specialbiblioteket för bleckblås. Om man inte har någon lur eller trumpet kan man skrika, rakt ut, så länge det är osorterat och hela tiden. Du kan även slå med rostiga saxar på korrugerad plåt. Om du inte gör detta så älskar du inte fotboll. Det är så. Har blivit så. Och du måste älska det....ty det är ju FESTLIGT. Och bra.
Jag har en gipsand i badrummet. Det slog mig att den är kroppsfärgad. Den är inte beige eller orange. Den är hud. Så ser ju inte änder ut. Jag undrar då. Vad tänkte man när man gjorde den? Vem gjorde den? Vem köpte den? Varför äger jag den? Har jag köpt den? Köpte Teres den till mig? Varför valde hon en and med den nyansen? Ankor är vita. Änder ser olika ut beroende på kön. Andrakar har tex en väldigt metrosexuell cape. Just nu...tänker jag på...varför jag överhuvudtaget reflekterar över färgen på en gipsand. Håller jag på att tappa greppet fullständigt.
Snart VM på TV. Tyskland mot Australien. Det är söndag. Det är solregn.
Imorgon är en annan dag. En måndag.
Vän av ordning.
Jag är dåndönad, bedövad och oskadliggjord. Av ljud. Från tutor. Jag ska berätta hur det fungerar. Så här fungerar det. När man går på fotboll måste man köpa ett blåsinstrument alternativt leta näver och böja eller kanske låna en lur från en fotbollsälskare eller ett specialbiblioteket för bleckblås. Om man inte har någon lur eller trumpet kan man skrika, rakt ut, så länge det är osorterat och hela tiden. Du kan även slå med rostiga saxar på korrugerad plåt. Om du inte gör detta så älskar du inte fotboll. Det är så. Har blivit så. Och du måste älska det....ty det är ju FESTLIGT. Och bra.
Jag har en gipsand i badrummet. Det slog mig att den är kroppsfärgad. Den är inte beige eller orange. Den är hud. Så ser ju inte änder ut. Jag undrar då. Vad tänkte man när man gjorde den? Vem gjorde den? Vem köpte den? Varför äger jag den? Har jag köpt den? Köpte Teres den till mig? Varför valde hon en and med den nyansen? Ankor är vita. Änder ser olika ut beroende på kön. Andrakar har tex en väldigt metrosexuell cape. Just nu...tänker jag på...varför jag överhuvudtaget reflekterar över färgen på en gipsand. Håller jag på att tappa greppet fullständigt.
Snart VM på TV. Tyskland mot Australien. Det är söndag. Det är solregn.
Imorgon är en annan dag. En måndag.
Vän av ordning.
tisdag 8 juni 2010
onsdag 26 maj 2010
Anyone for en glasval som det står Praha på?
Har jobbat Kwick-E-Mart tider. Därtill en tripp till Prag. Har inte orkat med att odla min trädgård. Är nu på gränsen till uttjänt och John Blund har lassat ett grustag i jacken. Jag hade tänkt att formulera ett gäng träffsäkra spetsfundigheter och sköna gnäll ikväll. Det får bero. Det blir istället enkom trams, frågesport, tips och horoskop.
Frågesport
Vilka konsekvenser får det om en fågel vaknar en morgon och bestämmer sig för att sjunga en helt ny grej? T ex "Canonball" med the Breeders. Vilka faktiska konsekvenser skulle det få? Skriv in och vinn ett pingisracket.
Vad tänkte turisten på som gick in i den i Prag situerade souvenirbutiken och köpte en gipsdelfin och en magnetiller som jagade en boll? Vad tänkte han? Skriv in och vinn en guidad tur i Åkeslund.
Vad hände med Langosen i Sverige? Var det inte gott längre? Duger inte Langos längre? Vad hände egentligen? Skriv in och vinn en "skabbelito" på undertecknads balkong.
Varför resonerar jag så här? Jag går inte på Dinosaur JR och Built to Spill på Tyrol på grund av att jag är trött och för att jag ska delta i ett möte om "Lean-metodiken" imorgon. Vem sodomerade den själen ända in i ryggslutet?
Varför sitter jag och väntar i trettiofem minuter för att få mer energi för att kunna göra mer jobb i spelet Maffia Wars? Tid som jag gnäller över att jag inte har. Tid som istället kunde gå till att odla min trädgård eller baka eller vad fan som helst. Man vinner inget. Spelat saknar regler, intrig och strategi. En oarmad tidsbandit för den nollställda litiumsjälen. Jag menar...helvete.
Vad är dealen med kepsen bak och fram? Det är inte viktigt i sig. Men någonting säger mig att det inte heller är bra...alls. Varför bryr jag mig om sånt? Skriv in och vinn en bland-CD.
Varför ska man prata som Ann Söderlund i TV? Är det bra? Skriv in och vinn ett boktips.
Och nu ett tips.
Tips
Det går inte att resa i Europa utan pass.
och nu veckans lyckonummer.
Lyckonummer
Lyckonumret är 53.
Och nu veckans horoskop
Veckans horoskop
Stenbocken
Du känner dig svårmjuk och fragil, men ändå stark. Du är öm men hård. Gå till Indigo eller häng ut på Skånegatan och prata om att du ska skriva en bok som ska heta "Mitt Berlin".
Vattumannen
Känslan av att du är född i fel kropp beror inte på dig. Det är knas på typ Vattumannens omloppsbana mot solen och Pluto. Det är ett signalfel. Nästa torsdag är du stark igen. Då kommer du att både göra av med pengar och kanske vinna något. Lyckonummer 53.
Fiskarna
Spela inte hasardspel eller Jack Vegas i helgen. Gör det inte. Fiskarna mår bra av blommor. Köp ett knippe fagra blomster till hemmet. Kanske husdjur?
Väduren
Ditt privatliv är inte bra just nu. Du behöver stimulans. Gå på Skansen. Du har inga lyckonummer att tillgå i veckan. Du får välja ett själv. Dansa inte så att någon ser det.
Oxen
Du behöver tid för dig själv. Vårstäda dina inre vrår. Undvik dina och andras barn. Sjukskriv dig. Avboka resor och sociala evenemang. Tvätta dig inte. Sov väldigt mycket. Du kommer att må så bra. Ditt lyckotal är 53.
Tvillingarna
Du känner dig amorös och jovial. Använd tiden för att gå igenom dina räkningar och skaffa en pärm för det allra viktigaste. Undvik basmusli. Ditt tecken är starkt just nu. Passa på att njut av att din omloppsbana mot Merkurius har fastnat i den astroandliga vinkelvolten mot Sirius. Tänk på det och njut.
Kräftan
Ta det lugnt i solen. Andas rätt. Köp gröna teer. Unna dig någonting med mycket ägg, socker och sikrom.
Lejonet
Detta är en bra tid att återknyta i stort sett alla gamla kontakter.
Vågen
Dags att ta hand om dig själv. Unna dig en resa till Thailand. Gå på Schlagerbar. Ta ett sms-lån. Gå på Karlsson och Co. Ät frysta räkor och vitt vin.
Skorpionen
Samma som förra veckan. Klipp dig.
Skytten
Lägg an. Blunda. Och skjut, skjut, skjut bort de onda och de dumma rösterna!
Magnus Hober
Frågesport
Vilka konsekvenser får det om en fågel vaknar en morgon och bestämmer sig för att sjunga en helt ny grej? T ex "Canonball" med the Breeders. Vilka faktiska konsekvenser skulle det få? Skriv in och vinn ett pingisracket.
Vad tänkte turisten på som gick in i den i Prag situerade souvenirbutiken och köpte en gipsdelfin och en magnetiller som jagade en boll? Vad tänkte han? Skriv in och vinn en guidad tur i Åkeslund.
Vad hände med Langosen i Sverige? Var det inte gott längre? Duger inte Langos längre? Vad hände egentligen? Skriv in och vinn en "skabbelito" på undertecknads balkong.
Varför resonerar jag så här? Jag går inte på Dinosaur JR och Built to Spill på Tyrol på grund av att jag är trött och för att jag ska delta i ett möte om "Lean-metodiken" imorgon. Vem sodomerade den själen ända in i ryggslutet?
Varför sitter jag och väntar i trettiofem minuter för att få mer energi för att kunna göra mer jobb i spelet Maffia Wars? Tid som jag gnäller över att jag inte har. Tid som istället kunde gå till att odla min trädgård eller baka eller vad fan som helst. Man vinner inget. Spelat saknar regler, intrig och strategi. En oarmad tidsbandit för den nollställda litiumsjälen. Jag menar...helvete.
Vad är dealen med kepsen bak och fram? Det är inte viktigt i sig. Men någonting säger mig att det inte heller är bra...alls. Varför bryr jag mig om sånt? Skriv in och vinn en bland-CD.
Varför ska man prata som Ann Söderlund i TV? Är det bra? Skriv in och vinn ett boktips.
Och nu ett tips.
Tips
Det går inte att resa i Europa utan pass.
och nu veckans lyckonummer.
Lyckonummer
Lyckonumret är 53.
Och nu veckans horoskop
Veckans horoskop
Stenbocken
Du känner dig svårmjuk och fragil, men ändå stark. Du är öm men hård. Gå till Indigo eller häng ut på Skånegatan och prata om att du ska skriva en bok som ska heta "Mitt Berlin".
Vattumannen
Känslan av att du är född i fel kropp beror inte på dig. Det är knas på typ Vattumannens omloppsbana mot solen och Pluto. Det är ett signalfel. Nästa torsdag är du stark igen. Då kommer du att både göra av med pengar och kanske vinna något. Lyckonummer 53.
Fiskarna
Spela inte hasardspel eller Jack Vegas i helgen. Gör det inte. Fiskarna mår bra av blommor. Köp ett knippe fagra blomster till hemmet. Kanske husdjur?
Väduren
Ditt privatliv är inte bra just nu. Du behöver stimulans. Gå på Skansen. Du har inga lyckonummer att tillgå i veckan. Du får välja ett själv. Dansa inte så att någon ser det.
Oxen
Du behöver tid för dig själv. Vårstäda dina inre vrår. Undvik dina och andras barn. Sjukskriv dig. Avboka resor och sociala evenemang. Tvätta dig inte. Sov väldigt mycket. Du kommer att må så bra. Ditt lyckotal är 53.
Tvillingarna
Du känner dig amorös och jovial. Använd tiden för att gå igenom dina räkningar och skaffa en pärm för det allra viktigaste. Undvik basmusli. Ditt tecken är starkt just nu. Passa på att njut av att din omloppsbana mot Merkurius har fastnat i den astroandliga vinkelvolten mot Sirius. Tänk på det och njut.
Kräftan
Ta det lugnt i solen. Andas rätt. Köp gröna teer. Unna dig någonting med mycket ägg, socker och sikrom.
Lejonet
Detta är en bra tid att återknyta i stort sett alla gamla kontakter.
Vågen
Dags att ta hand om dig själv. Unna dig en resa till Thailand. Gå på Schlagerbar. Ta ett sms-lån. Gå på Karlsson och Co. Ät frysta räkor och vitt vin.
Skorpionen
Samma som förra veckan. Klipp dig.
Skytten
Lägg an. Blunda. Och skjut, skjut, skjut bort de onda och de dumma rösterna!
Magnus Hober
tisdag 25 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
Gnäller igen
Politik
Valår är inte mitt val av år. Valfläsket är inget annat än skulor för själen. Uppdiktade av kanslister, PR-apparaten och den begränsade del av politikerkåren som vet att tyda krumelurer på papper.
Högern
Förslaget om att utförsäkrade ska jobba som fartgupp utanför Lundsbergs Skola är inte bra. Fånhögerns kunskap om, samt inställning till, kultur, är inte heller bra. Eller att termen ska "ombrandas" till Event. Da Buzz, James Bond och DI... räcker inte hela vägen. Faktum är att en höger gör ont. Inte minst på den som redan fått några stående räkningar. En spark i arslet kommer heller aldrig att fullt ut kunna ersätta en klapp på axeln eller en knuff i ryggen. Därför tycker jag att högern är ett tveksamt alternativ. Ett dumdrygt.
Vänstern
Förslaget om att alla ska få mer pengar, ett friare arbete, mer ledighet, gratis kollektivtrafik, bättre sjukvård, bättre allmänna skolor, bättre miljö....är i sig jättebra. Väl rutet! Tyvärr så kan inte fler allaktivitetshus och manifestationer medelst stenkastning fullt ut bekosta detta. Just det faktum att de som är vänster om socialdemokratin inte heller innehaft ett låglönearbete gör också solidariteten med undersköterskan lite speciell. Nej, åtta år på universitetet och två år i Berlin är inte arbete. Nej, man kan inte DeeJaya sig ur krisen. Skiten måste torkas av någon.
Mitten
Hit räknar jag Socialdemokratin. Tvärsnittet. Killar och tjejer som Sahlin skulle säga. Mannen på gatan. Kvinnan i kassan. De som tar fajten. Dom de talas om. De som staterar i valfilmerna. Men som sällan kommer till tals. För det låter inte alltid så bra oredigerat. Det följer inte rörelsens libretto. Jag får allt som oftast, efter frågan om vad jag jobbar med, ett sanningens ord från de som bär upp och bekostar samhället. De börjar tyvärr oftast så här....jag är inte rasist men.....
SD
Tyskar i svenskfolkdräkt. Det svänger inte.
Vad jag ska rösta på? Jag vet inte. Hur i helvete skulle jag kunna veta det.
Det katolska prästerskapet
Jag tycker att katolska präster ska sluta att våldta barn. Det är ett okristligt beteende....i någon mening i alla fall.
Nu är allt slut
Madde och Jonas har gjort slut. Jag vet inte hur jag ska komma över det där. Det gör så ont.
och slutligen något positivt....
Mitt höftben slutade att knäppa i ca fem minuter idag.
Leo Sayer
Valår är inte mitt val av år. Valfläsket är inget annat än skulor för själen. Uppdiktade av kanslister, PR-apparaten och den begränsade del av politikerkåren som vet att tyda krumelurer på papper.
Högern
Förslaget om att utförsäkrade ska jobba som fartgupp utanför Lundsbergs Skola är inte bra. Fånhögerns kunskap om, samt inställning till, kultur, är inte heller bra. Eller att termen ska "ombrandas" till Event. Da Buzz, James Bond och DI... räcker inte hela vägen. Faktum är att en höger gör ont. Inte minst på den som redan fått några stående räkningar. En spark i arslet kommer heller aldrig att fullt ut kunna ersätta en klapp på axeln eller en knuff i ryggen. Därför tycker jag att högern är ett tveksamt alternativ. Ett dumdrygt.
Vänstern
Förslaget om att alla ska få mer pengar, ett friare arbete, mer ledighet, gratis kollektivtrafik, bättre sjukvård, bättre allmänna skolor, bättre miljö....är i sig jättebra. Väl rutet! Tyvärr så kan inte fler allaktivitetshus och manifestationer medelst stenkastning fullt ut bekosta detta. Just det faktum att de som är vänster om socialdemokratin inte heller innehaft ett låglönearbete gör också solidariteten med undersköterskan lite speciell. Nej, åtta år på universitetet och två år i Berlin är inte arbete. Nej, man kan inte DeeJaya sig ur krisen. Skiten måste torkas av någon.
Mitten
Hit räknar jag Socialdemokratin. Tvärsnittet. Killar och tjejer som Sahlin skulle säga. Mannen på gatan. Kvinnan i kassan. De som tar fajten. Dom de talas om. De som staterar i valfilmerna. Men som sällan kommer till tals. För det låter inte alltid så bra oredigerat. Det följer inte rörelsens libretto. Jag får allt som oftast, efter frågan om vad jag jobbar med, ett sanningens ord från de som bär upp och bekostar samhället. De börjar tyvärr oftast så här....jag är inte rasist men.....
SD
Tyskar i svenskfolkdräkt. Det svänger inte.
Vad jag ska rösta på? Jag vet inte. Hur i helvete skulle jag kunna veta det.
Det katolska prästerskapet
Jag tycker att katolska präster ska sluta att våldta barn. Det är ett okristligt beteende....i någon mening i alla fall.
Nu är allt slut
Madde och Jonas har gjort slut. Jag vet inte hur jag ska komma över det där. Det gör så ont.
och slutligen något positivt....
Mitt höftben slutade att knäppa i ca fem minuter idag.
Leo Sayer
måndag 3 maj 2010
torsdag 22 april 2010
I huvudet på Magnus Skarbo
Kamrater!
Har ni hört den där om Bellman, ryssen, stinsen, halvapan, prinsessan Liljan och Elmo från Sesame Street? Den är väldigt rolig. Jag har inte rätt fokus för att skriva något sammanhängande idag. Jag fladdrar. Jag har aktiverat autopiloten. Im on a "beat mode". Utan en tråd i Tyrolen. Sista tiden har jag reflekterat på stället, istället för att ta med skiten hem och formulera dräpet, tämja skräpet. Sentenserna kommer till mig men jag sparar inte. Jag loggar ur. Jag är ofokuserad och har ingen vässad penna till övers. Mycket i tankarna. Vuxengrejer som tarvar sin man. Mitt bloggande läggs i galen tunna. Men va fan...jag är ju bara halvmänniska. Om någon månad är jag förmodligen högupplöst igen. Its a show about nothing. Idag skriver jag direkt ur huvudet...ser mina fingrar knattrar ur sig ...ogräs. Jag är min egen installation. Jag. Jag. Jag. Heter det Ho ajaj ajaj buff eller puff? Vad sjunger man? Och varför? Vem knäckte den raden? Jo, Margit Holmberg. Vem beslutade att Musse Pigg skulle heta Pigg och inte Micke. Den kan jag inte. Farbror Sven? Jag tänker mycket på min nya tjänst. Jag ska jobba tufft. Ett lärande och ett tärande. Bra folk runt mig. Vänta! Jag skulle kunna skriva en blänkare om varför människor över en viss ålder alltid frågar vad man ska äta. Eller berätta att T nyss sjöng hela texten till Europes "Carrie", den sköljde över henne. Jag har varit på galleri idag. It was almost a show abouth nothing. Där fanns konstskolekillar och gamla proggare. Det finns en ny variant av corporate modeindiekillar jag väljer kalla " bolsjeviker goes sofo chic". Nu är det Mauro och Plura på TV. Den gillar jag lite motvilligt. En pinsam dagdröm är den där jag placerar mig där som gäst. Ibland leker jag TV-kock. For real. Jag ska spela Valbo-Loopen i helgen. Det är också ett liv. Mitt liv. Men ändå, ett ping och ett pong. Varför kokar man aldrig fisk längre? Nog åt man kokt fisk hemma. När man hade skrubbknä och knattecykeln hade limpa. Svalan hette cykeln. Blå. Vad hände med Halmstad 1977? Vilken tid! När jag gillade ABBA i smyg och Kiss och Sweet....och Runaways......var ett nödvändigt ont. Skatparet har flyttat. De kunde inte knäcka Brommakoden. Den där allroundperfektionismen. Jag spelar för mycket Maffia Wars. Det är verkligen en show about nothing. Jag kommer att koppla ur nu. Koppla av menar jag. Åtminstone försöka att sova. Hur tror ni det går?
Hej
Har ni hört den där om Bellman, ryssen, stinsen, halvapan, prinsessan Liljan och Elmo från Sesame Street? Den är väldigt rolig. Jag har inte rätt fokus för att skriva något sammanhängande idag. Jag fladdrar. Jag har aktiverat autopiloten. Im on a "beat mode". Utan en tråd i Tyrolen. Sista tiden har jag reflekterat på stället, istället för att ta med skiten hem och formulera dräpet, tämja skräpet. Sentenserna kommer till mig men jag sparar inte. Jag loggar ur. Jag är ofokuserad och har ingen vässad penna till övers. Mycket i tankarna. Vuxengrejer som tarvar sin man. Mitt bloggande läggs i galen tunna. Men va fan...jag är ju bara halvmänniska. Om någon månad är jag förmodligen högupplöst igen. Its a show about nothing. Idag skriver jag direkt ur huvudet...ser mina fingrar knattrar ur sig ...ogräs. Jag är min egen installation. Jag. Jag. Jag. Heter det Ho ajaj ajaj buff eller puff? Vad sjunger man? Och varför? Vem knäckte den raden? Jo, Margit Holmberg. Vem beslutade att Musse Pigg skulle heta Pigg och inte Micke. Den kan jag inte. Farbror Sven? Jag tänker mycket på min nya tjänst. Jag ska jobba tufft. Ett lärande och ett tärande. Bra folk runt mig. Vänta! Jag skulle kunna skriva en blänkare om varför människor över en viss ålder alltid frågar vad man ska äta. Eller berätta att T nyss sjöng hela texten till Europes "Carrie", den sköljde över henne. Jag har varit på galleri idag. It was almost a show abouth nothing. Där fanns konstskolekillar och gamla proggare. Det finns en ny variant av corporate modeindiekillar jag väljer kalla " bolsjeviker goes sofo chic". Nu är det Mauro och Plura på TV. Den gillar jag lite motvilligt. En pinsam dagdröm är den där jag placerar mig där som gäst. Ibland leker jag TV-kock. For real. Jag ska spela Valbo-Loopen i helgen. Det är också ett liv. Mitt liv. Men ändå, ett ping och ett pong. Varför kokar man aldrig fisk längre? Nog åt man kokt fisk hemma. När man hade skrubbknä och knattecykeln hade limpa. Svalan hette cykeln. Blå. Vad hände med Halmstad 1977? Vilken tid! När jag gillade ABBA i smyg och Kiss och Sweet....och Runaways......var ett nödvändigt ont. Skatparet har flyttat. De kunde inte knäcka Brommakoden. Den där allroundperfektionismen. Jag spelar för mycket Maffia Wars. Det är verkligen en show about nothing. Jag kommer att koppla ur nu. Koppla av menar jag. Åtminstone försöka att sova. Hur tror ni det går?
Hej
onsdag 21 april 2010
tisdag 13 april 2010
Vårnonsens
Det gör ont när kroppar brister
En månad av nykterhet och träning borde onekligen gett den här lungsiktiga hötorgslyrikern lite färg på kinderna. Men skiten rullar inte så. Två förkylningar och nu en helt ny, av medicinsk expertis och av homeopatin, upptäckt magåkomma. Det som gör den här så intressant är just det att den är så ointressant. Jag har sedan i söndags natt en korpen-variant av maginfluensa. Den bjuder inte någon show alls. Den kom, den sågs knappt och självdog. Ungefär som Estrellas ostbågar. Den här magåkomman börjar med plötsligt hög feber och frossa. Går över i ett uns värk i magen. Det stannar där (implosion inte explosion) Din matlust är begränsad men inte obefintlig. Du är sedan feberfri dagen därpå för att få feberkänning på kvällen. Dag två handlar om begränsad matlust, matthet och begrundandet av en karensdags inverkan på rekreationskassan. Dag tre (imorgon), väl tillbaka i saltgruvan, kan man varken vältra sig i självömkan eller återge detaljer kring maginfluensans inneboende dråplighet vid fikabordet. ”Det vart något åt magen, typ”.
Jag har börjat samla på mig en diger arsenal av onödiga sjukdomstillstånd. På den tiden då hypokondrin kidnappade min existens var de flesta imaginära. Idag är en del dokumenterade och fysiskt påtagliga. Jag trodde inte att jag kunde toppa diagnosen ”Gilberts syndrom” (fick för några månader sedan). Ett ofarligt tillstånd utan symptom som till och med kan förebygga hjärtattacker. En sjukdom med en positiv twist. Ungefär som sociopatinbland den politiska och ekonomiska eliten. Jag har ett gäng sköna tillstånd på lager men jag ska inte nöta ut Er med att jag hostar när jag äter smör eller att jag kan få kramp på ett mörkt ställe efter en nysattack.
Jag har en egen teori om varför jag blivit sjuk. Överansträngning. Lite mat, mycket pingis, lite sömn, för lite vatten, mycket arbete. Har inte vågar plocka fram den hemma då jag är rädd för att Téres skulle kunna dö av skratt.
De vita månaderna är slut så även den vita månaden
Våren är här. Härligheten och vemodet hand i hand. Det blir en obligatorisk och ofrånkomlig vårstädning av de innersta skrymslena efter vilken nya och gamla väsentligheter skymtas. Mycket som ska plockas fram, synas och rustas. Kärleken, lusten, olusten och existensen. Förhoppningsvis blir det en sådan vår där livslusten tar livtag på vemodet, där jag och göken dansar jenka. Hoar ikapp. Vinner barmark. Men man vet aldrig och jag vet att ni är ett gäng som kommer att gå minus ett par månader. Håll ut. Eller ring. Man ringer för sällan. Man ser till sitt.
Och så min vita månad. Vad som gjort den vita månaden viktig är att jag idag knappt reflekterat över det faktum att den är slut. Den här gamla bilen rullar även på livet tycks det. Det är stort nog för mig.
När jag skriver de här raderna lyssnar jag på D.A.F. ”Werschwende Deine Jungen”. Svårt.
Hej journalistik
Ni journalister därute. Ni som gräver. Ni med socialt patos. Ni orädda. Ni som går våra ärenden. Ni som riskerar era namn för oss. Varför det här?
Suzanne Saperstein om bajshålet i "Svenska Hollywoodfruar"
Suzanne Sapersteins familjelunch blir snabbt en kärlekstävling.
Då berättar äldsta dottern Alexis:
- Jag har den bästa pojkvännen för han ger mig ett stort bajshål.
Artikeln avhandlar inte sodomi medelst pedofili utan en ung mans umbäranden för att säkerställa en fältmässig toalett. Idiotexpressen svischar mellan öronen. Allt är som vanligt.
Läs musikbiografier på balkongen
De funkar på många sätt. De säger mer än man tror. De är tidsdokument.
Gör så här. Avsätt tid utan maka/make/barn. Boka balkong eller uteplats. Köp några kalla Sierra Nevada Torpedo. En Foccaciasmörgås med lufttorkad skinka och ruccola. Vatten på flaska. Kudde och filt. MP3 spelare. Läs. Ät. Drick. När ögonlocken dalar, bryt. Gå hem/in. Duscha. Lägg dig en halvtimme. Ring och säg att du älskar någon.
Nästa uppdateringar blir litteratur och musiktips. Eller blir det som vanligt -något som faller på. Ett gnäll. Ett tips. Ett påpekande i all välmening.
Läsartävling
Den som hittar ett bra weekend-resepaket avseende familjeresa för 4 personer. Skriv in. Vinst -ettgäng valfria pilsner på valfri pub.
Byrådirektör Skarbo
En månad av nykterhet och träning borde onekligen gett den här lungsiktiga hötorgslyrikern lite färg på kinderna. Men skiten rullar inte så. Två förkylningar och nu en helt ny, av medicinsk expertis och av homeopatin, upptäckt magåkomma. Det som gör den här så intressant är just det att den är så ointressant. Jag har sedan i söndags natt en korpen-variant av maginfluensa. Den bjuder inte någon show alls. Den kom, den sågs knappt och självdog. Ungefär som Estrellas ostbågar. Den här magåkomman börjar med plötsligt hög feber och frossa. Går över i ett uns värk i magen. Det stannar där (implosion inte explosion) Din matlust är begränsad men inte obefintlig. Du är sedan feberfri dagen därpå för att få feberkänning på kvällen. Dag två handlar om begränsad matlust, matthet och begrundandet av en karensdags inverkan på rekreationskassan. Dag tre (imorgon), väl tillbaka i saltgruvan, kan man varken vältra sig i självömkan eller återge detaljer kring maginfluensans inneboende dråplighet vid fikabordet. ”Det vart något åt magen, typ”.
Jag har börjat samla på mig en diger arsenal av onödiga sjukdomstillstånd. På den tiden då hypokondrin kidnappade min existens var de flesta imaginära. Idag är en del dokumenterade och fysiskt påtagliga. Jag trodde inte att jag kunde toppa diagnosen ”Gilberts syndrom” (fick för några månader sedan). Ett ofarligt tillstånd utan symptom som till och med kan förebygga hjärtattacker. En sjukdom med en positiv twist. Ungefär som sociopatinbland den politiska och ekonomiska eliten. Jag har ett gäng sköna tillstånd på lager men jag ska inte nöta ut Er med att jag hostar när jag äter smör eller att jag kan få kramp på ett mörkt ställe efter en nysattack.
Jag har en egen teori om varför jag blivit sjuk. Överansträngning. Lite mat, mycket pingis, lite sömn, för lite vatten, mycket arbete. Har inte vågar plocka fram den hemma då jag är rädd för att Téres skulle kunna dö av skratt.
De vita månaderna är slut så även den vita månaden
Våren är här. Härligheten och vemodet hand i hand. Det blir en obligatorisk och ofrånkomlig vårstädning av de innersta skrymslena efter vilken nya och gamla väsentligheter skymtas. Mycket som ska plockas fram, synas och rustas. Kärleken, lusten, olusten och existensen. Förhoppningsvis blir det en sådan vår där livslusten tar livtag på vemodet, där jag och göken dansar jenka. Hoar ikapp. Vinner barmark. Men man vet aldrig och jag vet att ni är ett gäng som kommer att gå minus ett par månader. Håll ut. Eller ring. Man ringer för sällan. Man ser till sitt.
Och så min vita månad. Vad som gjort den vita månaden viktig är att jag idag knappt reflekterat över det faktum att den är slut. Den här gamla bilen rullar även på livet tycks det. Det är stort nog för mig.
När jag skriver de här raderna lyssnar jag på D.A.F. ”Werschwende Deine Jungen”. Svårt.
Hej journalistik
Ni journalister därute. Ni som gräver. Ni med socialt patos. Ni orädda. Ni som går våra ärenden. Ni som riskerar era namn för oss. Varför det här?
Suzanne Saperstein om bajshålet i "Svenska Hollywoodfruar"
Suzanne Sapersteins familjelunch blir snabbt en kärlekstävling.
Då berättar äldsta dottern Alexis:
- Jag har den bästa pojkvännen för han ger mig ett stort bajshål.
Artikeln avhandlar inte sodomi medelst pedofili utan en ung mans umbäranden för att säkerställa en fältmässig toalett. Idiotexpressen svischar mellan öronen. Allt är som vanligt.
Läs musikbiografier på balkongen
De funkar på många sätt. De säger mer än man tror. De är tidsdokument.
Gör så här. Avsätt tid utan maka/make/barn. Boka balkong eller uteplats. Köp några kalla Sierra Nevada Torpedo. En Foccaciasmörgås med lufttorkad skinka och ruccola. Vatten på flaska. Kudde och filt. MP3 spelare. Läs. Ät. Drick. När ögonlocken dalar, bryt. Gå hem/in. Duscha. Lägg dig en halvtimme. Ring och säg att du älskar någon.
Nästa uppdateringar blir litteratur och musiktips. Eller blir det som vanligt -något som faller på. Ett gnäll. Ett tips. Ett påpekande i all välmening.
Läsartävling
Den som hittar ett bra weekend-resepaket avseende familjeresa för 4 personer. Skriv in. Vinst -ettgäng valfria pilsner på valfri pub.
Byrådirektör Skarbo
söndag 11 april 2010
måndag 5 april 2010
Direktörerna för det hele
En gång i tiden blev jag, av livet, tvungen att sköta mig. Som tack för hjälpen sköter nu livet om mig. Vi hänger. Vi spelar badminton på onsdagar. I vårt kontrakt finns klausuler. De är ganska frikostiga och tillåter en viss skörlevnad under förutsättning att jag flexar ut 10 år tidigare. Livet, även kallad Liljan, och jag har inget otalt längre. Vi stavgångar på likt ett gammalt par tills döden skiljer oss åt. En kravlös relation byggt på rutin och outtalade regler. Motion är bra. Crack sämre. Båda fattar. Det är dock bökigt om man vill göra slut, det får man göra själv. Liljan låter oftast relationen rinna ut i sanden. Hoppas att Liljan inte lär sig göra slut via sms.
Med konventionen, Lapidusbyxan, är det lite värre. Han är en mer krävande natur, snabb att döma, jävligt snarstucken och med en svårt dålig skivsamling. Om du inte bjuder konventionen på din livsresa kommer du förvisso att resa lätt, men inte enkelt. Vänder du konventionen ryggen begagnar hans sig av en grym armé av medlöpare och Lets Dance tittare utklädda till människor som mobbar dig till utanförskap och fattigdom. Beigebyxan sa till mig häromdagen. ”Om du ska säga upp dig för ditt självförverkligandes skull är du inte bara en lat jävel, du blir även kvarterets fattighjon. Försök att köpa rödtjut med telepati din gamla hippie.
Religionen, Kjell-Klas, och jag, träffas mest via släktträffar. En nykterist och förmodad folkpartist. En föreningsmänniska med andligt alibi. Vi snackar inte så ofta längre, har vuxit ifrån varandra och går definitivt inte på samma fester.
Jag har återkommande MBL-förhandlingar med Liljan, Lapidusbyxan och Kjelle. Vi försöker kommas överens om en bra giv för alla. Förhandlingarna går bra men långsamt. Vi dricker kaffe.
Herr Ober
Med konventionen, Lapidusbyxan, är det lite värre. Han är en mer krävande natur, snabb att döma, jävligt snarstucken och med en svårt dålig skivsamling. Om du inte bjuder konventionen på din livsresa kommer du förvisso att resa lätt, men inte enkelt. Vänder du konventionen ryggen begagnar hans sig av en grym armé av medlöpare och Lets Dance tittare utklädda till människor som mobbar dig till utanförskap och fattigdom. Beigebyxan sa till mig häromdagen. ”Om du ska säga upp dig för ditt självförverkligandes skull är du inte bara en lat jävel, du blir även kvarterets fattighjon. Försök att köpa rödtjut med telepati din gamla hippie.
Religionen, Kjell-Klas, och jag, träffas mest via släktträffar. En nykterist och förmodad folkpartist. En föreningsmänniska med andligt alibi. Vi snackar inte så ofta längre, har vuxit ifrån varandra och går definitivt inte på samma fester.
Jag har återkommande MBL-förhandlingar med Liljan, Lapidusbyxan och Kjelle. Vi försöker kommas överens om en bra giv för alla. Förhandlingarna går bra men långsamt. Vi dricker kaffe.
Herr Ober
fredag 26 mars 2010
Nötmix
Inte sällan blir det oavsiktliga, det aningslösa, till den mest sublima humor. Komiska små mästerverk, för bra för att vara genomtänkta. Exemplen finns överallt.Bioannonsen för filmen Eastern Plays. "En bättre bulgarisk film kommer du inte att se i år". Många bottnar. Bottenlöst komiskt.
eller som när den textade översättningen av repliken "I like the way she handle the Scotch" renderade i "Jag gillar sättet på vilket hon hanterar tejp"....i sammanhanget svårt roligt.
Här hade jag ocks tänkt att visa ett fotografi på ett påskblomsterarrangemang förevigat på konsum vid Brommaplan. Men den där kabeln som går från mobilen till datorn är i skrivande stund så oerhört försvunnen som en sådan sladd någonsin kan bli. Visualisera istället liljor i vas, på vasen en ditlimmad porslinskyckling med långa randiga poplinbyxor och lågskor. Varför gjordes den? När jag tänker på att någon kommit på ¨konceptet, ritat ner det, sålt in det och låtit tillverka skiten bubblar garvet under dubbelhakan.
När blir konstigt roligt och varför? Varför gör jag på mig när Elaine skrattar åt den där Pez figuren? Varför lirar konstigt och roligt så bra ihop?
Jan Stenmark har det. Köpte hans senaste "Du och Jag" som väntebok på Arlanda. Han skruvar är otagbara.
"Ni undrar förstås varför jag bär omkring på en golvlampa här i skogen - sådan är min läggning"
Vit månad. Blå själ.
Jag snärjde in mig i ett impulsivt löfte som blev till en verklighet som nu biter mig i arslet. En vit månad! Och detta mitt i en arbetsintensiv period med för mycket att göra, med lite jobbigt runt hörnet, en viss befogad ängslan och lite annat skit. Lite fredaglull skulle med andra ord sitta som en smäck runt en näck. En bärnstensfärgad single-malt och en Imperial Ale skulle göra så gudagott i min försakade gom och själen skulle dansa en galen gök. Men vitt ute, vitt inne och på den trettonde dagen... vitnande knogar på knuten näve.
Jag behövde därav akut förströelse i form av bra TV. Så vad bjuder min TV-fredag? Jo, en tablå från sodom skapad av djur. På prime time bjuds konståkning, Så ska det låta, Skavlan, Engelska trädgårdar, Petra Mede Show (dough), Lets dance och Stargate Universe.
Men.... en vit månad på tjugotre år. Det är ett såväl medicinskt som socialt experiment.....man bör klara. Eller hur!?
Saltön
Saltön har blivit viktig i Sverige. Det är där vi står idag.
Återkommer med en utläggning om nöjesparker och sådant som hör därtill. Åkattraktion är för övrigt ett roligt och konstigt namn på karusell.
Törstig
måndag 22 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
Genom fönstren - Fåglar!
Skatbo ger Skarbo frågor
Ett skatpar har börjat att anlägga ett boende i trädet nedanför vårt arbetsrumsfönster. Jag känner inte skatorna vid namn men har ändå tagit mig friheten att beskåda deras vedermödor "von oben". Frågor uppstår.
Skatan är som bekant ett monogamt djur. Hur knyter fjäderfän hymens band? Hur träffades just dessa två "nybyggare". Gick de ut ett par gånger först? Gick hon i sta efter deras amorösa möte utanför Bromma Fitness eller var det något i luften den kvällen, något de kände att de kunde bygga vidare på? De vägrar svara.
Hur tar de sedan upp frågan och bestämmer gemensam bostad? Älskling, jag är trött på att ha bostadsfrågan hängande i luften och har härmed ett förslag. Jag vet ett segt plommonträd vid Stopvägen 93 nära buskage och träddungar, mellan bostadshusen. Vi har allt vi behöver av mask, grovsop och till det bra kommunikationer samt ATG ombud på Brommaplan. Älskling ett bo mitt bland husen! Vi kommer att störa varenda jävel när barna kommer i vår. Vi kommer att jävlas riktigt duktigt älskling! Ska vi slå till?
Till byggarbetsplatsen levereras alltid kvistar som är exakt lika långa. Hur hittar de kvistar som är exakt lika långa i snöbeklädd terräng, utan tillgång till, samt vetskap om, handhavande av små cirkelsågar och detaljister för ändamålet. Vid en första anblick rör det sig om tusentals små kvistar samlade i ett intrikat system. Insamlingen och byggandet går därtill fort. Kan skatan dela kvisten med näbben? Finns det ett förråd? Eller är det bara med sisu och kärvhet som den letar tills den hittar rätt virke, flyger hem det, bygger på och vilar någon timme innan gryningen. Unnar sig på sin höjd en mask. Skatan är en doer. Bara en gång har jag sett skatan varit tvungen att returnera sin kvist. Då en vattenskadad pinne avsedd för köket.
Det som slår mig är att när skatan är i färd med att placera kvisten i det för hemmet adekvata platsen så börjas ett fasligt finlir. Skatan placerar kvisten, tar bort den, ändrar, begrundar, ändrar på nytt. Hur tänker den då? I termer av konstruktion, funktion, estetik och/eller miljö. Hur intelligent kan en skata vara? Chansar den bara? När vet de att boet är klart.. "åsså kvist 3227 där, då ska det vara klart". Eller?
Snart kommer nog s(k)atbarna. Skatbarn låter svårt högt mellan 03,00 och 06,20. Det kommer dock att bli näpna klipp från matning i motljus. Kanske förevigar dem vid något fredagsmys medelst sällskapsspel. Förhoppningsvis inte plockepinn.
Den lika charmiga som störda hackspetten Frank
Vi har fler fönster. Från sovrumsfönster och altan kan vi sikta och lystra till kvarterets driftkucku. Vi kan kalla honom Frank. Frank har alla förutsättningar att leva ett bra och värdigt liv. Han är vid full vigör. Me har uppenbara problem med synen, den kognitiva perceptionsförmågan samt förståndet. Det är en speciell kille. Frank gillar inte att hacka i träd eller trä. Frank hackar i grejer som låter kul. Plåt, plast, cyklar, marken ibland tror jag. Jag drog min slutgiltiga slutsats om Frank efter att ha spottat honom i ett träd, för en gångs skull hackandes i trä, dock i en fågelholk med ett redan befintligt hål i. Ibland lät det "hack" (tråkigt trä-ljud enligt Frank) ibland ingenting alls då Franks huvud liksom gick rakt in i holken. Frank är ändå en av de härligaste djuren vi har i träddungen utanför....följt av ett rådjurspar som går samma väg (till jobbet?) dagligen. För mycket holk Frank?
Other kind of birds
Väntade på tåg. Passade på att äta frukost på centralen. Satt i ett café med ett panoramafönster mot verkligheten, Stockholm, lördag morgon, med utsik över entré och delar av bakgård på Royal Viking Hotel. I blickfånget kom helt plötsligt två stycken ganska uppseendeveckande och någonstans vackra kvinnor. Långa, mörkhyade och med attribut och manér som påminde mer om privatfest än glamour. Nätstrumpor, högklackat, skinnkjol, den lilla väskan, skinnjacka, bling-bling och med sminkningar som tagna ur en Matisse-målning. En kreation som i mångt och mycket mycket matchade de rökdon och de folkpilsner nattfjärilarna höll i sina handskbeklädda labbar. De stod ett tag samlat och ondgjorde sig över några Svenssons på väg in i verkligheten (yes, melodifestival och kyckling idag). Jag började så smått reflektera över deras längd. Långa var dom. Under tiden den ena "tjejen" "hustlade" en klient stod den andre kvar med något nödbett i blicken. Då halade denne ner trosan varvid hotellets väggar, sekunden senare, fick erfara en stråle som inte under några omständigheter var behäftad med prostataproblem. Det var en snabbt övergående och lite spännande, närmast Lou Reed aktig, matiné-föreställning, en trans-eritrean-express upplevelse tillika rivstart på en trevlig dag i idrottens tecken.
Ett skatpar har börjat att anlägga ett boende i trädet nedanför vårt arbetsrumsfönster. Jag känner inte skatorna vid namn men har ändå tagit mig friheten att beskåda deras vedermödor "von oben". Frågor uppstår.
Skatan är som bekant ett monogamt djur. Hur knyter fjäderfän hymens band? Hur träffades just dessa två "nybyggare". Gick de ut ett par gånger först? Gick hon i sta efter deras amorösa möte utanför Bromma Fitness eller var det något i luften den kvällen, något de kände att de kunde bygga vidare på? De vägrar svara.
Hur tar de sedan upp frågan och bestämmer gemensam bostad? Älskling, jag är trött på att ha bostadsfrågan hängande i luften och har härmed ett förslag. Jag vet ett segt plommonträd vid Stopvägen 93 nära buskage och träddungar, mellan bostadshusen. Vi har allt vi behöver av mask, grovsop och till det bra kommunikationer samt ATG ombud på Brommaplan. Älskling ett bo mitt bland husen! Vi kommer att störa varenda jävel när barna kommer i vår. Vi kommer att jävlas riktigt duktigt älskling! Ska vi slå till?
Till byggarbetsplatsen levereras alltid kvistar som är exakt lika långa. Hur hittar de kvistar som är exakt lika långa i snöbeklädd terräng, utan tillgång till, samt vetskap om, handhavande av små cirkelsågar och detaljister för ändamålet. Vid en första anblick rör det sig om tusentals små kvistar samlade i ett intrikat system. Insamlingen och byggandet går därtill fort. Kan skatan dela kvisten med näbben? Finns det ett förråd? Eller är det bara med sisu och kärvhet som den letar tills den hittar rätt virke, flyger hem det, bygger på och vilar någon timme innan gryningen. Unnar sig på sin höjd en mask. Skatan är en doer. Bara en gång har jag sett skatan varit tvungen att returnera sin kvist. Då en vattenskadad pinne avsedd för köket.
Det som slår mig är att när skatan är i färd med att placera kvisten i det för hemmet adekvata platsen så börjas ett fasligt finlir. Skatan placerar kvisten, tar bort den, ändrar, begrundar, ändrar på nytt. Hur tänker den då? I termer av konstruktion, funktion, estetik och/eller miljö. Hur intelligent kan en skata vara? Chansar den bara? När vet de att boet är klart.. "åsså kvist 3227 där, då ska det vara klart". Eller?
Snart kommer nog s(k)atbarna. Skatbarn låter svårt högt mellan 03,00 och 06,20. Det kommer dock att bli näpna klipp från matning i motljus. Kanske förevigar dem vid något fredagsmys medelst sällskapsspel. Förhoppningsvis inte plockepinn.
Den lika charmiga som störda hackspetten Frank
Vi har fler fönster. Från sovrumsfönster och altan kan vi sikta och lystra till kvarterets driftkucku. Vi kan kalla honom Frank. Frank har alla förutsättningar att leva ett bra och värdigt liv. Han är vid full vigör. Me har uppenbara problem med synen, den kognitiva perceptionsförmågan samt förståndet. Det är en speciell kille. Frank gillar inte att hacka i träd eller trä. Frank hackar i grejer som låter kul. Plåt, plast, cyklar, marken ibland tror jag. Jag drog min slutgiltiga slutsats om Frank efter att ha spottat honom i ett träd, för en gångs skull hackandes i trä, dock i en fågelholk med ett redan befintligt hål i. Ibland lät det "hack" (tråkigt trä-ljud enligt Frank) ibland ingenting alls då Franks huvud liksom gick rakt in i holken. Frank är ändå en av de härligaste djuren vi har i träddungen utanför....följt av ett rådjurspar som går samma väg (till jobbet?) dagligen. För mycket holk Frank?
Other kind of birds
Väntade på tåg. Passade på att äta frukost på centralen. Satt i ett café med ett panoramafönster mot verkligheten, Stockholm, lördag morgon, med utsik över entré och delar av bakgård på Royal Viking Hotel. I blickfånget kom helt plötsligt två stycken ganska uppseendeveckande och någonstans vackra kvinnor. Långa, mörkhyade och med attribut och manér som påminde mer om privatfest än glamour. Nätstrumpor, högklackat, skinnkjol, den lilla väskan, skinnjacka, bling-bling och med sminkningar som tagna ur en Matisse-målning. En kreation som i mångt och mycket mycket matchade de rökdon och de folkpilsner nattfjärilarna höll i sina handskbeklädda labbar. De stod ett tag samlat och ondgjorde sig över några Svenssons på väg in i verkligheten (yes, melodifestival och kyckling idag). Jag började så smått reflektera över deras längd. Långa var dom. Under tiden den ena "tjejen" "hustlade" en klient stod den andre kvar med något nödbett i blicken. Då halade denne ner trosan varvid hotellets väggar, sekunden senare, fick erfara en stråle som inte under några omständigheter var behäftad med prostataproblem. Det var en snabbt övergående och lite spännande, närmast Lou Reed aktig, matiné-föreställning, en trans-eritrean-express upplevelse tillika rivstart på en trevlig dag i idrottens tecken.
måndag 15 mars 2010
Paus
Min kära gamla mormor gick bort igår. Hon har varit dålig länge men i sin krafts dagar en trygghet i mitt liv. Min familj sörjer idag. Jag återkommer.
Hej då Märta
Hej då Märta
söndag 7 mars 2010
Rubriker i kort-kort
Stannfåglar i krismöte
Den extremt ihållande vintern håller på att "knäcka" några av våra mesta stannfåglar. Även de tjurigaste, med skägg, burrar misstroget upp sig och spottar frön. En utbrytargrupp av gråsiskor och gulsparvar har redan gått över till den allt större gruppen strykfåglar och det ryktas om att fler, bland den 65 000 rödhakar tänker migrera och förbli flyttfåglar. En sidensvans uppger i förbifarten" Nog fan har man varit med om kalla vintrar, men det här är ju för fan helt jävla sjukt, och ni ger en talgboll - för helvete tänk".
Postkodslotteriet i blåsväder
Nästan 400 miljoner sålda lotter i veckan och en vinst på nära sex miljoner kronor i timmen "är inte ens nära för att täcka våra administrativa kostnaderna" säger den för dagen uniformerade företrädaren för Svenska Postkodlotteriet. "Vi siktar nu in oss på nya målgrupper och börjar vid årsskiftet att sälja till djur samt till personer som till vardags saknar fast hemvist". Ännu obekräftade källor avslöjar att de fem personer i Sverige som ännu inte nötts ner av direktreklamskampanjerna kommer att tvingas att retroaktivt "handla sin kvot" och vagabonder och drinkare som till vardags för en ambulerande tillvaro kommer att tvingas att skriva sig på temporära eller vakanta postnummer. En kritisk lokalreporter i Grängesberg har under mystiska omständigheter förlorat en fot efter att ha avslöjat att den enda vinnaren av nästkommande "Jackpot" heter Knatte Fnattesson-Typ på postnummer 3t4 C8X.
Carola ångrar inte val av present- fadderbarnet ångrar Carola
Carola ångrar inte beslutet att ge bort en flaska Boss "Soul" till sitt nödställda fadderbarn på Haiti. I SVTs morgonsoffa försvarar hon den missriktade kritiken med följande uttalanden " Vi går omkring och tror att de inte har kläder eller är moderna, det är de ju" samt "ingen annan än jag vet hur mycket pengar jag har gett 15-åringen". Efter att vår redaktion följt upp vad som hänt med pojken visade sig att han varken haft någon nytta av parfymen eller haft någon användning för pengarna. Han berättar att det nu saknas bra "moderna" uteställen samt modebutiker i Port-Au-Prince på grund av att dom har rasat ner i marken, eller gått av på väldigt många ställen, efter en riktigt stor jävla jordbävning. Något vi låter förstå påverkar de många unga, modernt klädda vivörerna att till fullo begagna sig av cologner och drickspengar. Dessutom säger han att "Parfymen luktar skit, cederträ är så 1998".
Vad hände med Stinas Kyckling?
Allt fler undrar vad som hände med den tidigare så populära "Stinas Kyckling". Det ryktas om att den gått under jorden. Den siktades tydligen bara för ett par månader sedan i trakterna av Tidaholm. Tämligen berusad.
Bridgeblandning bli ny-indie
Efter att "På Spåret" föryngrats och nu håller sig med tuffa programledare, tufft indieband och tuffa indieartister har nu den "mossiga" "Bridgeblandningen" hakat på trenden. Den lilla lakritsstaven med grönt överdrag ska nu utgöra motivet till "backdroppen" på Animal Collectives europaturné.
Bara två år men ändå modebloggare
Expressen Klick, Nöjesguiden och Rodeo håller sig med allt yngre modebloggare. Den allra yngsta "Baby" är enligt uppgift endast två år. Företrädarna för tidningarnas huvudägare ser inget konstigt med att förnya eller föryngra formatet. På fråga om "Baby" verkligen är kapabel att skriva svarar Jessie La Morzzo "Det kunde ju inte dom andra heller -de gamla kärringarna".
Köer. Köns historia. Köns framtid.
En mängd undersökningar visar att kön. Även fortsättningsvis kommer att se ut så som vi känner den, dvs personer som står på led för att vänta på sin tur att betala något eller erhålla en tjänst. Skillnaden mot nu är att medelålders män, med näsblås, leasingbil och cologner och skit inte längre kommer att kunna gå före för i kön att de har ett viktigt arbete. Alla i hela världen verkar tycka att just detta kommer att bli en sanslöst bra grej.
Är katt mer ”indie” än hund?
Redaktionen har en känsla av att katten är mer indie än hund. Bakom detta påstående finns ingen klinisk prövning eller vetenskapliga belägg. Bara en skön känsla för feeling.
Alla pingisspelare var bra när dom var unga.
Efter åtta år av kvalitativa- och kvantitativa studier av länets pingisspelare framgår med klar tydlighet att alla "var bra, eller bland de bästa i sin åldersgrupp" när de var unga. Slutsatsen måste vara att alla som inte var bland de bästa i sin ålderklass (se 200 personer) tvingats att upphöra med sin idrott av svenska bordtennisförbundet.
Bagges bröllop blir pussel.
Ska vi slå vad?
Den extremt ihållande vintern håller på att "knäcka" några av våra mesta stannfåglar. Även de tjurigaste, med skägg, burrar misstroget upp sig och spottar frön. En utbrytargrupp av gråsiskor och gulsparvar har redan gått över till den allt större gruppen strykfåglar och det ryktas om att fler, bland den 65 000 rödhakar tänker migrera och förbli flyttfåglar. En sidensvans uppger i förbifarten" Nog fan har man varit med om kalla vintrar, men det här är ju för fan helt jävla sjukt, och ni ger en talgboll - för helvete tänk".
Postkodslotteriet i blåsväder
Nästan 400 miljoner sålda lotter i veckan och en vinst på nära sex miljoner kronor i timmen "är inte ens nära för att täcka våra administrativa kostnaderna" säger den för dagen uniformerade företrädaren för Svenska Postkodlotteriet. "Vi siktar nu in oss på nya målgrupper och börjar vid årsskiftet att sälja till djur samt till personer som till vardags saknar fast hemvist". Ännu obekräftade källor avslöjar att de fem personer i Sverige som ännu inte nötts ner av direktreklamskampanjerna kommer att tvingas att retroaktivt "handla sin kvot" och vagabonder och drinkare som till vardags för en ambulerande tillvaro kommer att tvingas att skriva sig på temporära eller vakanta postnummer. En kritisk lokalreporter i Grängesberg har under mystiska omständigheter förlorat en fot efter att ha avslöjat att den enda vinnaren av nästkommande "Jackpot" heter Knatte Fnattesson-Typ på postnummer 3t4 C8X.
Carola ångrar inte val av present- fadderbarnet ångrar Carola
Carola ångrar inte beslutet att ge bort en flaska Boss "Soul" till sitt nödställda fadderbarn på Haiti. I SVTs morgonsoffa försvarar hon den missriktade kritiken med följande uttalanden " Vi går omkring och tror att de inte har kläder eller är moderna, det är de ju" samt "ingen annan än jag vet hur mycket pengar jag har gett 15-åringen". Efter att vår redaktion följt upp vad som hänt med pojken visade sig att han varken haft någon nytta av parfymen eller haft någon användning för pengarna. Han berättar att det nu saknas bra "moderna" uteställen samt modebutiker i Port-Au-Prince på grund av att dom har rasat ner i marken, eller gått av på väldigt många ställen, efter en riktigt stor jävla jordbävning. Något vi låter förstå påverkar de många unga, modernt klädda vivörerna att till fullo begagna sig av cologner och drickspengar. Dessutom säger han att "Parfymen luktar skit, cederträ är så 1998".
Vad hände med Stinas Kyckling?
Allt fler undrar vad som hände med den tidigare så populära "Stinas Kyckling". Det ryktas om att den gått under jorden. Den siktades tydligen bara för ett par månader sedan i trakterna av Tidaholm. Tämligen berusad.
Bridgeblandning bli ny-indie
Efter att "På Spåret" föryngrats och nu håller sig med tuffa programledare, tufft indieband och tuffa indieartister har nu den "mossiga" "Bridgeblandningen" hakat på trenden. Den lilla lakritsstaven med grönt överdrag ska nu utgöra motivet till "backdroppen" på Animal Collectives europaturné.
Bara två år men ändå modebloggare
Expressen Klick, Nöjesguiden och Rodeo håller sig med allt yngre modebloggare. Den allra yngsta "Baby" är enligt uppgift endast två år. Företrädarna för tidningarnas huvudägare ser inget konstigt med att förnya eller föryngra formatet. På fråga om "Baby" verkligen är kapabel att skriva svarar Jessie La Morzzo "Det kunde ju inte dom andra heller -de gamla kärringarna".
Köer. Köns historia. Köns framtid.
En mängd undersökningar visar att kön. Även fortsättningsvis kommer att se ut så som vi känner den, dvs personer som står på led för att vänta på sin tur att betala något eller erhålla en tjänst. Skillnaden mot nu är att medelålders män, med näsblås, leasingbil och cologner och skit inte längre kommer att kunna gå före för i kön att de har ett viktigt arbete. Alla i hela världen verkar tycka att just detta kommer att bli en sanslöst bra grej.
Är katt mer ”indie” än hund?
Redaktionen har en känsla av att katten är mer indie än hund. Bakom detta påstående finns ingen klinisk prövning eller vetenskapliga belägg. Bara en skön känsla för feeling.
Alla pingisspelare var bra när dom var unga.
Efter åtta år av kvalitativa- och kvantitativa studier av länets pingisspelare framgår med klar tydlighet att alla "var bra, eller bland de bästa i sin åldersgrupp" när de var unga. Slutsatsen måste vara att alla som inte var bland de bästa i sin ålderklass (se 200 personer) tvingats att upphöra med sin idrott av svenska bordtennisförbundet.
Bagges bröllop blir pussel.
Ska vi slå vad?
söndag 28 februari 2010
En klassiker med snits och snajd
Lättast att göra och lättast att älska. Idiotsäker anrättning under förutsättning att man inte slarvar med ingridienserna och handhavandet. Var nykter hela vägen till uppläggningen.
Tryffelpasta med skogskalle, parmesan och färskriven svartpeppar
på arbetsytan vill jag se
Pasta av bättre märke. Ej färsk (smakar inte bättre). Det är bara foccaciakillar och Art Directors med hästsvans som insisterar på färsk pasta. Italienarna äter samma torrpasta som vi. Färsk pasta är enkom förbehållet Bosse Hagström och de som har vett att hålla sig med en gammal matmatrona från det gamla landet. Barilla funkar gott eller Zetas ambitionsvariant.
Tryffelolja (måste här). Har ni inte tryffelolja? Investera i detta kärlekselixir. Jag garanterar att pastan aldrig kommer att smaka så förföriskt. Köp något dyrt och drygt. Räkna med 150 pix för en liten flaskstackare. Du blir snäppet tuffare med tryffelolja (italiensk talesätt).
Svartpeppar. Ska malas från bra kvarn eller mortlas med kräm och kärvhet.
Parmesanost. Ska vara märkt på rätt sätt. "Rivosto" är inte att rekomendera här.
Olivolja.
Färsk oregano och persilja.
Flingsalt.
Svampbuljong/fond (kan undvikas)
Torkad Karl-Johan alt trattisar. Torkad svamp läggs i blöt och steks på låg till medelhög värme ganska länge i rapsolja och smör medelst salt och peppar. Se till att svampen inte är för uppblött vid stekning.
Gör så här. Snälla.
Koka upp rikligt med vatten i en stor pastagryta. Tillsätt en tärning/skvätt svampuljong. Ner med pastan. Upp med pastan i durkslaget när den har rätt tuggmotstånd (när den skriker aj). Behåll lite av pastavattnet i grytan. Tillbaka med pastan i grytan. I med en näve parmesan, rikligt med svartpeppar, salt, tryffelolja efter smak, en matsked olivolja, hackad persilja och den uppstekta svampen. Rör om och låt stå en halv minut. Smaka av. Lägg ev till lite salt. Lägg upp. Garnera med färsk oregano(alt timjan), färskriven parmesan, svartpeppar. Drick ett härligt rödvin. Argumentera som en italienare. Älska som en nordbo.
Herr Ober
Tryffelpasta med skogskalle, parmesan och färskriven svartpeppar
på arbetsytan vill jag se
Pasta av bättre märke. Ej färsk (smakar inte bättre). Det är bara foccaciakillar och Art Directors med hästsvans som insisterar på färsk pasta. Italienarna äter samma torrpasta som vi. Färsk pasta är enkom förbehållet Bosse Hagström och de som har vett att hålla sig med en gammal matmatrona från det gamla landet. Barilla funkar gott eller Zetas ambitionsvariant.
Tryffelolja (måste här). Har ni inte tryffelolja? Investera i detta kärlekselixir. Jag garanterar att pastan aldrig kommer att smaka så förföriskt. Köp något dyrt och drygt. Räkna med 150 pix för en liten flaskstackare. Du blir snäppet tuffare med tryffelolja (italiensk talesätt).
Svartpeppar. Ska malas från bra kvarn eller mortlas med kräm och kärvhet.
Parmesanost. Ska vara märkt på rätt sätt. "Rivosto" är inte att rekomendera här.
Olivolja.
Färsk oregano och persilja.
Flingsalt.
Svampbuljong/fond (kan undvikas)
Torkad Karl-Johan alt trattisar. Torkad svamp läggs i blöt och steks på låg till medelhög värme ganska länge i rapsolja och smör medelst salt och peppar. Se till att svampen inte är för uppblött vid stekning.
Gör så här. Snälla.
Koka upp rikligt med vatten i en stor pastagryta. Tillsätt en tärning/skvätt svampuljong. Ner med pastan. Upp med pastan i durkslaget när den har rätt tuggmotstånd (när den skriker aj). Behåll lite av pastavattnet i grytan. Tillbaka med pastan i grytan. I med en näve parmesan, rikligt med svartpeppar, salt, tryffelolja efter smak, en matsked olivolja, hackad persilja och den uppstekta svampen. Rör om och låt stå en halv minut. Smaka av. Lägg ev till lite salt. Lägg upp. Garnera med färsk oregano(alt timjan), färskriven parmesan, svartpeppar. Drick ett härligt rödvin. Argumentera som en italienare. Älska som en nordbo.
Herr Ober
Receptbelagt
Ärade buksvågrar och mattanter.
Glädjen att äta, laga och tala om mat sägs växa i takt med midjemått och plånbok. Fel. Vällagad och god mat äro bra för både hushållskassa och buk. Det är lunchhaken "nära" jobbet som krymper er garderob. Jag inspireras av alla "kök", låter recepten anta tankeform innan jag kanaliserar snålvattnet till egenhändigt skapad symfonier (alt kakafonier). Jag kokar soppan på erfarenhet, intuition och några kryddmått galenskap. Oftast smakar soppan soppa, ibland bara spik och någon gång som en otagbar forehandsflip (bra alltså). Här är en av de mer lyckosamma försöken under året.
Lergrytskackel med äpple och citron (eller Skabbes kalkonchock)
I detta recept för typ 4 används
500-700 gram Kalkonbröstfile (kan ersättas av svinkött som skinkstek)
Basmatiris för 6 pers
3-4 äpplen
1 citron
1 purjolök
1 tumme färsk ingefära
1 liten chilifrukt
ett gäng färsk korianderblad alt ett nyp persilja
5 teskedar "minced ginger" (inlagd och hackad ingefära på burk)
1 tesked grön currypasta
1 burk Creme Fraische (min 15 % helst 34% med tanke på såsens konsistens)
olivolja
citronpeppar
salt
peppar
Marinad
Fyll en liten plastpåse med ett rivet äpple, två msk olivolja, 1-2 cm hackad chilifrukt, salt, peppar, massor med minced ginger och lite citronsaft. Sänk köttet i påsen. Knåda in jämnt, hårt och med emfas. Låt stå i kylskåpet en timme. Ta en pilsner.
Grytan
Lergrytan ska vara sänkt i vattenbad ca 30 min före bruk. Lägg därefter i köttet. Fyll grytan med grovt skivade äpple, citronskivor, stora purjolöksstavar, lite chili, färska flarn av ingefära, mer citronsaft, koriander och/eller persilja. Salta och peppra rikligt.
Ugn
Köttet ska vara genomstekt men saftigt (vi snackar ju pippi eller fläsk). Skulle tro att 45 min i 220 grader är ungefär rätt. Kontrollera några gånger. Om köttet inte är klart och gästerna väntar, tranchera köttet och lägg det överst i grytan. Ta ut det när bitarna är genomstekta men inte torra.
Finish och sås
Ta ut och skär upp köttet. I den här rätten får ni tyvärr ingen skön stekyta om ni inte chansar på att använda en öppen gryta/form (ej provat) . Grytan har nu ansamlat en ganska intressant sörja av smaker och äppeldofter. Häll över saften i en stekpanna samt mosa ur mer vätska genom en sil tills ni får en härlig fond. Gör en sås på fonden med creme fraische, calvados och lite currypasta (ev lite dijon). Såsen är nästan vit, smakar en hel del äpple. Se nu till att våga salta och dunka på med sprit (i såsen). Såsens smaker blir mildare till riset. Smaka av tills ni är hemma. Såsen ska vara alldeles slät och äppeldoftande (blir ganska het av chilin så se upp om ni är känsliga med det eller undvik helt).
Servera med ris (inte överkokt nu bara, alltid lite mindre vatten än angivet) och några kvistar grönt.
Ett gott vitt vin med lite smörtoner borde passa bra till, dvs en chardonnay utan för mycket ek i.
Nu femmilen.
Herr Ober
Glädjen att äta, laga och tala om mat sägs växa i takt med midjemått och plånbok. Fel. Vällagad och god mat äro bra för både hushållskassa och buk. Det är lunchhaken "nära" jobbet som krymper er garderob. Jag inspireras av alla "kök", låter recepten anta tankeform innan jag kanaliserar snålvattnet till egenhändigt skapad symfonier (alt kakafonier). Jag kokar soppan på erfarenhet, intuition och några kryddmått galenskap. Oftast smakar soppan soppa, ibland bara spik och någon gång som en otagbar forehandsflip (bra alltså). Här är en av de mer lyckosamma försöken under året.
Lergrytskackel med äpple och citron (eller Skabbes kalkonchock)
I detta recept för typ 4 används
500-700 gram Kalkonbröstfile (kan ersättas av svinkött som skinkstek)
Basmatiris för 6 pers
3-4 äpplen
1 citron
1 purjolök
1 tumme färsk ingefära
1 liten chilifrukt
ett gäng färsk korianderblad alt ett nyp persilja
5 teskedar "minced ginger" (inlagd och hackad ingefära på burk)
1 tesked grön currypasta
1 burk Creme Fraische (min 15 % helst 34% med tanke på såsens konsistens)
olivolja
citronpeppar
salt
peppar
Marinad
Fyll en liten plastpåse med ett rivet äpple, två msk olivolja, 1-2 cm hackad chilifrukt, salt, peppar, massor med minced ginger och lite citronsaft. Sänk köttet i påsen. Knåda in jämnt, hårt och med emfas. Låt stå i kylskåpet en timme. Ta en pilsner.
Grytan
Lergrytan ska vara sänkt i vattenbad ca 30 min före bruk. Lägg därefter i köttet. Fyll grytan med grovt skivade äpple, citronskivor, stora purjolöksstavar, lite chili, färska flarn av ingefära, mer citronsaft, koriander och/eller persilja. Salta och peppra rikligt.
Ugn
Köttet ska vara genomstekt men saftigt (vi snackar ju pippi eller fläsk). Skulle tro att 45 min i 220 grader är ungefär rätt. Kontrollera några gånger. Om köttet inte är klart och gästerna väntar, tranchera köttet och lägg det överst i grytan. Ta ut det när bitarna är genomstekta men inte torra.
Finish och sås
Ta ut och skär upp köttet. I den här rätten får ni tyvärr ingen skön stekyta om ni inte chansar på att använda en öppen gryta/form (ej provat) . Grytan har nu ansamlat en ganska intressant sörja av smaker och äppeldofter. Häll över saften i en stekpanna samt mosa ur mer vätska genom en sil tills ni får en härlig fond. Gör en sås på fonden med creme fraische, calvados och lite currypasta (ev lite dijon). Såsen är nästan vit, smakar en hel del äpple. Se nu till att våga salta och dunka på med sprit (i såsen). Såsens smaker blir mildare till riset. Smaka av tills ni är hemma. Såsen ska vara alldeles slät och äppeldoftande (blir ganska het av chilin så se upp om ni är känsliga med det eller undvik helt).
Servera med ris (inte överkokt nu bara, alltid lite mindre vatten än angivet) och några kvistar grönt.
Ett gott vitt vin med lite smörtoner borde passa bra till, dvs en chardonnay utan för mycket ek i.
Nu femmilen.
Herr Ober
måndag 22 februari 2010
Mycket nu
En dag med uteblivna svenskframgångar kallar jag mig gärna världsmedborgare. Men det var igår. Idag blev det nysilver.
Yvettes intervju med en för dagen olycklig TeodorPettersson var ingen intervju. Det var kattens lek med den halva musen. Den unge Teodors lidande var underordnad bödelns lust att schavottera en redan sargad existens. Teodores framfall föregicks av något som liknade "Kalmarslajden" en lokal dance craze (ca 1982-85) vilken jag lär återkomma till vid något tillfälle. Eller inte.
Här nedan följer ett exempel på en orientalisk variant på kalmarslajd taget på plats i Tokyo.
Sportjournalisternas floskelgenerator har fastnat i vinkelvolten. Ut kommer bara Hur gick tankarna? Vad skulle man inte ge för svaret
" vid sista kurvan vart det mest tankar om postmodernism och så heroin förstås"."
Damkronornas tränare. "När det blåser motvind stiger draken". Österländsk hötorgsfloskler mot ett stenhårt amerikanskt hockeylag. 1-9. Läste precis AB som smakligt nog lät publicera Kim Martins uttalande efter matchen "Vi siktade på ett OS-guld". Svensk naivitet vs Real Deal HC 2-22.
Jacob måste vara konstant hård eftersom han och parhästen Blomqvist vid åtminstone tre tillfällen kallade team Haag/Kalla för rashästar. Det dröp av semierotiska undertoner från "båset".
Svenska folket har sagt sitt. Timotej. Förmodligen för flyhäntheten med vilka de trakterade sina instrument. För det avancerade musikaliska arrangemanget. Eller kanske av helt andra anledningar vilka nu dom kan vara.....klockan 21 en lördagskväll.
Jag hoppas på femmilen men är rädd att Hellner kommer att defibrillera in i mål. Och där står Yvette med ett granatgevär och en liten fickkniv.
På tal om elitidrott. Den som hittar mitt kontantpris från Södertälje i helgen (se kuvertet i vänster hand) vinner en skidresa till Ekebyhovsbacken.
Min högt ärade kollega Homan Von Oben kläckte under dagen ur sig att det var kul att se mig på prispallen utan att för en gång skulle endast vara omgärdad av barn. Sånt värmer.
Jag kommer vid nästa uppdatering delge Er ett lyckat recept sprunget ur ren inspiration och ett rent kylskåp.
Herr Nilsson
Yvettes intervju med en för dagen olycklig TeodorPettersson var ingen intervju. Det var kattens lek med den halva musen. Den unge Teodors lidande var underordnad bödelns lust att schavottera en redan sargad existens. Teodores framfall föregicks av något som liknade "Kalmarslajden" en lokal dance craze (ca 1982-85) vilken jag lär återkomma till vid något tillfälle. Eller inte.
Här nedan följer ett exempel på en orientalisk variant på kalmarslajd taget på plats i Tokyo.
Sportjournalisternas floskelgenerator har fastnat i vinkelvolten. Ut kommer bara Hur gick tankarna? Vad skulle man inte ge för svaret
" vid sista kurvan vart det mest tankar om postmodernism och så heroin förstås"."
Damkronornas tränare. "När det blåser motvind stiger draken". Österländsk hötorgsfloskler mot ett stenhårt amerikanskt hockeylag. 1-9. Läste precis AB som smakligt nog lät publicera Kim Martins uttalande efter matchen "Vi siktade på ett OS-guld". Svensk naivitet vs Real Deal HC 2-22.
Jacob måste vara konstant hård eftersom han och parhästen Blomqvist vid åtminstone tre tillfällen kallade team Haag/Kalla för rashästar. Det dröp av semierotiska undertoner från "båset".
Svenska folket har sagt sitt. Timotej. Förmodligen för flyhäntheten med vilka de trakterade sina instrument. För det avancerade musikaliska arrangemanget. Eller kanske av helt andra anledningar vilka nu dom kan vara.....klockan 21 en lördagskväll.
Jag hoppas på femmilen men är rädd att Hellner kommer att defibrillera in i mål. Och där står Yvette med ett granatgevär och en liten fickkniv.
På tal om elitidrott. Den som hittar mitt kontantpris från Södertälje i helgen (se kuvertet i vänster hand) vinner en skidresa till Ekebyhovsbacken.Min högt ärade kollega Homan Von Oben kläckte under dagen ur sig att det var kul att se mig på prispallen utan att för en gång skulle endast vara omgärdad av barn. Sånt värmer.
Jag kommer vid nästa uppdatering delge Er ett lyckat recept sprunget ur ren inspiration och ett rent kylskåp.
Herr Nilsson
tisdag 16 februari 2010
Svårt medelålders
Har inte tagit mig iväg på en endaste av de konserter jag rekomenderat. Festlig katt. Har däremot sett Melodifestivalen på tv. Och så har jag ont i vänster fot.
måndag 15 februari 2010
lördag 13 februari 2010
torsdag 11 februari 2010
Melodi? Fest? Val?
Deltävling i Melodifestivalen. Med Christine Meltzer. I Örnsköldsvik. Ett framfall i rätt riktning i strävan mot den kulturella nollvisionen? Bred lördagsunderhållnig för den Bag-in-Box slumrande lithiumgenerationen? Ja och Nej. Folkfest.
Nu kanske ni tänker att indiefarfar ska hålla käften och sluta att raljera över årets största kulturevent. Att någon som mest läser deckare och ser på repriser av Seinfeld inte ska kasta spjut i radhus. Nej då, teven ska slås på och den vidöppna dörren ska slås in.
Faktum är att jag nog ville se. Jag föreslog det för T. Hade köpt kallskuret och brie på ICA Brommaplans Supermarket. Och jag åt sådana där remmar. Med armlängds avstånd till skämskudden. Hade jag inte varit på 40-års fest nu på lördag hade jag nog röstat i deltävling två. T röstade på Salem.
Ett kronologiskt utvik.
Perelli tog i från insidan av låren och leverade tysk-ungersk schlagerdisco med Nanne Penntroll och Sonja Aldén. Det var inte det minsta proggigt. Jag hörde varken orden arbete, omsorg eller solidaritet i texten.
Ola. Tillägnade låten till sin frisör. Ola sjöng över en produktion. Och han menade allvar. Om jag hade ett hopprep så. Om. Om. Om. Ola Buslugg.
Jenny Silver. Fd Ölund. Är i sitt sökande efter identiteter idag en av Sveriges konstigaste artister. Högererarmen förlorade sig i en orientalisk "Vogue". Vänsterarmen teg men glänste. Låten. Lite som tidig Saint Etienne. Inte dåligt. Nu hoppas jag att allt utvecklar sig bra för J.Silver. Med eller utan artistiska filter.
Linda Pritchard. Kvällen första skämskudde, men för sent. You making me Hot Hot Hot? Not Not Not. Varje not drog i tarmen och värkte ut i vänsterarmen. Som en improviserad Shakirapastich från gomorra.
Pain of Salvation. Ett barfotabarns vädjan efter en kram. En musfälla. En praktpekoral. Verkligheten överträffar alltid komedin. Pain of Salvation. You said what now?
Nu kommer vi in i det skede av programmet där Meltzer säger att här i Norrland kan man säga kåta utan att det blir genant. Det var fel.
Anders Ekborg! Guldet blev till kvicksand. Vad jag led med dig. Och publiken.
Jessica Andersson. T tyckte att hon var bra för att hon såg ut som en riktig kvinna. Vi slog fast att det var bra. Minns inget av låten. Inte en ton. Det var förmodligen ett stycke stor musikhistoria som gick mig förbi där. Tänk om man kunde dra klockan tillbaka.
Frispråkarn. "Jag har hustlat ett bra tag men nu är jag här" !? "Singel" blir ett passande namn på en sista singel. Ett tragikomiskt mästerverk från Sveriges i särklass vitaste rappare . Kommer att bli en YouTube klassiker hos såväl ironisk ungdom som hos allmogen. Singel? Jo du är gruset i det svenska hip-hop maskineriet. Sollentunas Vanilla Ice blir en thriller att följa. En Spinal-Tap med markerade baskaggar.
Salem. Trodde aldrig att en kille som spelar på de svarta tangenterna skulle kunna avgå med seger i det här sammanhanget. Poetic Justice?
Vad ska man göra? Jo! Drick upp! Ställ upp! Turn on your set!
Herr Aber
Nu kanske ni tänker att indiefarfar ska hålla käften och sluta att raljera över årets största kulturevent. Att någon som mest läser deckare och ser på repriser av Seinfeld inte ska kasta spjut i radhus. Nej då, teven ska slås på och den vidöppna dörren ska slås in.
Faktum är att jag nog ville se. Jag föreslog det för T. Hade köpt kallskuret och brie på ICA Brommaplans Supermarket. Och jag åt sådana där remmar. Med armlängds avstånd till skämskudden. Hade jag inte varit på 40-års fest nu på lördag hade jag nog röstat i deltävling två. T röstade på Salem.
Ett kronologiskt utvik.
Perelli tog i från insidan av låren och leverade tysk-ungersk schlagerdisco med Nanne Penntroll och Sonja Aldén. Det var inte det minsta proggigt. Jag hörde varken orden arbete, omsorg eller solidaritet i texten.
Ola. Tillägnade låten till sin frisör. Ola sjöng över en produktion. Och han menade allvar. Om jag hade ett hopprep så. Om. Om. Om. Ola Buslugg.
Jenny Silver. Fd Ölund. Är i sitt sökande efter identiteter idag en av Sveriges konstigaste artister. Högererarmen förlorade sig i en orientalisk "Vogue". Vänsterarmen teg men glänste. Låten. Lite som tidig Saint Etienne. Inte dåligt. Nu hoppas jag att allt utvecklar sig bra för J.Silver. Med eller utan artistiska filter.
Linda Pritchard. Kvällen första skämskudde, men för sent. You making me Hot Hot Hot? Not Not Not. Varje not drog i tarmen och värkte ut i vänsterarmen. Som en improviserad Shakirapastich från gomorra.
Pain of Salvation. Ett barfotabarns vädjan efter en kram. En musfälla. En praktpekoral. Verkligheten överträffar alltid komedin. Pain of Salvation. You said what now?
Nu kommer vi in i det skede av programmet där Meltzer säger att här i Norrland kan man säga kåta utan att det blir genant. Det var fel.
Anders Ekborg! Guldet blev till kvicksand. Vad jag led med dig. Och publiken.
Jessica Andersson. T tyckte att hon var bra för att hon såg ut som en riktig kvinna. Vi slog fast att det var bra. Minns inget av låten. Inte en ton. Det var förmodligen ett stycke stor musikhistoria som gick mig förbi där. Tänk om man kunde dra klockan tillbaka.
Frispråkarn. "Jag har hustlat ett bra tag men nu är jag här" !? "Singel" blir ett passande namn på en sista singel. Ett tragikomiskt mästerverk från Sveriges i särklass vitaste rappare . Kommer att bli en YouTube klassiker hos såväl ironisk ungdom som hos allmogen. Singel? Jo du är gruset i det svenska hip-hop maskineriet. Sollentunas Vanilla Ice blir en thriller att följa. En Spinal-Tap med markerade baskaggar.
Salem. Trodde aldrig att en kille som spelar på de svarta tangenterna skulle kunna avgå med seger i det här sammanhanget. Poetic Justice?
Vad ska man göra? Jo! Drick upp! Ställ upp! Turn on your set!
Herr Aber
torsdag 4 februari 2010
Låt i huvudet/Låtar i huvudet
Denna. Har hemsökt mitt huvud hela långa dagen.
Den fina "biten" samt ett gäng Fall låtar kommer att spelas på Snottys Bar på Skånegatan på Fredag den 5/2. Jag kommer att vara lite gäst-DJ då och temat är just The Fall. Jag gillar bandet , ingen specialist som beskrivet på inbjudan, men hoppas ändå att att mina favoriter går hem. Ulrika Revenäs Strollo, som har klubben, kommer att bistå med det tekniska och annan go musik.
Snart ett reportage om mitt deltagande i Veteran-SM. Ett Jens Lind reportage med patos. Inte ett öga torrt.
Ute snö. Hur mycket vinter som helst. För mycket?
Mr M E Skarbo
onsdag 3 februari 2010
En jeremiad for the road
Ursäkta. Skulle jag kunna ondgöra mig endast något litet? Tack. Gulligt.
Jag la märke till att "Landet Runt", en av statstelevisionens sista utposter, har fått ny hårfärg och pimpats upp inför decennieskiftet. Ytterligare en svårt osexig, men sevärd tv-klassiker, har "föryngrats". Och det är ju själva satan. Programets förmodade publik, företrädelsevis personer som pröjsade licens redan på "hörnans" tid, skall återigen berövas ett för dem lättbegripligt tv-program med långsamt tempo och välartikulerade programledare. Innebandyfrillorna och hermodskonsulterna har återigen fintat upp 68-rörelsens chefer på läktaren och de ger sig inte förrän varje enskild "tv-satsning" bär samma HM-kostym. Mantrat "tre nya tonåringar framför burken är bättre än tusen russin i kylan" är inte bra. Alls. SVT ska inte konkurrera, de ska fokusera. Inte föryngra utan förbättra. Låt stå.
Ungdomarna kommer nog att "hitta" till SVT om innehållen i programmen är konkurrenskraftiga. En "piercad" programledare är mindre viktigt. När det gäller ungdomskultur och mode så kommer inte "Landet runt" eller "På spåret" någonsin bli skiten. En naturintresserad sextonåring tittar nog mer på kattugglan än på Sleepy som står i skogsbrynet och vänder vax. En normal femtonåring kan inte heller frågorna på "spåret" trots att det är en ironiker som ställer frågorna och att bandet lirat med Hellström.
Så vad beträffar "Landet runt" (statuerar exempel i detta gnäll). Majoriteten av våra unga tittare har inte det minsta intresse av att titta upp från sitt on-line spel för att få spana in tjäderspel i motljus eller näverslöjd från Torshälla. Ungdomarna har inte bett om att baktunga, skitnödiga och politiskt korrekta mediakonsulter ska krumbukta sig och "chansaihop" ett ungt format. Det hjälper inte.
Njut av den moderniserade Jingeln för programmet . Den "indieledigt" klädda programledaren har ett nytt "fräckt bord" och att det första reportaget, om älgar, inte kan bli mer "landetruntigt" än så. Skitnödigt försök till halvskön drift med det "lite töntiga" Landet Runt.
Mer Manchesterbyxa i TV. Mindre Kitty Jutbring.
ps. inga "beat" över vinjetten till Antikrundan. Bitte.
Major Stofil
Jag la märke till att "Landet Runt", en av statstelevisionens sista utposter, har fått ny hårfärg och pimpats upp inför decennieskiftet. Ytterligare en svårt osexig, men sevärd tv-klassiker, har "föryngrats". Och det är ju själva satan. Programets förmodade publik, företrädelsevis personer som pröjsade licens redan på "hörnans" tid, skall återigen berövas ett för dem lättbegripligt tv-program med långsamt tempo och välartikulerade programledare. Innebandyfrillorna och hermodskonsulterna har återigen fintat upp 68-rörelsens chefer på läktaren och de ger sig inte förrän varje enskild "tv-satsning" bär samma HM-kostym. Mantrat "tre nya tonåringar framför burken är bättre än tusen russin i kylan" är inte bra. Alls. SVT ska inte konkurrera, de ska fokusera. Inte föryngra utan förbättra. Låt stå.
Ungdomarna kommer nog att "hitta" till SVT om innehållen i programmen är konkurrenskraftiga. En "piercad" programledare är mindre viktigt. När det gäller ungdomskultur och mode så kommer inte "Landet runt" eller "På spåret" någonsin bli skiten. En naturintresserad sextonåring tittar nog mer på kattugglan än på Sleepy som står i skogsbrynet och vänder vax. En normal femtonåring kan inte heller frågorna på "spåret" trots att det är en ironiker som ställer frågorna och att bandet lirat med Hellström.
Så vad beträffar "Landet runt" (statuerar exempel i detta gnäll). Majoriteten av våra unga tittare har inte det minsta intresse av att titta upp från sitt on-line spel för att få spana in tjäderspel i motljus eller näverslöjd från Torshälla. Ungdomarna har inte bett om att baktunga, skitnödiga och politiskt korrekta mediakonsulter ska krumbukta sig och "chansaihop" ett ungt format. Det hjälper inte.
Njut av den moderniserade Jingeln för programmet . Den "indieledigt" klädda programledaren har ett nytt "fräckt bord" och att det första reportaget, om älgar, inte kan bli mer "landetruntigt" än så. Skitnödigt försök till halvskön drift med det "lite töntiga" Landet Runt.
Mer Manchesterbyxa i TV. Mindre Kitty Jutbring.
ps. inga "beat" över vinjetten till Antikrundan. Bitte.
Major Stofil
måndag 25 januari 2010
Elektra - Goes Goth on Your Opera Ass
Död och nakenchock är daglig spis. Lite våld till morgonkaffet är numera kosher. Världen ska ju trots allt skildras som den är. Barnen leker Paradise Hotel och klär sig som Lady GaGa. På femman har man sex med träd. Tant brun, grön och greddelin handlar idag snarare om sodomi, avundsjuka och misshandel än sexuell ambivalens. Men vi har väl någonstans det utbud vi förtjänar. Så, hur var det förr?
Som nu fast med färre kanaler. Man fick helt enkelt ta i mer! Och jävlar vad man röt. Norén och Pasolini framstår i jämförelse med de grekiska dramerna, och det gamla testamentet, som talibaner på ett sexkonvent i Frisco.
Elektra. Rickard Strauss (glöm Wienervals) opera. Bygger på Sofokles solskenshistoria Elektra. En tidigare ökänd, numera upphöjd opera som spelats på Kungliga i Stockholm. Bevittnade sista föreställningen den 23/1/10.
Operan är en salongsfähig örfil. En akt! 100 minuter! Ingen paus, utan ett ständigt flöde av skiftande musikaliska tematan över vilka den mycket duktiga Katarina Dalayman, med hela sitt register, spyr ut ett sådant sjuhelvetes frosseri av hämndbegär, morbiditet och all samlad djävulskap ur sin praktfulla lekamen. Hon ser ut som en finsk gothpunkare i syndig svart sammet. Hon bör enligt min (ointressanta) mening ha utrustats med till kreationen passande kängor. I övrigt var scenografin effektfullt sparsmakad. Massivt rött trä med en in- utgång i mitten. Träblocken ändrade nyanser i rött, allt efter nidingsdådens intensitet och hetta.
Trailern!
Elektra, uppfylld av hämndbegär efter moderns och dennes älskares mord på fadern. Hur ska hon få grannskapet att lysa upp av purpurfärgade blodfontäner? Ta hjälp av den fysiskt starkare systern? Brodern? Den av modern bortlämnade och förvirrade saten. Ska HAN vinna heder genom att döda sin mamma... och det med yxan som mamma dödade pappan med. Snart på en nationalscen nära dig.
SvDs Bo Löfvendahs sätter väl fingret på det hela med meningen
"Extatiska jubelrop utbryter i slutminuterna när brodern Orestes återvänder och mördar mor och styvfar varpå Elektra dör av glädje"
Det var en mäktig upplevelse. Musiken är stor och nyanserad, snårig och oerhört varierad. För ett otränat öra, kanske lite väl varierad. Det var som helhet svårt att få ett samlat grepp över musikens tema. Det var en akt. Ett stycke. En historia. Det var dock i helhetsupplevelsen, i de spännande musikaliska passagerna och i suggessionen, som Elektra vann. Emma Vetter var fantastisk i rollen som systern Chrysotemis. Emma Vetter kan få en lekman som mig att gå på vad som, bara hon är med. Jag vet inte hur namnkunnig hon är bland "förstå sig på arna".
Elektra förvånade mig. Librettot var oerhört hårt och blodigt. Inlevelsen, utagerandet och känslan av hat och ondska nuddade bitvis patetikens/pekoralens gränser men nådde definitivt ut till tredje raden. Elektra var som ett sprintlopp. Snabbt avklarat men svettigt. Jag gillade det. Publiken gillade det. Jag såg en rockkonsert. Även ministrar drogs med.
MVH
Herr Ober
Istället för träning! (förvirring)
Sorbon. Min typ av universitet. En något avsides men lättbesökt oas hemmavid som räddat mig från gymmet mången afton. Sorbon har de sista åren kommit att bli en välbesökt restaurang och bar inhyst i samma byggnad som det K-märkta flygplatshotellet vid Brommaplan. En kvarterskrog som frekventeras av oss som inte orkar ta tricken till stan för att läppja kvalitetspilsner (sällsynt på på Jack-Vegas och Schäfertäta förortssyltor). Namnet Sorbon klingar onekligen cassolette och murriga franska viner. Det är inte ens nära. De serverar italiensk/amerikansk inspirerad mat och är i mångt och mycket en utpräglad ölbar (lite whisky) med ett par hundra ölsorter på fat och flaska. Förutom ett hyggligt sortiment från de nordiska micro-bryggerierna (tyvärr inga från Nynäshamn), kända och okända från Belgien och Storbritanninen har man så som man säger ett "fett" sortiment av nordamerikanskt öl. Det som är kul med Sorbon är att man bygger och brygger där man står. Jag kan ha fel, men jag får känslan av att de unga krögarna George och Afram Haffo (sedan 2002) lärt sig i stort sett allt under resans gång. De har sakteliga gått från entusiaster till fackmän och har med tiden fått vind i gomseglen, de älskar det här och stoltheten (och kaxigheten) speglar sortimentet. Tråkig och oinspirerad öl är bortplockad (i många fall storsäljarna). Har man fått höga hatten av något bryggeri eller inte fått rätt känsla för produkten -
bort. Har man hittat något kul på någon mässa eller druckit något spännande på semestern - in med det. Helt plötsligt har man ett ganska unikt sortiment och i Sorbons fall en ganska punkig samling outcasts. Sorbon brygger sedan 2009 också sitt eget öl, Sorbon-X, en välbalanserad ESB, med rockig logga. Its all about beer-core. Ölvänner och initierade sammanslutningar har börjat hitta till Sorbon. Googla, eller bläddra i en öl-guide så får ni se. Sorbon har fått sin scen och fansen börjat strömma till. Lokala pubar kan vara något annat än basstationer för utfodring av stammisdricka. Är du öl-nörd. Orka hit.Afram Haffo fick den "jobbiga" frågan om de i hans smak fyra bästa ölen just nu. Den gick inte att svara på. Vilket jag förstår. Jag omformulerade därvid frågan och bad om tips om fyra goda öl man borde prova om man inte har något bättre för sig. Dessa var:
Olvisholts Brugghus, "Skjalfti", 5.0%
En hybrid mellan klassisk ljus lager och ale. Ljust bärnstensfärgad. Bra balans mellan beska och sötma. Smakrik, frisk och torr. En god allroundöl där man anar såväl honung som knäck men endast i bakgrunden av en torrare och torvigare smak av malt och humle. En riktigt bra öl. 7.5/10
Anderson Valley, Boont ESB, 6,8 %
Extra ljus för att vara en bitter/ESB. Ganska likt ljus lager med viss sötma och bra beska. Det är framförallt beskan som skiljer den från en alkoholstark lager vilken som helst. Blev inte helt förtrollad av den här. 6/10
Anderson Valley, Hop Ottin IPA, 7,0%
Wow! En sådan särdeles läcker knäckton inbakad i en närmast perfekt balanserad IPA. Den här har i stort sett allt jag vill ha av en god IPA. Varm, välkomnande och komplex (inga liknelser i övrigt). Nuff said. Prova. 9/10
Souther Tier IPA, 6,9%
Ganska blek i färgen för att vara en IPA. Fruktig doft. Men i smak...faddlik med karaktär av lera och torv. Känsla av mull. Som Bushmills sextonåriga Maltwhisky. Ölen smakar oerhört mycket av humle. Som om humlen hade legat i jord ett gäng år. Stor karaktär. God? Jo. Men börja med den här. Och sluta med den här. Den är speciell. 7/10
Summarum. Prova AV/IPA. Återkommer i ämnet.
Idrottskillen Ober
söndag 17 januari 2010
Nyfiken brun
Medmännsikor.
Imorgon är det måndag precis hela dagen. En synnerligen brun dag. Och sedan har vi den ack så oinspirerade tisdagen, vilken torde vara veckans mest onödiga dag. Veckans Belgien. Veckans caféprogram. Onsdagen har av någon underlig anledning alltid varit blå, inte deppig, utan blå, ty jag tänker på veckodagarna som färger. Det finns ett ord för det, synestesi. Torsdagen är också blå, i stort sett samma blå som onsdagen. Fredagen är svart. Lördagen är röd. Söndagen gul. Om dagens timmar börjar anta toner och orden blir till olika typer av djur tar jag det till terapeuten. Stora vita varuhus har alltid fått mig att tänka på tisdagar. Det har suttit i sedan jag hasade mor i kjoltyget på EPA i Halmstad. Men när jag ser på bältor tänker jag endast bälta.
Musiken, min baby, äger inte den associationskraften. Bra musik gör dock allt lite bättre, kryddar, förstärker, förbättrar. Musik som musk och mysk. Den i min smak undermåliga musiken verkar motsatt. Stereophonics goes Gun Hellsvik on my kevorka. En gammal bortglömd Bats-låt kan däremot få en Spendrups på fat att smaka bra. Dålig musik är hemgång. En kass DJ borde därvid, istället för undertecknad, skickas hem med taxipengar utan att passera Malmen.
Jag var på ett tapas hak i fredags. Trevligt sällskap. Oinspirerade och platta tapas och en sån urjävlig salsa-kryss skit som skallrade i katakomberna. Så inkontinentalt. Salsa är livet Magnus, livet för helvete. Många gillar att säga att jag borde gilla salsa. Så man sitter kvar, och försöker uppfyllas av något annat än Cruzcampo. Det blir bara Jack-Vegas av alltihopa. Jag gick till Kvarnen för att träffa T. Det etablissemanget har snart vevat sitt sista varv. Jag tror Scan hade kick-off den kvällen.
I lördags gjorde jag ingenting alls. Det var fantastiskt. Hedonistiskt.
Har spelat pingis idag, hoppade in som fjärde gubbe i div 3 sammandraget i Tyresö. Ni vet det sammandraget. Jag tog ett par segrar, förlorade några fler, men vi vann matcherna och det verkar som om vi får kvala till div 2. Spelet tog sig under dagen vilket gav mig iver och stuns. Ett tag kändes kroppen som en 36 årings. Lite mer träning på det här varvid jag åtminstone inte blir dödens lammunge på Veteran-SM vid månadsskiftet. Jag kommer i alla fall spela i elitklassen när det gäller munhuggeri i baren. Men vad är dealen med Tyresö Centrum? Det är någonting där som inte är bra.
Om jag orkar så ska jag ta itu med mina söndagsrutiner. Rutiner som får måndagen att bli lite mindre kärv. Städar i ordning hyggligt. Lägger fram kläderna för dagen och fixar en bland skiva/MP3 mix som ska lägga en air av mys i min lilla byråkrat-box. En box man helst inte ska lämna förrän tisdag lunch. Tricket är också att ha något trevligt planerat för måndagen och tisdagen. Återerövra de brunvita, beiga dagarna.
Det har blivit lite för lite mat och musik på den här bloggen. Mest gnäll. Men det kommer snart. Och då med emfas och schwung. Innan helgen ska jag köra ett dryckes-special. Kommer till helgen även avhandla lite Opera samt köra en krogrecension.
Vi syns V3.
Mer kommentarer.
Herr Über
Imorgon är det måndag precis hela dagen. En synnerligen brun dag. Och sedan har vi den ack så oinspirerade tisdagen, vilken torde vara veckans mest onödiga dag. Veckans Belgien. Veckans caféprogram. Onsdagen har av någon underlig anledning alltid varit blå, inte deppig, utan blå, ty jag tänker på veckodagarna som färger. Det finns ett ord för det, synestesi. Torsdagen är också blå, i stort sett samma blå som onsdagen. Fredagen är svart. Lördagen är röd. Söndagen gul. Om dagens timmar börjar anta toner och orden blir till olika typer av djur tar jag det till terapeuten. Stora vita varuhus har alltid fått mig att tänka på tisdagar. Det har suttit i sedan jag hasade mor i kjoltyget på EPA i Halmstad. Men när jag ser på bältor tänker jag endast bälta.
Musiken, min baby, äger inte den associationskraften. Bra musik gör dock allt lite bättre, kryddar, förstärker, förbättrar. Musik som musk och mysk. Den i min smak undermåliga musiken verkar motsatt. Stereophonics goes Gun Hellsvik on my kevorka. En gammal bortglömd Bats-låt kan däremot få en Spendrups på fat att smaka bra. Dålig musik är hemgång. En kass DJ borde därvid, istället för undertecknad, skickas hem med taxipengar utan att passera Malmen.
Jag var på ett tapas hak i fredags. Trevligt sällskap. Oinspirerade och platta tapas och en sån urjävlig salsa-kryss skit som skallrade i katakomberna. Så inkontinentalt. Salsa är livet Magnus, livet för helvete. Många gillar att säga att jag borde gilla salsa. Så man sitter kvar, och försöker uppfyllas av något annat än Cruzcampo. Det blir bara Jack-Vegas av alltihopa. Jag gick till Kvarnen för att träffa T. Det etablissemanget har snart vevat sitt sista varv. Jag tror Scan hade kick-off den kvällen.
I lördags gjorde jag ingenting alls. Det var fantastiskt. Hedonistiskt.
Har spelat pingis idag, hoppade in som fjärde gubbe i div 3 sammandraget i Tyresö. Ni vet det sammandraget. Jag tog ett par segrar, förlorade några fler, men vi vann matcherna och det verkar som om vi får kvala till div 2. Spelet tog sig under dagen vilket gav mig iver och stuns. Ett tag kändes kroppen som en 36 årings. Lite mer träning på det här varvid jag åtminstone inte blir dödens lammunge på Veteran-SM vid månadsskiftet. Jag kommer i alla fall spela i elitklassen när det gäller munhuggeri i baren. Men vad är dealen med Tyresö Centrum? Det är någonting där som inte är bra.
Om jag orkar så ska jag ta itu med mina söndagsrutiner. Rutiner som får måndagen att bli lite mindre kärv. Städar i ordning hyggligt. Lägger fram kläderna för dagen och fixar en bland skiva/MP3 mix som ska lägga en air av mys i min lilla byråkrat-box. En box man helst inte ska lämna förrän tisdag lunch. Tricket är också att ha något trevligt planerat för måndagen och tisdagen. Återerövra de brunvita, beiga dagarna.
Det har blivit lite för lite mat och musik på den här bloggen. Mest gnäll. Men det kommer snart. Och då med emfas och schwung. Innan helgen ska jag köra ett dryckes-special. Kommer till helgen även avhandla lite Opera samt köra en krogrecension.
Vi syns V3.
Mer kommentarer.
Herr Über
tisdag 12 januari 2010
Beige chock
Beige är det nya svart. Det är bara så.
Jag har inte bestämt mig ännu. Ska jag köpa idol Erik Grönvalls skiva eller Calle Kristiansson dito eller ska jag barfota sparka en gatsten runt kvareteret? Jag är rädd för att "Idolformatet" är här för att ta över det som en gång var det vackra i människors liv.
Kom över en Nöjesguiden gratis (red född 85). Läste den och dog en smula. Gick in på nätupplagan för att se om jag hade läst rätt. Det skulle vara så. Det var det som var tidningen. Det här är saxat direkt från nätupplagan. Jag vill göra en musikal av Nöjesguiden. En nörd på rätt sätt träffar en nörd på fel sätt. Den rätta nörden lär den dåliga nörden att vara "pördig" och nätmobba. I slutet går dom på efterfest för att "ligga" och lyssna på old school.
Jag bråkade med T häromdagen. Blev dramatisk och staterade i min egen melodram. Hukade under naret, lät vädret dra i ansiktet, drack, hytte näven mot stjärnorna och bannade uppfattade och påhittade oförätter. Talade ut med vän. Beställde in en för mycket. Rumlade hem. Tog soffan. När stormen lagt sig frågade jag T hur hon hade tacklat turbulensen. Hon hade broderat.
Expressen har idag på ett mycket initierat och sakligt sätt informerat Sverige om att årets kändis, enligt Hänt-Extra, blev Anna Anka med Ullareds Morgan som god tvåa. Det var glada nyheter det. Jag har tryckt upp egna klistermärken. Var det en redaktion av utbildade och hungriga journalister från Hänt Extra som kom fram till detta? Jag hoppas detta, annars kan jag inte ta artikeln på allvar.....för det måste man ju.
Lets Dance. Vilken blir årets naken chock? Kommer Sauken plocka fram sauken eller kommer Gudrun visa upp den nyfeministika och ekologiska brassevaxningen. Oaktat vad man tycker om deltagarnas kulturella gärning så anser i alla fall jag att man sodomerar all forna kredibilitet i en tre-minuters grisfestrumba.
Såg ni Ranelids utfall. Nej, inte den mot Linda Skugge och GW, utan den mot Megs hals. Fick mig att tänka på begreppet MILF. Nu är man ju i den ålderna att en MILF enkom är en person i ens egen ålder, som till skillnad från en själv, varit smarta nog att skaffa barn i tid. Man får göra som Ranelid, börja GRILFA istället. En kvinnaaaa är som en sträckt vrist från Zlatan...rätt upp i proffset bara. Och en mansgris är alltid en mansgris.
Det var lite gnäll. Nu öltips. Drick den där. Den är skitgod. Jag tänker återkomma med en drykes-special från förorts haket Sorbon. En liten oas på Brommaplan med långt skridna öl-ambitioner. De brygger till och med eget med viss framgång. Snart ska jag även delge Er egna recept. Till festen och till vickningen och till vardags. Och så mer mer klag! Samt helt normala och positiva tankegångar värdiga en mogen man.
Jag har inte bestämt mig ännu. Ska jag köpa idol Erik Grönvalls skiva eller Calle Kristiansson dito eller ska jag barfota sparka en gatsten runt kvareteret? Jag är rädd för att "Idolformatet" är här för att ta över det som en gång var det vackra i människors liv.
Kom över en Nöjesguiden gratis (red född 85). Läste den och dog en smula. Gick in på nätupplagan för att se om jag hade läst rätt. Det skulle vara så. Det var det som var tidningen. Det här är saxat direkt från nätupplagan. Jag vill göra en musikal av Nöjesguiden. En nörd på rätt sätt träffar en nörd på fel sätt. Den rätta nörden lär den dåliga nörden att vara "pördig" och nätmobba. I slutet går dom på efterfest för att "ligga" och lyssna på old school.
Jag bråkade med T häromdagen. Blev dramatisk och staterade i min egen melodram. Hukade under naret, lät vädret dra i ansiktet, drack, hytte näven mot stjärnorna och bannade uppfattade och påhittade oförätter. Talade ut med vän. Beställde in en för mycket. Rumlade hem. Tog soffan. När stormen lagt sig frågade jag T hur hon hade tacklat turbulensen. Hon hade broderat.
Expressen har idag på ett mycket initierat och sakligt sätt informerat Sverige om att årets kändis, enligt Hänt-Extra, blev Anna Anka med Ullareds Morgan som god tvåa. Det var glada nyheter det. Jag har tryckt upp egna klistermärken. Var det en redaktion av utbildade och hungriga journalister från Hänt Extra som kom fram till detta? Jag hoppas detta, annars kan jag inte ta artikeln på allvar.....för det måste man ju.
Lets Dance. Vilken blir årets naken chock? Kommer Sauken plocka fram sauken eller kommer Gudrun visa upp den nyfeministika och ekologiska brassevaxningen. Oaktat vad man tycker om deltagarnas kulturella gärning så anser i alla fall jag att man sodomerar all forna kredibilitet i en tre-minuters grisfestrumba.
Såg ni Ranelids utfall. Nej, inte den mot Linda Skugge och GW, utan den mot Megs hals. Fick mig att tänka på begreppet MILF. Nu är man ju i den ålderna att en MILF enkom är en person i ens egen ålder, som till skillnad från en själv, varit smarta nog att skaffa barn i tid. Man får göra som Ranelid, börja GRILFA istället. En kvinnaaaa är som en sträckt vrist från Zlatan...rätt upp i proffset bara. Och en mansgris är alltid en mansgris.
Det var lite gnäll. Nu öltips. Drick den där. Den är skitgod. Jag tänker återkomma med en drykes-special från förorts haket Sorbon. En liten oas på Brommaplan med långt skridna öl-ambitioner. De brygger till och med eget med viss framgång. Snart ska jag även delge Er egna recept. Till festen och till vickningen och till vardags. Och så mer mer klag! Samt helt normala och positiva tankegångar värdiga en mogen man.
måndag 11 januari 2010
onsdag 6 januari 2010
Vinterkonserter!
Jag har sonderat terrängen för januari och februari och har följande att rapportera.
Kommer definitivt att gå på.
Midlake, 7 februari, Debaser Slussen
Har en av 2000-talets bästa låtar i "Roscoe". Tidstypisk skäggrock, americana alt country som inte låter så märkvärdig till en början men som planterar frön...och blir till blommor i hjärtat. Vi är ett gäng som verkar tycka samma sak varvid biljetterna nog kommer att sina i slutet av januari.
Är mycket intresserad av att gå på
Fontän, 16 januari, Kägelbanan
Ytterligare ett svenskt band som låter tyskt 70-tal. Det är lite Kraut, lite Kraftwerk och lite huvudwerk i ett. Och sånt är bra. Har endast lyssnat över nätet. Kul att prova nytt.
Joan As Police Woman, 28 januari, Debaser Slussen
Känsla, grace och en märkvärdig närvaro. Intressant. Kan nästan lova någonting utöver det vanliga. Inget för de inbitna rock- indefreaksen.
Beach House, 27 februari, Debaser Slussen
Skört, vackert och minimalistiskt.
Definitivt värt att chansa på
ASS+Fire, Strand 16 januari, Strand
Akustiskt, atmosfäriskt, suggestivt, vackert.
The XX, 19 januari 2010, Debaser Medis(flyttat från Slussen)
Årets mest hypade band jämte Girls. Habil new-wawe i intressant förpackning. Ta fram de obskyra b-sidorna på era gamla Cure skivor och jämför. Har redan bytt ställe från Slussen till Medis. Biljetterna förmodat snart slut.
We Were Promised Jet Packs, 30 januari, Debaser Slussen
Hygglig neo-indie.
Local Natives, 31 januari, Debaser Slussen
Amerikansk skäggrock. Ett tvärsnitt av genren med mycket stämsång.
DD/MM/YYY, 3 februari, Debaser Slussen
Roligt, rytmiskt, skruvat. Funk/Matterock som antingen går åt helvete live eller som blir ett bra gympa-pass.
Adam Green, 13 februari, Strand
Traditionell pop i nya kläder.
Grand Archives, 14 februari, Kägelbanan
Kommer att bli stora. Konventionell indie-arena rock med vacker stämsång. Ett tips för Kent och Snow Patrol fans.
Fu Manchu, 22 februari, Debaser Slussen
En tvagning för unkna rocksjälar. Stoner-ös av stoner-vets på stoner-vis.
Uppdateras efter hand.....
Eder Ciceron
Kommer definitivt att gå på.
Midlake, 7 februari, Debaser Slussen
Har en av 2000-talets bästa låtar i "Roscoe". Tidstypisk skäggrock, americana alt country som inte låter så märkvärdig till en början men som planterar frön...och blir till blommor i hjärtat. Vi är ett gäng som verkar tycka samma sak varvid biljetterna nog kommer att sina i slutet av januari.
Är mycket intresserad av att gå på
Fontän, 16 januari, Kägelbanan
Ytterligare ett svenskt band som låter tyskt 70-tal. Det är lite Kraut, lite Kraftwerk och lite huvudwerk i ett. Och sånt är bra. Har endast lyssnat över nätet. Kul att prova nytt.
Joan As Police Woman, 28 januari, Debaser Slussen
Känsla, grace och en märkvärdig närvaro. Intressant. Kan nästan lova någonting utöver det vanliga. Inget för de inbitna rock- indefreaksen.
Beach House, 27 februari, Debaser Slussen
Skört, vackert och minimalistiskt.
Definitivt värt att chansa på
ASS+Fire, Strand 16 januari, Strand
Akustiskt, atmosfäriskt, suggestivt, vackert.
The XX, 19 januari 2010, Debaser Medis(flyttat från Slussen)
Årets mest hypade band jämte Girls. Habil new-wawe i intressant förpackning. Ta fram de obskyra b-sidorna på era gamla Cure skivor och jämför. Har redan bytt ställe från Slussen till Medis. Biljetterna förmodat snart slut.
We Were Promised Jet Packs, 30 januari, Debaser Slussen
Hygglig neo-indie.
Local Natives, 31 januari, Debaser Slussen
Amerikansk skäggrock. Ett tvärsnitt av genren med mycket stämsång.
DD/MM/YYY, 3 februari, Debaser Slussen
Roligt, rytmiskt, skruvat. Funk/Matterock som antingen går åt helvete live eller som blir ett bra gympa-pass.
Adam Green, 13 februari, Strand
Traditionell pop i nya kläder.
Grand Archives, 14 februari, Kägelbanan
Kommer att bli stora. Konventionell indie-arena rock med vacker stämsång. Ett tips för Kent och Snow Patrol fans.
Fu Manchu, 22 februari, Debaser Slussen
En tvagning för unkna rocksjälar. Stoner-ös av stoner-vets på stoner-vis.
Uppdateras efter hand.....
Eder Ciceron
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)